Metamfetamin

Metamfetamin
Systematiskt namn	(2S)-N-metyl-1-fenylpropan-2-amin
Övriga namn	Metylamfetamin
Kemisk formel	C10H15N
Molmassa	149,233 g/mol g/mol
Utseende	HCl saltet är vitt kristallint pulver
CAS-nummer	537-46-2
SMILES	CC(CC1=CC=CC=C1)NC
Egenskaper
Smältpunkt	133 - 135 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Metamfetamin, summaformel C₁₀H₁₅N, är ett narkotikaklassat centralstimulerande medel. Det liknar amfetamin men är något kraftfullare och mer beroendeframkallande. Drogen kan, genom en laboratorieprocess, framställas ur efedrin, som i Sverige är ett receptbelagt läkemedel men som i många länder säljs receptfritt som kosttillskott. Metamfetaminmissbruket ökade kraftigt, speciellt i USA, under 1990-talet. Medlet, som intas på många olika sätt så som intranasalt (dras in som pulver i näsan), intravenöst, oralt eller rökt ("ice") är dock fortfarande relativt sällsynt i Sverige^{[källa behövs]}. Andra namn för metamfetamin är meth. I Sverige kallas det ibland för metatjack.

Ett metamfetaminrus kan pågå 2-10 timmar, beroende på dosens storlek. Vid återdosering kan ruset pågå i flera dagar. I små doser gör drogen att lusten att äta och sova kraftigt minskar. Istället blir man pigg, alert och självsäker. Sexlusten kan öka kraftigt, vid långvarigt bruk kan dock sexlusten försvinna.

Historia

Metamfetamin framställdes första gången i Japan 1893 av en kemist vid namn Nagayoshi Nagai. 1919 blev kristalliserat metamfetamin framställt av Akira Ogata. Den närliggande substansen amfetamin framställdes i Tyskland 1887 av Lazar Edeleanu.

Under andra världskriget delade det tyska Wehrmacht ut stimulantiat (känt som Pervitin) till sina trupper. Drogen blev främst utdelad till elittrupper, men även till bland annat pansarvagnssoldater och piloter. För piloterna kunde drogen vara inbäddad i chokladkakor, de ökända "Fliegerschokolade" (respektive "Panzerschokolade"). Drogen användes i stor utsträckning under fälttågen mot Polen och Frankrike, då de väpnade styrkorna försågs med tiotals miljoner tabletter i doser om 3 milligram.

Det sägs^{[källa behövs]} att Adolf Hitler tog emot tre injektioner med metamfetamin och steroider varje dag från sin personliga läkare, Theodor Morell. Under andra världskriget hamstrade den japanska militären metamfetamin, som efter kriget kom ut på marknaden i stora mängder. Det förbjöds i Japan 1951. Den japanska undergroundkulturen är än i dag associerad med drogen.

Metamfetamin är mycket vanligt i USA, trots hårda lagar. Många delstater överväger hårdare lagstiftning.

Framställning

Metamfetamin

Metamfetamin är likt amfetamin strukturellt. Framställningen sker vanligtvis som en reduktion av efedrin eller pseudoefedrin. I många länder går de flesta nödvändiga kemikalierna att hitta i hushållsprodukter eller som receptfria läkemedel - dock inte i Sverige. Syntesen är relativt enkel, men de flesta metoderna involverar brandfarliga och frätande kemikalier.

I den vanligaste framställningsprocessen använder man sig av röd fosfor och jod vilket bildar jodvätesyra. Processen är farlig då det är mycket hett och produktionen av röd fosfor gör att det bildas extremt giftiga gaser. Vid överhettning exploderar kemikalierna.

Ett tecken på produktion av metamfetamin i ett labb är en stank liknande katturin.

Effekter

• Ökad energi
• Eufori
• Ökad hjärtrytm
• Pratgladhet
• Högre blodtryck
• Ökad uppmärksamhet
• Humörväxlingar
• Tröttheten försvinner
• Lägre självbevarelsedrift

Metamfetaminanvändande minskar salivproduktionen drastiskt. Det leder till att användare förlorar sina tänder onormalt snabbt - särskilt då den ökade törsten (polydipsi) släcks med drycker innehållande socker. Vid medicinsk användning av metamfetamin är effekten på tänderna inte lika tydlig - antagligen för att de som tar det för medicinskt bruk lever i en bättre miljö där de borstar tänderna och på andra sätt tar hand om sin kropp.

Användare kan visa på tvångsmässiga, sexuella beteenden. Metamfetamininjicering kan leda till att sexuellt överförbara sjukdomar, så som HIV och syfilis, mellan människor sprids lättare.

Vanliga bieffekter:

• Diarré, illamående
• Förlorad aptit (anorexi)
• Sömnsvårighet
• Ryckningar
• Spända käkar
• Hetsighet, tvångsmässig fascination till upprepade beteenden
• irritation
• panikattacker
• Ökad sexuell lust
• Vidgade pupiller

Sidoeffekter vid längre användande:

"Meth mouth" är ett vanligt symtom bland metamfetaminmissbrukare, orsakad av muntorrhet till följd av minskad salivproduktion i kombination med dålig tandhygien, konsumtion av kolsyrade drycker och tandgnissling.

• Drogberoende
• Viktminskning
• Depressioner när drogen inte används
• Utebliven erektion
• Ruttnande tänder
• Amfetaminpsykos (hallucinationer med eller utan paranoida inslag, med eller utan intakt verklighetsuppfattning)
• "Meth-bugs" (hallucination där man känner att något kryper under huden, vilket gör att man kliar sönder den)
• Skadade hjärtklaffar
• Skador på lungorna (vid rökning)

Sidoeffekter vid överdos:

• Känslan av att insekter krälar i skinnet, vilket ofta leder till ständigt kliande och infekterade, öppna sår
• Försämring av kognitiv mottagning under längre tid neurotoxicitet
• Paranoia, aggressivitet, hallucinationer (ev. med paranoida inslag), konfusion (förvirring). Hallucinationer kan vara av två slag: med eller utan intakt verklighetsuppfattning med vilket intakt verklighetsuppfattning menas att personen själv förstår att hallucinationerna är framkallade av substansen.
• Njurskador
• Död vid överdos beror oftast på stroke eller hjärtfel, men kan också bero på överhettning, "hypertermi", eller njurfel.

Beroende

Metamfetamin är starkt beroendeframkallande, speciellt när det injiceras eller röks. Trots att abstinensen inte är dödlig är den ofta intensiv och precis som vid andra beroenden är återfall vanligt. För att undvika återfall följer många tillfrisknande missbrukare 12-stegsmöten som NA anordnar. Även de mest framgångsrika kurserna lyckas inte bota mer än 15% av patienterna.

Personer med ADHD kan ha större risk för att bli beroende av metamfetamin eftersom drogen ökar personens förmåga att fokusera och förminskar impulsitivitet. Metamfetamin som läkemedel skrivs sällan ut till personer med ADHD.

Allvarligt drogberoende går ihop med dålig hygien och att över huvud taget ta hand om sig själv dåligt. Även mindre hälsoproblem kan orsaka stora skador om de lämnas utan vård. Hälsoproblem som associeras med metamfetaminberoende (som tandröta och hudinfektioner) beror oftast på osteriliserade nålar och brist på hygien. Inte ens långvarigt användande brukar normalt leda till symtom som går att se utvändigt, men kan leda till högt blodtryck, skadade hjärtklaffar och ökad risk för stroke.

Användande

Metamfetamin tas ofta oralt. Det kan bli svalt, snusat, rökt, upplöst i vatten och injicerat (det kan även bli injicerat utan att först lösas upp), infört rektalt eller genom urinröret. Som med alla andra beroendeframkallande droger är risken för att ett beroende skapas större om det förs in med en metod som gör att koncentrationen av drogen i blodet ökar snabbt (man tror att det beror på att den ögonblickliga kicken blir större). Rökning är den snabbaste vägen eftersom blodet med drogen når hjärnan snabbast. Efter rökning kommer injicering, snusning, analt införande och oralt.

När man "röker" metamfetamin menar man oftast att man hettar upp det för att skapa ångor - inte att bränna det och inandas röken, som med tobak. Det röks ofta i glaspipor eller i aluminiumfolie. Metoden är också känd som att "jaga den vita draken" (jämför med opium som helt enkelt är känt som att "jaga draken").

Injicering är en populär metod, men bär med sig stora risker. Beroende utvecklar snabbt tolerans mot drogen. Personer som injicerar upplever ofta hudutslag och infektioner. Blodburna sjukdomar som HIV och hepatit sprids lätt om nålarna inte sterilimintra.

Juridiska aspekter

Metamfetamin är narkotikaklassad och ingår i förteckning P II i 1971 års psykotropkonvention, samt i förteckning II i Sverige.

Externa länkar

Safety data for dl-methamphetamine hydrochloride