Myotis ciliolabrum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Myotis ciliolabrum
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Myotis ciliolabrum.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Läderlappar
Vespertilionidae
Släkte Myotis
Art Myotis ciliolabrum
Vetenskapligt namn
§ Myotis ciliolabrum
Auktor Merriam, 1886
Hitta fler artiklar om djur med

Myotis ciliolabrum är en fladdermusart som beskrevs av Clinton Hart Merriam 1886. Den ingår i släktet Myotis och familjen läderlappar. Catalogue of Life listar inga underarter.[2] Arten lever i Nordamerika. Populationen infogades tidvis som underart eller synonym i Myotis leibii.[1]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Pälsen på ovansidan är gråbrun, på buksidan ljusare gråbrun till nästan vit. Nos, haka och öron är svarta, medan kinderna är svartbruna. Arten är inte stor: Kroppslängden är omkring 8 cm, inklusive den nästan 4 cm långa svansen, medan underarmen är omkring 3 cm lång, och vikten mellan 4 och 5 g.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet omfattar Nordamerika från British Columbia, södra Alberta och Saskatchewan i Kanada över Washington till North och South Dakota samt Kalifornien till Kansas österut, samt söderut över Arizona, New Mexico och Texas i USA till norra och centrala Mexiko.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten lever i ett stort antal olika habitat, gärna torra sådana som ökenområden och badlands, men också, speciellt på högre höjder, mera fuktiga sådana[4] som klippformationer i gräsmarker, kanjoner och lägre bergssluttningar med tallskogar[1]. Som mest kan arten nå upp till 2 900 m. Arten väljer många slags platser för dagens sömn, som klippspringor, under stora barkstycken, i gruvgångar och grottor, och tillfällighetsvis även i byggnader.[1] Arten sover vintersömn över större delen av sitt utbredningsområde. Individerna väljer grottor, övergivna gruvor, klippspringor och naturliga eller människoframstälda håligheter i klippor för sin vinterdvala, där de sover individuellt eller ibland i par.[4]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Arten jagar flygande insekter tidigt, strax efter skymningen, i en långsam men skicklig flykt från en meter ovan marken till trädtoppshöjd. Flykten sker ofta över vattenytor, från vilka individerna också kan dricka i flykten. Födan består av olika insekter, framför allt nattfjärilar, men också tvåvingar, skalbaggar, halvvingar[4] och myror.[5]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Arten parar sig under hösten. Honan sparar sedan sperman i sin kropp under vinterdvalan så att själva befruktningen inte sker förrän till våren. Hon får en unge under maj till juli, som är flygfärdig vid omkring en månads ålder.[5] Dräktiga honor och honor med ungar bildar särskilda yngelkolonier, som vuxna hanar inte äger tillträde till.[4]

Bevarandestatus[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig, populationen är stabil, och inga hot är listade.[1] Emellertid har man sedan 2007 kunnat konstatera kraftiga utbrott hos andra fladdermöss i samband med övervintringen av en dödlig svampsjukdom, White nose syndrome.[6] Ännu (2016) har inte denna sjukdom påträffats hos Myotis ciliolabrum, men farhågor finns för att även denna art skall drabbas.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Arroyo-Cabrales, J. & Ticul Alvarez Castaneda, S. 2008 Myotis ciliolabrum Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 22 oktober 2016.
  2. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/myotis+ciliolabrum/match/1. Läst 22 oktober 2016. 
  3. ^ Lisa Bradley (1997). ”Western Small-footed Myotis” (på engelska). The Mammals of Texas. Museum of Texas Tech University. http://www.nsrl.ttu.edu/tmot1/myotcili.htm. Läst 19 oktober 2016. 
  4. ^ [a b c d] Gillian L. Holloway och Robert M. R. Barclay (5 juni 2001). ”Myotis ciliolabrum” (på engelska) (PDF, 267 kB). Mammalian Species No 670. The American Society of Mammalogists. doi:10.1644/1545-1410(2001)670<0001:MC>2.0.CO;2. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304113658/http://www.science.smith.edu/msi/pdf/670_Myotis_ciliolabrum.pdf. Läst 22 oktober 2016. 
  5. ^ [a b] Myotis ciliolabrum Western Small-footed Myotis” (på engelska). Smithsonian National Museum of Natural History. http://naturalhistory.si.edu/mna/image_info.cfm?species_id=193. Läst 22 oktober 2016. 
  6. ^ ”What is white-nose syndrome?” (på engelska). U.S. Fish and Wildlife Service. https://www.whitenosesyndrome.org/faq/what-white-nose-syndrome. Läst 19 oktober 2016. 
  7. ^ ”Bats affected with WNS” (på engelska). U.S. Fish and Wildlife Service. 2016. https://www.whitenosesyndrome.org/about/bats-affected-wns. Läst 19 oktober 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]