Neil Kinnock

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Neil Kinnock
Kinnock, Neil.jpg
Född28 mars 1942[1][2][3] (77 år)
TredegarStorbritannien
MedborgarskapStorbritannien och Wales
Utbildad vidCardiff University Blue pencil.svg
SysselsättningPolitiker
BefattningEuropeiska kommissionens vice ordförande
Ledamot av Kronrådet
Ledamot av Förenade kungarikets 45:e parlament
Storbritanniens 45:e parlament (1970–1974)[4]
Ledamot av Förenade kungarikets 46:e parlament
Storbritanniens 46:e parlament (1974–1974)[4]
Ledamot av Förenade kungarikets 47:e parlament
Storbritanniens 47:e parlament (1974–1979)[4]
Ledamot av Storbritanniens 48:e parlament
Storbritanniens 48:e parlament (1979–1983)[4]
Shadow Secretary of State for Education (1979–1983)
Ledamot av Storbritanniens 49:e parlament
Storbritanniens 49:e parlament (1983–1987)[4]
Oppositionsledare (1983–1992)
Partiledare för Labour (1983–1992)
Ledamot av Storbritanniens 50:e parlament
Storbritanniens 50:e parlament (1987–1992)[4]
Ledamot av Storbritanniens 51:a parlament
Storbritanniens 51:a parlament (1992–1995)
Europeisk kommissionär för transport (1995–1999)
ArbetsgivareCardiff University
Politiskt partiLabour
Make/makaGlenys Kinnock
BarnRachel Kinnock[5]
Stephen Kinnock (f. 1970)
Redigera Wikidata

Neil Gordon Kinnock, Baron Kinnock, född 28 mars 1942 i Tredegar, Gwent, Wales, är en brittisk politiker. Mellan 1983 och 1992 var han partiledare för Labour och mellan 1995 och 2004 var medlem av EU-kommissionen.

Han blev medlem i Labours verkställande utskott 1978 och ingick i Michael Foots skuggregering från 1980. Han blev partiledare 1983 när partiet skakades av omfattande inre strider och de närmsta åren kom han att tvingas lägga ner ett omfattande engagemang för att få partiet regeringsdugligt. Valet 1987 tolkades därför som en relativ framgång, även om partiet blev klart slagna av Tories.

Under 1988 blev han utmanad av Tony Benn om posten som partiledare, men vann striden klart. Partiet kom under de närmsta åren att vinna mark i opinionen, men valet av John Major som partiledare för Tories gjorde att de senare kunde vinna tillbaka tillräckligt för att segra i valet 1992. Efter att ha förlorat två val avgick Kinnock som partiledare.

Kinnock tjänstgjorde två perioder i EU-kommissionen, först i Santer-kommissionen där han ansvarade för transportfrågor. Santer-kommissionen tvingades avgå 1999 efter omfattande korruptionsanklagelser och ersattes av Prodi-kommissionen. Kinnock fick i denna kommission ansvaret för administrativa reformer och utnämndes samtidigt till dess vice ordförande.

Neil Kinnocks hustru Glenys Kinnock, baronessan Kinnock, var ledamot av Europaparlamentet 1994-2009. Deras son Stephen Kinnock är gift med Helle Thorning-Schmidt, Danmarks statsminister 2011-2015 och partiledare för de danska socialdemokraterna 2005-2015.

Företrädare:
Michael Foot
Partiledare för Labour
19831992
Efterträdare:
John Smith
Företrädare:
Marcelino Oreja
EU:s transportkommissionär
19951999
Efterträdare:
Loyola de Palacio
Företrädare:
Manuel Marín och
Leon Brittan
Vice ordförande i EU-kommissionen
tillsammans med Loyola de Palacio
19992004
Efterträdare:
Wallström, Kallas, Barrot,
Frattini och Verheugen
Företrädare:
Erkki Liikanen
EU-kommissionär
med ansvar för administrativa reformer

19992004
Efterträdare:
Siim Kallas
Företrädare:
Leon Brittan och
Bruce Millan
EU-kommissionär från Storbritannien
tillsammans med Leon Brittan/Chris Patten
19952004
Efterträdare:
Peter Mandelson

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SNAC, Social Networks and Archival Context ID: w6dh2pwd, omnämnd som: Neil Kinnock, läst: 9 oktober 2017
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online: biography/Neil-Kinnock-Baron-Kinnock-of-Bedwelltytopic/Britannica-Online, omnämnd som: Neil Kinnock, Baron Kinnock of Bedwellty, läst: 9 oktober 2017
  3. ^ Munzinger-Archiv, Munzinger person id: 00000017057, omnämnd som: Neil Kinnock, läst: 9 oktober 2017
  4. ^ [a b c d e f] Hansard 1803–2005
  5. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]