Melogale personata

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Melogale personata
Status i världen: Kunskapsbrist[1]
Burmese ferret badger.png
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Mårddjur
Mustelidae
Släkte Solgrävlingar
Melogale
Art Melogale personata
Vetenskapligt namn
§ Melogale personata
Auktor Saint-Hilaire, 1831
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med


Melogale personata[2][3][4][5] är en däggdjursart som beskrevs av I. Geoffroy Saint-Hilaire 1831. Melogale personata ingår i släktet solgrävlingar och familjen mårddjur.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter:[6]

  • M. p. personata
  • M. p. laotum
  • M. p. nipalensis
  • M. p. pierrei
  • M. p. tonquinia

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 33 till 43 cm, en svanslängd av 15 till 23 cm och en vikt mellan 1 och 3 kg. Pälsen har på ovansidan en gråbrun färg medan undersidan är ljusare i samma färg. På ryggens topp förekommer en vit längsgående strimma som ofta går fram till svansroten. Strimman är allmänt längre än hos den nära besläktade arten Melogale moschata.[8] Detta särdrag är inte särskild tydlig. Zoologer jämför istället skallens konstruktion för att skilja mellan dessa två arter.[1] Huvudet kännetecknas av ljusa och mörka mönster som liknar en ansiktsmask. Liksom andra solgrävlingar har Melogale personata korta extremiteter samt breda fötter som är utrustade med kraftiga klor. Tårna är delvis sammanlänkade med hud.[8]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Detta mårddjur förekommer i Sydostasien från nordöstra Indien, Bhutan och södra Kina till Vietnam, Kambodja och norra Malackahalvön (Thailand). Arten lever i låglandet och i bergstrakter upp till 2000 meter över havet. Habitatet utgörs främst av skogar, gräsmarker och risodlingar. Sällan besöks andra landskap.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna vilar på dagen i underjordiska bon som vanligen skapades av ett annat djur. Ibland gräver Melogale personata själv. Den letar på natten efter föda som främst utgörs av ryggradslösa djur som kackerlackor, gräshoppor och daggmaskar. Födan kompletteras med mindre ryggradsdjur, kadaver, ägg och frukter.[1]

Enligt olika iakttagelser lever individerna utanför parningstiden ensam och hanens revir överlappar med reviren för flera honor. Det är inte mycket känt om fortplantningssättet. Honan föder oftast tre ungar kort före regntiden. Ungarna stannar efter födelsen 2 till 3 veckor i boet. Några individer i fångenskap blev tio år gamla.[8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] 2008 Melogale personata Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Melogale personata
  5. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (29 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ [a b c] R. Clarke (29 april 2002). ”Burmese ferret-badger” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Melogale_personata/. Läst 6 april 2016. 


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]