Mindre strandpipare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Mindre strandpipare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Livskraftig[2]
Charadrius dubius 4 (Marek Szczepanek).jpg
Mindre strandpipare ssp. curonicus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningVadare
Charadrii
FamiljPipare
Charadriidae
SläkteStrandpipare
Charadrius
ArtMindre strandpipare
C. dubius
Vetenskapligt namn
§ Charadrius dubius
AuktorLinné, 1758
Spelande mindre strandpipare.
Spelande mindre strandpipare.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Mindre strandpipare (Charadrius dubius) är en fågel som tillhör familjen pipare (Charadriidae).

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Mindre strandpipare har ett stort utbredningsområde och häckar i nordvästra Afrika, i stora delar av Europa och Asien sydost till Filippinerna och Nya Guinea, och på några enstaka öar i Stilla havet.

Den delas upp i tre underarter:[3]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige häckar den mest i de södra och mellersta delarna av landet.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Mindre strandpipare av underarten jerdoni, i Indien.

En adult mindre strandpipare blir 15,5–18 centimeter lång, har ett vingspann på 32–35 centimeter och väger 25–55 gram. Den har brun rygg och vit undersida, kort mörk näbb med rött vid näbbroten och brungula ben. Ögat är svart med tydlig gul orbitalring. Främre delen av huvudet har svartvit teckning. Den har ett svart halsband. Båda könen har samma teckning. Underarten dubius har i adult dräkt tydligt bredare orbitalring och stort rött parti vid näbbroten.

Dess vanligaste läte är ett nedåtkrökt "piu" och den varnar med ett liknande men rivigare "prii". Sången framförs i sångflykt med långsamma vingslag både på dagen och natten och består av rytmiska "pri-pri-pri" och raspigare "krri-a, krri-a, krri-a".

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Mindre strandpipare (25 sek).
Ägg av mindre strandpipare.

Mindre strandpipare häckar på slam-, sand- och grusytor och vid muddervatten. Eftersom det numera inte finns många sand- och grusstränder, fågelns tidigare livsmiljö, finner man den ofta i ruderat eller andra biotoper som skapats av människan genom exempelvis grävning och schaktning. Den finns i större delen av Europa utom.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Häckningstiden varar från april till juli. Boet är en urholkning i marken som inreds med växtdelar och annat. Honan lägger fyra ägg som genom sitt färgmönster är väl dolda. Båda föräldrar ruvar äggen i fyra veckor tills de kläcks. Om en fara närmar sig lockar föräldrarna inkräktaren i en annan riktning med avledningsbeteenden för att skydda ungarna.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Mindre strandpiparen livnär sig av maskar, spindlar, insekter, larver och andra ryggradslösa djur.

Mindre strandpipare och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 280.000 till 530.000 par.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Mindre strandpipare ska förr ha kallats nordanvärstyta i Södermanland.[4] Nordanvärstyta skulle kunna översättas med "liten fågel i samband med nordanvind eller nordanväder, det vill säga kyla".

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Delar av artikeln bygger på översättning av artikeln Flussregenpfeifer i tyskspråkiga Wikipedia, läst 1 september 2005

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Charadrius dubius Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Artdatabankens rödlista 2015 PDF
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ Sven Nilssons (1858) Foglarna

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. ISBN 91-1-913142-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]