Nätpyton

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nätpyton
Reticulated Python 01.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Kräldjur
Reptilia
Underklass Diapsider
Diapsida
Ordning Fjällbärande kräldjur
Squamata
Underordning Ormar
Serpentes
Familj Pytonormar
Pythonidae
Släkte Python
Art Nätpyton
P. reticulatus
Vetenskapligt namn
§ Python reticulatus
Auktor Schneider, 1801
Utbredning
Python reticulatus Area.PNG
Hitta fler artiklar om djur med
En hopringlad nätpyton

Nätpyton eller gallerpyton (Python reticulatus) är en pytonorm som är världens längsta orm. Många tror att den sydamerikanska anakondan är världens längsta orm men så är det inte. Anakondan är dock världens största orm sett till vikten.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Nätpytonormen väger mellan 1 och 75 kilogram och kan bli omkring 3-6 meter lång, men den kan i sällsynta fall även bli längre. Världsrekordet i fångenskap hålls av en orm i Kansas City, Missouri som är 7,67 meter lång. Ormen kan enkelt kännas igen på sitt nätliknande mönster, från vilket den fått sitt namn. Färgmönstret består av ett komplext geometriskt mönster som innefattar olika färger. Ryggen har en typisk serie irreguljära ruterformer flankerade av mindre markeringar med ljuscentra. I en skuggig djungelmiljö smälter den mycket bra in med sitt kamouflage bland fallna löv. Detta skyddar dem både från rovdjur och hjälper dem att smyga sig på sina byten. I denna arts vida utbredningsområde är variationer av storlek, färg och markeringar vanliga.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Nätpytonormen hittas i Sydostasien från Nicobaröarna, nordöstra Indien, Bangladesh, Burma, Thailand, Laos, Kambodja, Vietnam, Malaysia och Singapore, och österut genom Indonesien, den indoaustraliska ögruppen och Filippinerna. Den föredrar regnskogar och vattendrag som habitat.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Nätpytonormens naturliga föda består av däggdjur och emellanåt fåglar. Mindre exemplar äter mest gnagare såsom råttor medan större exemplar vanligen äter viverrider, primater och grisar. Nära mänskliga boningar har det även hänt att de slukat hönor, katter och hundar. Bland de största dokumenterade bytesdjuren man känner till var en svältande malajbjörn på 23 kilogram som blev uppäten av en nätpyton som var nästan sju meter lång. Ormen är inte giftig utan dödar sitt byte genom att kväva det. Den kan dock klara sig i månader utan föda.

Attacker mot människor[redigera | redigera wikitext]

Nätpytonattacker på människor är ovanliga men det finns dokumenterade fall då den orsakat dödsfall i såväl naturen som i fångenskap.[1] Det finns även något enstaka dokumenterat fall då nätpyton ätit människor.

  • Det inträddade två incidenter i början av 1900-talet i Indonesien. På Salibabu blev en 14 årig pojke dödad, och troligen svald, av en 5,17 meter lång nätpyton. En annan var att en vuxen kvinna sägs ha blivit uppäten av en stor nätpyton, men få detaljer är kända.
  • Franz Werner rapporterade ett fall från Burma, som antingen inträffade i början av 1910-talet eller i 1927. En juvelerare vid namn Maung Chit Chine, som gick på jakt med sina vänner, blev tydligen uppäten av en 6 meter lång nätpyton efter att han sökte skydd från en regnstorm i eller under ett träd. Han blev tydligen svald med fötterna först, i motsats till det normala sättet för ormar att äta sitt byte då de vanligen sväljer huvudet först. Men det kanske är det enklaste sättet för en orm att svälja en människa.
  • 1932 skrev Frank Buck om en tonårspojke som åts av en husdjursnätpyton som var 7,6 meter lång i Filippinerna. Enligt Buck rymde pytonormen, och när den hittades konstaterades det att den hade svalt någonting i mänsklig form. Det visade sig vara sonen till ormens ägare.
  • Bland en liten grupp av en urbefolkning från Filippinerna har sex dödsfall som utförts av nätpytonormar dokumenterats inom en period på 40 år, plus en som dog senare av ett infekterad bett.
  • 4 september 1995 blev Ee Heng Chuan, en 29-årig man från södra malaysiska delstaten Johor, dödad av en stor nätpyton. Offret hade tydligen fångats aningslöst och kramades till döds. Ormen lindad runt hans livlösa kropp med offrets huvud fast i sina käftar när den upptäcktes av offrets bror. Ormen, som var sju meter lång och vägde mer än 136 kilogram, dödades strax därefter av den anländande polisen, vilket krävde fyra skott.
  • 23 oktober 2008 förmodades den 25 år gamla kvinnan Amanda Ruth Black från Virginia Beach ha blivit dödad av en fyra meter lång nätpyton som hon höll som husdjur. Dödsorsaken troddes vara kvävning. Ormen hittades senare i sovrummet i ett upprört tillstånd.
  • 21 januari 2009 blev en treårig pojke i Las Vegas kramad av en nätpyton, och pojken var alldeles blå i ansiktet. Pojkens mamma, som var ormvakt till en vän, räddade barnet genom att hugga ormen med kniv. Ormen avlivades senare på grund av sina dödliga sår.

Med tanke på den kända maximala bytesstorleken är det tekniskt möjligt för en fullvuxen nätpyton att öppna sina käftar tillräckligt brett för att svälja en tonårig människa, men bredden på axlarna på en vuxen människa skulle sannolikt innebära ett problem även för en orm med tillräcklig storlek.

Reproduktion[redigera | redigera wikitext]

Honan lägger cirka 100 ägg och ruvar dem i 60 till 80 dagar.

Nätpytonormar i populärkultur[redigera | redigera wikitext]

Kaa i Djungelboken av Rudyard Kipling är en nätpyton.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.upi.com/Top_News/2008/10/23/Woman-killed-by-pet-13-foot-python/UPI-21431224801360/