Myotis ciliolabrum

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Myotis ciliolabrum
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Myotis ciliolabrum.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteMyotis
ArtMyotis ciliolabrum
Vetenskapligt namn
§ Myotis ciliolabrum
AuktorMerriam, 1886
Hitta fler artiklar om djur med

Myotis ciliolabrum är en fladdermusart som beskrevs av Clinton Hart Merriam 1886. Den ingår i släktet Myotis och familjen läderlappar. Catalogue of Life listar inga underarter.[2] Arten lever i Nordamerika. Populationen infogades tidvis som underart eller synonym i Myotis leibii.[1]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Pälsen på ovansidan är gråbrun, på buksidan ljusare gråbrun till nästan vit. Nos, haka och öron är svarta, medan kinderna är svartbruna. Arten är inte stor: Kroppslängden är omkring 8 cm, inklusive den nästan 4 cm långa svansen, medan underarmen är omkring 3 cm lång, och vikten mellan 4 och 5 g.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet omfattar Nordamerika från British Columbia, södra Alberta och Saskatchewan i Kanada över Washington till North och South Dakota samt Kalifornien till Kansas österut, samt söderut över Arizona, New Mexico och Texas i USA till norra och centrala Mexiko.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten lever i ett stort antal olika habitat, gärna torra sådana som ökenområden och badlands, men också, speciellt på högre höjder, mera fuktiga sådana[4] som klippformationer i gräsmarker, kanjoner och lägre bergssluttningar med tallskogar[1]. Som mest kan arten nå upp till 2 900 m. Arten väljer många slags platser för dagens sömn, som klippspringor, under stora barkstycken, i gruvgångar och grottor, och tillfällighetsvis även i byggnader.[1] Arten sover vintersömn över större delen av sitt utbredningsområde. Individerna väljer grottor, övergivna gruvor, klippspringor och naturliga eller människoframstälda håligheter i klippor för sin vinterdvala, där de sover individuellt eller ibland i par.[4]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Arten jagar flygande insekter tidigt, strax efter skymningen, i en långsam men skicklig flykt från en meter ovan marken till trädtoppshöjd. Flykten sker ofta över vattenytor, från vilka individerna också kan dricka i flykten. Födan består av olika insekter, framför allt nattfjärilar, men också tvåvingar, skalbaggar, halvvingar[4] och myror.[5]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Arten parar sig under hösten. Honan sparar sedan sperman i sin kropp under vinterdvalan så att själva befruktningen inte sker förrän till våren. Hon får en unge under maj till juli, som är flygfärdig vid omkring en månads ålder.[5] Dräktiga honor och honor med ungar bildar särskilda yngelkolonier, som vuxna hanar inte äger tillträde till.[4]

Bevarandestatus[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig, populationen är stabil, och inga hot är listade.[1] Emellertid har man sedan 2007 kunnat konstatera kraftiga utbrott hos andra fladdermöss i samband med övervintringen av en dödlig svampsjukdom, White nose syndrome.[6] Ännu (2016) har inte denna sjukdom påträffats hos Myotis ciliolabrum, men farhågor finns för att även denna art skall drabbas.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Arroyo-Cabrales, J. & Ticul Alvarez Castaneda, S. 2008 Myotis ciliolabrum Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 22 oktober 2016.
  2. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/myotis+ciliolabrum/match/1. Läst 22 oktober 2016. 
  3. ^ Lisa Bradley (1997). ”Western Small-footed Myotis” (på engelska). The Mammals of Texas. Museum of Texas Tech University. http://www.nsrl.ttu.edu/tmot1/myotcili.htm. Läst 19 oktober 2016. 
  4. ^ [a b c d] Gillian L. Holloway och Robert M. R. Barclay (5 juni 2001). ”Myotis ciliolabrum” (på engelska) (PDF, 267 kB). Mammalian Species No 670. The American Society of Mammalogists. doi:10.1644/1545-1410(2001)670<0001:MC>2.0.CO;2. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304113658/http://www.science.smith.edu/msi/pdf/670_Myotis_ciliolabrum.pdf. Läst 22 oktober 2016. 
  5. ^ [a b] Myotis ciliolabrum Western Small-footed Myotis” (på engelska). Smithsonian National Museum of Natural History. http://naturalhistory.si.edu/mna/image_info.cfm?species_id=193. Läst 22 oktober 2016. 
  6. ^ ”What is white-nose syndrome?” (på engelska). U.S. Fish and Wildlife Service. https://www.whitenosesyndrome.org/faq/what-white-nose-syndrome. Läst 19 oktober 2016. 
  7. ^ ”Bats affected with WNS” (på engelska). U.S. Fish and Wildlife Service. 2016. https://www.whitenosesyndrome.org/about/bats-affected-wns. Läst 19 oktober 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]