Loyola de Palacio

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Loyola de Palacio 2004

Loyola de Palacio y del Valle-Lersundi, född 16 september 1950 i Madrid, död 13 december 2006 i Madrid, var en spansk-baskisk politiker.

de Palacio föddes i en aristokratisk baskisk familj och studerade juridik vid Universidad Complutense i Madrid. Hon blev 1976 medlem i det konservativa partiet Alianza Popular som senare döptes om till Partido Popular (PP) och var ledamot i Cortes Generales (parlamentet) 1986-1999, till en början i senaten och från 1989 i Deputeradekongressen. Efter PP:s valseger 1996 utnämndes de Palacio till jordbruksminister i José María Aznars regering.

de Palacio valdes in i Europaparlamentet 1999, men blev samma år utnämnd till EU-kommissionär och vice ordförande i Prodi-kommissionen med ansvar för energi, transport och relationer med Europaparlamentet. I denna egenskap drev hon fram beslutet att inrätta ett europeiskt satellitnavigationssystem, Galileo. Efter sin tid i EU-kommissionen arbetade hon för bankerna BNP Paribas och Rothschild Bank.

de Palacio avled i lungcancer och var syster till Ana Palacio, Spaniens utrikesminister 2002-2004.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Loyola de Palacio, 18 mars 2009.
Företrädare:
Manuel Marín och
Leon Brittan
Vice ordförande i EU-kommissionen
tillsammans med Neil Kinnock
1999-2004
Efterträdare:
Wallström, Kallas, Barrot,
Frattini och Verheugen
Företrädare:
Neil Kinnock
EU:s transportkommissionär
1999-2004
Efterträdare:
Jacques Barrot
Företrädare:
Christos Papoutsis
EU:s energikommissionär
1999-2004
Efterträdare:
Andris Piebalgs
Företrädare:
Marcelino Oreja
EU-kommissionär
med ansvar för kontakter med Europaparlaamentet

1999-2004
Efterträdare:
Margot Wallström
Företrädare:
Manuel Marín och
Marcelino Oreja
EU-kommissionär från Spanien
tillsammans med Pedro Solbes
1999-2004
Efterträdare:
Joaquín Almunia