Nazitysklands kärnkraftsprogram

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nedmotering av den primitiva tyska försöksreaktorn i Haigerloch april 1945

Nazityskland hade under andra världskriget ett omfattande projekt för att utveckla kärnkraft och kärnvapen, från det att fission upptäcktes 1939. Detta projekt kallades inofficiellt Uranverein - "Uranföreningen".

Projektets huvuddelar var byggandet av en kärnreaktor, produktion av tungt vatten och isotopseparering. Det gav aldrig några kommersiella eller militära resultat.

Upptäckten av fission[redigera | redigera wikitext]

I december 1938 skickade de tyska kemisterna Otto Hahn och Fritz Strassmann in ett manuskript till den vetenskapliga tidskriften Naturwissenschaften som rapporterade att de hade funnit grundämnet Barium efter att bombarderat Uran med neutroner. Samtidigt så delade de med sig av resultaten med Lise Meitner som i juli samma år hade flytt Tyskland för Sverige. Meitner och hennes brorson Otto Robert Frisch tolkade resultaten som kärnklyvning, Frisch kunde sedan konfirmera resultaten experimentellt den 13 januari 1939.

Den första Uranverein[redigera | redigera wikitext]

Vid ett möte på Reichserziehungsministerium den 29 april 1939 diskuterades möjligheten av en kontinuerlig nukleär kärnreaktion. Efter detta möte så började ett informellt arbete vid Göttingens universitet mellan Georg Joos, Wilhelm Hanle och Reinhold Mannkopff. Denna grupp kallades informellt för Uranverein eller mer formellt för Arbeitsgemeinschaft für Kernphysik. Gruppens arbete upphörde i augusti 1939 när alla tre kallades in för militärtjänst.

Den andra Uranverein[redigera | redigera wikitext]

Den andra Uranverein startade efter att Heereswaffenamt (HWA) hade utmanövrerat Reichsforschungsrat (RFR) som var en del av Reichserziehungsministerium (REM) och startade det formella tyska kärnkraftsprogrammet under militär kontroll. Programmet startade samma dag som andra världskriget bröt ut, den 1 september 1939 och hade sitt första möte den 16 september. Mötet organiserades av Kurt Diebner i Berlin som var rådgivare till HWA, bland de inbjudna var :Walther Bothe, Siegfried Flügge, Hans Geiger, Otto Hahn, Paul Harteck, Gerhard Hoffmann, Josef Mattauch och Georg Stetter. Ett andra möt hölls kort därefter med bland annat Klaus Clusius, Robert Döpel, Werner Heisenberg och Carl Friedrich von Weizsäcker. Samtidigt så ställdes Kaiser-Wilhelm Institut für Physik under kontroll av HWA.

När det stod klart att kärnkraftsprogrammet inte skulle kunna bidra till att avsluta kriget i närtid så återfördes kontrollen av KWIP tillbaka till sin moderorganisation Kaiser Wilhelm-sällskapet i januari 1942. Kontrollen av hela programmet överfördes från HWA till RFR i juli 1942. Programmet behöll dock hela tiden sin status som kriegswichtig och behöll sin militära finansiering. Dock så splittrades programmet upp mellan ett antal institut vars ledare drev forskningen i olika riktningar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Olausson, Peter (2011). ”Hitlers atombomb”. Tredje rikets myter. Stockholm: Forum. Libris 12141879. ISBN 978-91-37-13611-0