Hans Geiger

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hans Geiger
Hans geiger.jpg
FöddJohannes Wilhelm Geiger
30 september 1882[1][2][3]
Neustadt an der Weinstraße, Tyskland
Död24 september 1945[1][2][4] (62 år)
Potsdam
BegravdNeuer Friedhof i Potsdam och Waldfriedhof Grünwald
MedborgarskapKejsardömet Tyskland, Weimarrepubliken och Nazityskland
Utbildad vidFriedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg Arbcom ru editing.svg
SysselsättningFysiker, kärnfysiker, universitetslärare, uppfinnare, directeur de laboratoire[5]
ArbetsgivarePhysikalisch-Technische Bundesanstalt
Humboldt-Universität zu Berlin
University of Manchester (1907–)[6]
Physikalisch-Technische Reichsanstalt (1912–)
Kiels universitet (1925–)
Tübingens universitet (1929–)
Technische Universität Berlin (1936–)[5]
Noterbara verkGeigermätare[7]
Utmärkelser
Hughesmedaljen (1929)[8]
Redigera Wikidata

Johannes (Hans) Wilhelm Geiger, född 30 september 1882 i Neustadt an der Haardt, Tyskland, död 24 september 1945 i Potsdam, var en tysk fysiker, som utförde omfattande undersökningar av alfapartiklar och konstruerade detektorer för radioaktiv strålning. Tillsammans med Walther Müller utvecklade han bl.a. Geiger-Müllerräknaren. Han var bror till klimatologen Rudolf Geiger.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Geiger var ett av fem barn och son till indologen Wilhelm Geiger, som var professor vid universitetet i Erlangen. År 1902 började han studera fysik och matematik vid universitetet i Erlangen och disputerade 1906.[9] Hans avhandling handlade om elektriska urladdningar genom gaser.[10] Han fick ett stipendium till University of Manchester och arbetade där som assistent till Arthur Schuster.

Efter en drygt 30-årig framgångsrik karriär och efter upptäckten av kärnklyvning, var Geiger medlem i Uranverein, den tyska utredningen om kärnvapen under andra världskriget. Gruppen splittrades 1942 efter att dess medlemmar kommit till uppfattningen (felaktigt, som det senare skulle visa sig) att kärnvapen inte skulle spela en viktig roll för att avsluta kriget.[11]

Även om Geiger undertecknade en petition mot den nazistiska regeringens påverkan på universiteten, gav han inget stöd till kollegan Hans Bethe (vinnare av Nobelpriset i fysik 1967) när denna avskedades för att han var jude.[12][13]

Geiger överlevde slaget om Berlin och den efterföljande sovjetiska ockupationen i april/maj 1945. Två månader senare flyttade han till Potsdam och dog där två månader efter atombomberna i Hiroshima och Nagasaki i Japan.

Vetenskapligt arbete[redigera | redigera wikitext]

En tidig Geigermätare från 1932. Det här exemplaret finns i Science Museum Londons samlingar.

År 1907, efter Schusters avgång, började Geiger att arbeta med hans efterträdare, Ernest Rutherford, och 1908 utförde han, tillsammans med Ernest Marsden, det berömda Geiger-Marsden experimentet (också känt som "guldfolieexperiment"). Denna process tillät dem för att räkna alfapartiklar[14][15][16][10] och ledde Rutherford till att börja tänka på atomens struktur. År 1911 upptäckte Geiger och John Mitchell Nuttall Geiger-Nuttall-lagen (eller regeln) och utförde experiment som ledde till Rutherfords atommodell.[17]

År 1912 utsågs Geiger till chef för strålningsforskningen vid Physikalisch-Technischen Reichsanstalt i Berlin-Charlottenburg. Där arbetade han tillsammans med de blivande nobepristagarna Walther Bothe (fysik 1954) och James Chadwick (fysik 1935).[18] Arbetet avbröts, då Geiger tjänstgjorde som artilleriofficer i den tyska militären under första världskriget från 1914 till 1918.

År 1924 använde Geiger sin apparat för att bekräfta Comptoneffekten som ledde till Arthur Comptons Nobelpris i fysik 1927.[10]

År 1925 började Geiger en lärartjänst vid Kiels universitet där han och hans student Walther Müller 1928 utvecklade Geiger-Müller-röret, en förbättrad version av Geiger-röret. Det nya instrumentet upptäckte inte bara alfapartiklar, utan även beta- och gammastrålning och är grunden för Geigerräknaren.[19][20]

År 1929 utnämndes Geiger till professor i fysik och forskningschef vid Tübingens universitet där han gjorde sina första observationer av kosmisk strålning. År 1936 började han arbeta vid Technische Universität Berlin där han fortsatte att forska om kosmiska strålar, kärnklyvning och artificiell strålning fram till sin död 1945.[10]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hans Geiger, 22 december 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w67w95h5, omnämnd som: Hans Geiger, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Encyclopædia Universalis, Encyclopædia Britannica, Inc., Encyclopædia Universalis-ID: hans-wilhelm-geigerencyclopaedia-universalis, omnämnd som: Geiger Hans Wilhelm, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 6745, omnämnd som: Hans Geiger, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] läs online, www.tu.berlin.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.manchester.ac.uk.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.ncbi.nlm.nih.gov.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, hansgeigerpd8.weebly.com.[källa från Wikidata]
  9. ^ Krebs, AT (juli 1956). ”Hans Geiger: Fiftieth Anniversary of the Publication of His Doctoral Thesis, 23 juli 1906”. Science 124 (3213): sid. 166. doi:10.1126/science.124.3213.166. PMID 17843412. 
  10. ^ [a b c d] Shampo, M. A.; Kyle, R. A.; Steensma, D. P. (2011). ”Hans Geiger—German Physicist and the Geiger Counter”. majo Clinic Proceedings 86 (12): sid. e54. doi:10.4065/mcp.2011.0638. PMID 22196280. 
  11. ^ ”juni 1911: Invention of the Geiger Counter”. https://www.aps.org/publications/apsnews/201206/physicshistory.cfm. 
  12. ^ ”Scientific Exodus”. Atomic Heritage Foundation. 4 juni 2014. https://www.atomicheritage.org/history/scientific-exodus. 
  13. ^ Ball, Philip. ”How 2 Pro-Nazi Nobelists Attacked Einstein's "Jewish Science" [Excerpt]”. https://www.scientificamerican.com/article/how-2-pro-nazi-nobelists-attacked-einstein-s-jewish-science-excerpt1/. 
  14. ^ Rutherford E. (1908). ”An electrical method of counting the number of α particles from radioactive substances”. Proceedings of the Royal Society of London, Series A 81 (546): sid. 141–161. doi:10.1098/rspa.1908.0065. ISSN 1364-5021. https://books.google.com/books?id=jaezAAAAIAAJ&pg=PA141. 
  15. ^ Geiger H. (1913). ”Über eine einfache Methode zur Zählung von α- und β-Strahlen (On a simple method for counting α- and β-rays)”. Verhandlungen der Deutschen Physikalischen Gesellschaft 15: sid. 534–539. 
  16. ^ Campbell John (1999). Rutherford Scientist Supreme, AAS Publications 
  17. ^ H. Geiger and J.M. Nuttall (1911) "The ranges of the α particles from various radioactive substances and a relation between range and period of transformation," Philosophical Magazine, series 6, vol. 22, no. 130, pages 613-621. See also: H. Geiger and J.M. Nuttall (1912) "The ranges of α particles from uranium," Philosophical Magazine, series 6, vol. 23, no. 135, pages 439-445.
  18. ^ ”juni 1911: Invention of the Geiger Counter”. https://www.aps.org/publications/apsnews/201206/physicshistory.cfm. 
  19. ^ Geiger (1928). ”Elektronenzählrohr zur Messung schwächster Aktivitäten (Electron counting tube for the measurement of the weakest radioactivities)”. Die Naturwissenschaften (The Sciences) 16 (31): sid. 617–618. doi:10.1007/BF01494093. ISSN 0028-1042. 
  20. ^ Se även:
    1. Geiger, H. and Müller, W. (1928) "Das Elektronenzählrohr" (The electron counting tube), Physikalische Zeitschrift, 29: 839-841.
    2. Geiger, H. and Müller, W. (1929) "Technische Bemerkungen zum Elektronenzählrohr" (Technical notes on the electron counting tube), Physikalische Zeitschrift, 30: 489-493.
    3. Geiger, H. and Müller, W. (1929) "Demonstration des Elektronenzählrohrs" (Demonstration of the electron counting tube), Physikalische Zeitschrift, 30: 523 ff.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]