Mindre marulk
| Mindre marulk | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Marulkartade fiskar Lophiiformes |
| Familj | Marulkfiskar Lophiidae |
| Släkte | Lophius |
| Art | Mindre marulk L. budegassa |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lophius budegassa | |
| Auktor | Spinola, 1807[1] |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Mindre marulk (Lophius budegassa) är en fisk som tillhör familjen marulkfiskar och förekommer i östra Atlanten vid Europas och Afrikas kuster. Den är lik släktingen marulk men har mindre huvud och mer rödbrun färgteckning.[2]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Kroppen är bred och tillplattad ovanifrån samt har ett stort huvud med mycket bred, kraftigt tandbeväpnad mun.[2] Den har flera skinnflikar på kroppens ovansida, om än inte lika många som hos marulken. Stjärtfenspolen är smal, och bukhålan är svart. Den främre ryggfenan har 6 taggstrålar, varav den främsta bildar ett metspöliknande fångstredskap, illiciet, med en skinnflik i spetsen. Den bakre ryggfenan har 8 till 10 mjukstrålar. Ovansidan är gulbrun till gråskär, ibland med vita prickar eller mörka fläckar.[3] Som mest kan den bli 100 cm lång, men är vanligtvis betydligt mindre.[4]
Vanor[redigera | redigera wikitext]
Den mindre marulken finns på djup ner till 650 m (mellan 300 och 1010 i östra Joniska havet).[4] Vanligen håller den sig dock mellan 90 och 170 m. Den har inga större krav på bottenmaterialet annat än att den vill ha mjuka bottnar, även om den i vissa undersökningar tycks vara vanligare på dybotten. Födan består framför allt av fisk (i synnerhet glyskolja, silverfisk och kummel), därnäst bläckfisk och till mindre del kräftdjur.[3] Födan fångas med illiciet, "metspöet", som lockbete.[2] Högsta kända ålder är 21 år.[4]
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Arten leker under sen vår och försommar. Ynglen är pelagiska tills de nått flera centimeters längd.[3]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Utbredningsområdet omfattar östra Atlanten från Brittiska öarna över Nordsjön och Medelhavet ner till Senegal.[3]
Betydelse för människan[redigera | redigera wikitext]
Den mindre marulken är föremål för ett kommersiellt fiske. I Adriatiska havet tas den främst med bottentrål.[3]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Lophius budegassa Spinola 1807” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=164502. Läst 26 maj 2012.
- ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. sid. 387-388. ISBN 91-1-844202-1
- ^ [a b c d e] ”Lophius budegassa (Spinola, 1807)” (på engelska). FAO. http://www.faoadriamed.org/html/Species/LophiusBudegassa.html. Läst 26 maj 2012.
- ^ [a b c] Luna, Susan M. (15 november 2012). ”Lophius budegassa Spinola, 1807 Blackbellied angler” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/Lophius-budegassa.html. Läst 26 maj 2012.