Hoppa till innehållet

Neil Kinnock

Från Wikipedia
Neil Kinnock
Neil Kinnock, 1984.
Född28 mars 1942[1][2][3] (84 år)
Tredegar, Gwent, Wales, Storbritannien
Medborgare iStorbritannien[4]
Utbildad vidCardiff University
Lewis School
SysselsättningPolitiker[5]
Befattning
Ledamot av Storbritanniens 45:e parlament
Storbritanniens 45:e parlament, Bedwellty (1970–1974)[6]
Ledamot av Storbritanniens 46:e parlament
Storbritanniens 46:e parlament, Bedwellty (1974)[6]
Ledamot av Storbritanniens 47:e parlament
Storbritanniens 47:e parlament, Bedwellty (1974–1979)[6]
Ledamot av Storbritanniens 48:e parlament
Storbritanniens 48:e parlament, Bedwellty (1979–1983)[6]
Skuggminister (utbildning) (1979–1983)
Ledamot av Kronrådet (1983–)[7]
Ledamot av Storbritanniens 49:e parlament
Storbritanniens 49:e parlament, Islwyn (1983–1987)[6]
Partiledare för Labour (1983–1992)
Oppositionsledare i underhuset (1983–1992)
Ledamot av Storbritanniens 50:e parlament
Storbritanniens 50:e parlament, Islwyn (1987–1992)[6]
Ledamot av Storbritanniens 51:a parlament
Storbritanniens 51:a parlament, Islwyn (1992–1995)
Europeisk kommissionär för transport
Kommissionen Santer och Kommissionen Marín (1995–1999)
Europeiska kommissionens vice ordförande
Kommissionen Prodi (1999–2004)
Ledamot av Brittiska överhuset (2005–)
ArbetsgivareCardiff University
Politiskt parti
Labour
MakaGlenys Kinnock (g. 1967–hennes död 2023)
BarnRachel Kinnock[8]
Stephen Kinnock (f. 1970)
Redigera Wikidata

Neil Gordon Kinnock, Baron Kinnock, född 28 mars 1942 i Tredegar, Gwent, Wales, är en brittisk politiker. Mellan 1983 och 1992 var han partiledare för Labour och mellan 1995 och 2004 var han medlem av EU-kommissionen.

Kinnock valdes 1970 till ledamot av underhuset för Bedwellty i Wales. Han valdes in i Labours verkställande utskott (National Executive Committee) 1978[9] och ingick i Michael Foots skuggregering från 1980. Han blev partiledare 1983 när partiet skakades av omfattande inre strider, och de närmsta åren kom han att tvingas lägga ner ett omfattande engagemang för att få partiet regeringsdugligt. Valet 1987 tolkades därför som en relativ framgång, även om partiet blev klart slagna av Tories.

Under 1988 blev han utmanad av Tony Benn om posten som partiledare, men vann striden klart. Partiet kom under de följande åren att vinna mark i opinionen, men efter valet av John Major som ny premiärminister kunde Tories vinna tillbaka tillräckligt för att återigen segra i valet 1992. Efter att ha förlorat två val avgick Kinnock som partiledare.

Kinnock tjänstgjorde sedan två perioder i EU-kommissionen, först i Santer-kommissionen där han ansvarade för transportfrågor. Santer-kommissionen tvingades avgå 1999 efter omfattande korruptionsanklagelser och ersattes av Prodi-kommissionen. Kinnock fick i denna kommission ansvaret för administrativa reformer och utnämndes samtidigt till dess vice ordförande.

Neil Kinnocks hustru Glenys Kinnock, baronessan Kinnock, var ledamot av Europaparlamentet 1994–2009. Deras son Stephen Kinnock är gift med Helle Thorning-Schmidt, Danmarks statsminister 2011–2015 och partiledare för de danska socialdemokraterna 2005–2015.

  1. SNAC, SNAC Ark-ID: w6dh2pwd, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Neil-Kinnock-Baron-Kinnock-of-Bedwelltytopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. Brockhaus Enzyklopädie, F.A. Brockhaus, 1796, Brockhaus Enzyklopädie-ID: kinnock-neil-gordon, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. Companies House, Companies House person-ID: QNAMaDkJHKUcrvCm0WQHS-Rgz9U, läst: 13 april 2022.[källa från Wikidata]
  5. Hansard 1803–2005, Hansard-ID (1803-2005): mr-neil-kinnock, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  6. 1 2 3 4 5 6 Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
  7. The Rt Hon The Lord Kinnock (på brittisk engelska), läs online, läst: 22 augusti 2025.[källa från Wikidata]
  8. Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  9. ”Neil Kinnock” (på engelska). britannica.com. https://www.britannica.com/biography/Neil-Kinnock-Baron-Kinnock-of-Bedwellty. Läst 14 november 2025.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Michael Foot
Partiledare för Labour
19831992
Efterträdare:
John Smith
Företrädare:
Marcelino Oreja
EU:s transportkommissionär
19951999
Efterträdare:
Loyola de Palacio
Företrädare:
Manuel Marín och
Leon Brittan
Vice ordförande i EU-kommissionen
tillsammans med Loyola de Palacio
19992004
Efterträdare:
Wallström, Kallas, Barrot,
Frattini och Verheugen
Företrädare:
Erkki Liikanen
EU-kommissionär
med ansvar för administrativa reformer

19992004
Efterträdare:
Siim Kallas
Företrädare:
Leon Brittan och
Bruce Millan
EU-kommissionär från Storbritannien
tillsammans med Leon Brittan/Chris Patten
19952004
Efterträdare:
Peter Mandelson