Impotens

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Erektil dysfunktion
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 F52.2 , N48.4
ICD-9 302.72, 607.84
DiseasesDB 21555
eMedicine med/3023 
MeSH engelsk

Erektil dysfunktion, erektionssvikt, eller, i vardagligt tal och förr[1] impotens, innebär att en man stadigvarande saknar förmåga att få erektion eller att han inte är i stånd att behålla erektionen så att han kan genomföra ett samlag, i situationer när han själv anser att det vore normalt eller önskvärt att ha kapacitet att reagera med erektion. Erektil dysfunktion kan förekomma i olika svårighetsgrad, och förekommer i måttlig till allvarlig grad för mellan 5 och 20 % av alla män. Det är vanligare bland äldre än yngre. Omkring 50% av män över 40 år lider av erektil dysfunktion.[2]

Erektil dysfunktion kan ha mycket olika orsaker. Vanligare orsaker är endokrina sjukdomar (exempelvis testosteronbrist, men dock sällan detta[3]), problem med blodtillflöde till penis, neurologiska problem, och psykiska orsaker.[4]

Termen "erektil dysfunktion" tar bara hänsyn till problem med att få eller behålla erektion. Andra, liknande problem kan vara anorgasmi, det vill säga problem att uppnå orgasm, asexualitet och frigiditet, det vill säga uteblivet sexuellt intresse, och sexuell anhedoni, det vill säga sexualskräck och sexuell ovilja. Vissa av dessa problem kan leda till erektil dysfunktion.

Begrepp[redigera | redigera wikitext]

Den vanligaste varianten av impotens är impotentia coeundi, att det råder problem med erektionen, men inte med den orgastiska eller ejakulatoriska förmågan.[5] Impotentia coeundi är latin och betyder 'oförmåga att genomföra samlag'.[6] Uttrycken kan åtminstone härledas tillbaka till 1600-talet och den italienska läkaren Paolo Zacchia, som förutom impotentia coeundi urskiljde flera andra varianter av impotens, däribland impotentia seminandi (ejakulatorisk oförmåga) och impotentia generandi (oförmåga att alstra barn).[7] Impotens av typen impotentia coeundi kallas i medicinska sammanhang numera erektil dysfunktion.[8] I den internationella diagnosmanualen ICD-10 innefattas erektil störning av psykogen typ, i diagnosen "uteblivet genitalt gensvar" (F52.2), till åtskillnad från "impotens av organisk orsak" (N48.4).

Erektion uppstår normalt enligt följande: blodflöde till penis uppkommer sedan mannen stimulerats därtill antingen av sexuella tankar eller beröring av penis. I och med den sexuella upphetsningen, slappnas musklerna vid penis av, vilket möjliggör blodflödet. När blodflödet når corpora cavernosa i penis, blir den erigerad. Erektionen varar tills musklerna vid penis återgår till normal anspänning. Erektil dysfunktion kan bero på problem i något eller flera av dessa steg.[9]

Begreppet "erektil dysfunktion" anger att erektionen inte fungerar normalt. Vad som räknas som onormalt ställs med andra ord i motsats till föreställningar och förväntningar angående erektion och manlig sexualitet samt samtida uppfattningar om hur sådant bäst bestäms. Modern klassifikation av förmåga eller oförmåga till erektion utgår från biomedicinsk forskning och klinisk praktik, dock med förbehåll att värderingar, kunskaper, och samhällsmoral är föränderliga. Som regel utgår den medicinska praktiken från att det finns en otillfredsställd partner om en man söker för erektil dysfunktion, medan oförmåga till masturbation eller erektion vid tillfälliga sexuella kontakter för den som saknar stadig partner mycket mer sällan uppfattas som ett medicinskt problem.[10]

Subjektiva bedömningar om "tillräckligt sexuellt intresse", vilket sedan påverkar förmågan att få erektion, kan alltid ifrågasättas.[11]

Symtom och diagnos[redigera | redigera wikitext]

Vid bedömningen om huruvida någon lider av erektil dysfunktion, eller om utebliven erektion har andra orsaker (avsaknad av stimuli, nedsatt sexuellt intresse, med mera), tas i beaktning huruvida personen uppskattar sexuellt umgänge, huruvida personen känner sexuella begär, samt huruvida personen dels kan påbörja samlag med penetrering, dels huruvida personen kan slutföra det samt då uppnå orgasm. Erektil dysfunktion kan mätas med Erection Hardness Score:[12]

0 - penis blir inte större
1 - penis blir större men inte hård
2 - penis blir hård, men inte tillräckligt för penetrering
3 - penis blir tillräckligt hård för penetrering, men inte fullständigt hård
4 - penis är fullständigt hård

Av personer som söker hjälp för erektil dysfunktion, har större andelen svårighet att bibehålla erektionen under samlag. Ju lägre Erection Hardness Score, desto större problem att behålla det.[13]

Erektil dysfunktion uppträder vanligen plötsligt om det har psykiska orsaker, och mer långdraget om det har fysiska eller fysiologiska. Psykiskt betingad dysfunktion brukar också innebära att erektionen ibland fungerar.[14] För att definieras som erektil dysfunktion i medicinsk bemärkelse, bör tillståndet ha pågått under en period. Vid undersökning kan exempelvis studeras huruvida mannen får erektion i sömnen (vilket normalt förekommer 3-5 gånger per natt) eller när han vaknar.[15]

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

Många gånger är orsaken till erektil dysfunktion multifaktorell,[16] jämför också systemiska sjukdomar.

Erektila problem är ett av de första tecknen på hjärt- och kärlsjukdom, samt förekommer ofta hos diabetiker,[17][18] vid åderförkalkning, berusning av alkohol, [19] och i synnerhet hos yngre, hos personer som blir stressade av tanken att de skulle kunna drabbas av erektil dysfunktion (sexuell prestationsångest) eller annan stress. Relationsproblem kan ligga bakom tillståndet.[20] Priapism, det vill säga smärtsam erektion, kan leda till framtida problem med erektion.

Övriga fysiska tillstånd som kan orsaka erektil dysfunktion innefattar fetma, högt blodtryck, sömnstörningar, vissa läkemedel, substansmissbruk (däribland rökning och alkoholmissbruk), MS och Parkinsons sjukdom.[21] Metabola syndromet och bukfetma korrelerar signifikant med erektil dysfunktion.[22][23] Psykiska besvär kan vara depression, ångeststörningar,[24] psykoser, med mera. Vidare kan män drabbas om de är utarbetade eller saknar självförtroende.[25]

Endokrina sjukdomar utpekas ofta som grundorsaken till erektil dysfunktion, och då i synnerhet testosteronbrist som i sin tur dels kan vara åldersbetingad (jämför andropaus), dels uppkomma som en konsekvens av exempelvis hypogonadism. Om testosteronbrist orsakar erektil dysfunktion hänger detta samman med ett allmänt minskat intresse för sex, både i vaket tillstånd och under sömn. Hyperprolaktinemi kan också yttra sig i erektil dysfunktion, eftersom det sänker dopaminet. Vidare kan hypotyroidism (dock mer sällan giftstruma) ha erektil dysfunktion som symtom. Många sjukdomar leder till hormonstörningar som kan i sin tur ge erektil dysfunktion. Dit hör anorexia nervosa, sjukdomar och läkemedel som ökar östrogennivåerna, och näringsbrist.[26] Hyperkortisolism påverkar ofta nivåerna av könshormonerna, och kan leda till erektionsproblem.[27]

Om mannen har neurologiska problem, kan detta påverka förmågan att få erektion. Erektionen regleras av hjärnstrukturerna hypotalamus, limbiska systemet och talamus. Om dessa hjärnstrukturer skadas av exempelvis stroke eller hjärnblödning, påverkas erektionsförmågan. Skador i ryggraden, bäckenfrakturer, medicinska ingrepp i bäckenområdet (såsom prostatektomi) kan också få erektionsförmågan att svikta.[28]

Blodflödet till penis kan vara förhindrat vid tillstånd av arteriell insufficiens, såsom perifer vaskulär sjukdom och strålbehandling i bäckenområdet. Skador mot penis kan påverka både in- och utflödet av blod så att erektion blir svårt eller omöjligt att åstadkomma.[29]

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Alla män råkar någon gång eller under några perioder i livet ut för erektionsproblem av mer eller mindre svår grad. I de fall problemen är definitiv (impotens) kan mannen ofta använda hjälpmedel eller läkemedel för att kompensera den förlorade funktionen i sexuallivet. I en representativ svensk studie av sexuell funktion bland män i åldrarna 50-80 år fann forskarna att drygt 30% av männen ej kunde genomföra samlag utan hjälpmedel. I åldersgruppen 70-80 år var drygt 50% impotenta.[30]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Många av orsakerna till erektil dysfunktion är livsstilsbetingade, men att förändra livsstilen - sluta röka, börja motionera, minska i vikt och stressa mindre - har liten och långsam effekt om de påbörjas när erektionsproblemen redan är ett faktum. Fysioterapi med stärkning av bäckenbotten kan förbättra erektionssvikten om den beror på lindrig venös insufficiens. I ett fåtal fall kan operationer vara aktuella, och då oftast om det beror på medfödda missbildningar eller stenoser. Vakuumpump och penisprotes är andra hjälpmedel.[31]

På senare år har läkemedlen sildenafil (Viagra, Cialis, Levitra) och apomorfin (Uprima) blivit populära mediciner för erektionsproblem. Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en annan behandlingsmöjlighet, om det ligger psykiska eller känslomässiga skäl till grund. Hormonbehandling är aktuella i de fall det finns hormonella orsaker.[32]

Subvention av läkemedel i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Samtliga läkemedel mot impotens är receptbelagda i Sverige och är, genom en specialregel, undantagna från det offentliga subventionssystemet för läkemedel. Svenska män som lider av impotens får alltså själv betala sina fulla läkemedelskostnader och har inte heller rätt till något högkostnadsskydd.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://clas-pages.uncc.edu/richard-mcanulty/files/2013/01/Chapter-12.pdf
  2. ^ http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=215
  3. ^ http://www.praktiskmedicin.se/sjukdomar/erektil-dysfunktion-ed-potensbesvar-impote/
  4. ^ http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=215
  5. ^ Loewenstein, J. "Treatment of Impotence: A Coitus-training Apparatus." British medical journal 2.4201 (1941): 49.
  6. ^ http://medical-dictionary.thefreedictionary.com/impotentia+coeundi
  7. ^ Joseph Bajada, Sexual Impotence: The Contribution of Paolo Zacchia, 1584-1659, Volym 252–254 , Gregorian Biblical BookShop, 1 jan. 1988, s, 76ff
  8. ^ http://medical-dictionary.thefreedictionary.com/Erectile+Dysfunction
  9. ^ http://www.healthline.com/health/erectile-dysfunction
  10. ^ John P. Wincze, Michael P. Carey, Sexual Dysfunction, Second Edition: A Guide for Assessment and Treatment, 2012, s. 2ff
  11. ^ http://clas-pages.uncc.edu/richard-mcanulty/files/2013/01/Chapter-12.pdf
  12. ^ http://www.mc.vanderbilt.edu/documents/transplant/files/Sexual_Health_Survey(men).pdf
  13. ^ Claes, Hubert, et al. "Characteristics and expectations of patients with erectile dysfunction: results of the SCORED study." International journal of impotence research 20.4 (2008): 418-424.
  14. ^ http://www.patient.co.uk/health/erectile-dysfunction-impotence
  15. ^ http://www.medicalnewstoday.com/articles/5702.php
  16. ^ http://www.healthline.com/health/erectile-dysfunction
  17. ^ Walsh, T. J., et al. "Men with diabetes may require more aggressive treatment for erectile dysfunction." International journal of impotence research 26.3 (2014): 112-115.
  18. ^ http://www.praktiskmedicin.se/sjukdomar/erektil-dysfunktion-ed-potensbesvar-impote/
  19. ^ http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=215
  20. ^ http://www.healthline.com/health/erectile-dysfunction
  21. ^ http://www.mayoclinic.org/diseases-conditions/erectile-dysfunction/basics/causes/con-20034244
  22. ^ Liu, L. H., et al. "Metabolic syndrome and risk for ED: a meta-analysis." International journal of impotence research 26.5 (2014): 196-200.
  23. ^ Ren, Y., et al. "Association between body fat distribution and androgen deficiency in middle-aged and elderly men in China." International journal of impotence research 26.3 (2014): 116-119.
  24. ^ http://www.mayoclinic.org/diseases-conditions/erectile-dysfunction/basics/causes/con-20034244
  25. ^ http://www.urology-textbook.com/erectile-dysfunction.html
  26. ^ Miralles-Garcia, J. M., and L. C. Garcia-Diez. "Specific aspects of erectile dysfunction in endocrinology." International journal of impotence research 16 (2004): S10-S12.
  27. ^ http://www.urology-textbook.com/erectile-dysfunction.html
  28. ^ http://www.urology-textbook.com/erectile-dysfunction.html
  29. ^ http://www.urology-textbook.com/erectile-dysfunction.html
  30. ^ Helgason AR, Adolfsson J, Dickman P, Arver S, Fredrikson M, Göthberg M, Steineck G. Sexual desire, erection, orgasm and ejaculatory functions and their importance to elderly Swedish men: A population-based study. Age and Ageing. 1996:25:285-291.
  31. ^ http://www.urology-textbook.com/erectile-dysfunction-treatment.html
  32. ^ http://www.urology-textbook.com/erectile-dysfunction-treatment.html

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]