Nejonögonfiskar
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Nejonögonfiskar Status i Sverige: Starkt hotad | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Infrastam | Käklösa fiskar Agnatha |
| Klass | Rundmunnar Cyclostomata |
| Ordning | Nejonögon Petromyzontiformes |
| Familj | Nejonögonfiskar Petromyzontidae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Petromyzontidae | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Nejonögonfiskar (Petromyzontidae)[1] är blodsugande eller asätande djur i den parafyletiska gruppen käklösa fiskar. De tillhör en grupp som kallas rundmunnar. Namnet kommer av att munnen är rund och saknar käkar. Tänder saknas dock inte. Bäcknejonögat går även under namnen igelnejonöga, lilla nejonögat eller mindre nejonöga och (i Halland) stensugare. Andra namn för havsnejonöga är (i Bohuslän) lamprick, i Skåne sugare eller anprejsare. Flodnejonögat kallas regionalt nätting (Ångermanland, Västerbotten, Norrbotten och Österbotten) och sillapipare (Skåne och Blekinge, i Blekinge även avseende havsnejonöga).
Namnet nejonöga avser vanligen arten flodnejonöga (Lampetra fluviatilis). Mycket nära besläktad är bäcknejonöga (Lampetra planeri eller L. branchialis) som eventuellt kan vara en variant av samma art. Havsnejonöga (Petromyzon marinus) är däremot en annan art, och blir klart större. Nejonögonfiskarna är den familj som har flest kromosomer (164-174) bland ryggradsdjuren. Flodnejonögat är upptaget på ArtDatabankens Rödlista över hotade arter under kategorin Missgynnad (NT). Havsnejonögat är klassat som Starkt hotad (EN). Anledningarna till beståndens minskning beror till största delen på vandringshinder som dammar och vattenkraftverk som hindrar nejonögonens lekvandringar. För att försöka rädda arterna flodnejonöga och havsnejonöga i Sverige håller ett åtgärdsprogram på att tas fram av Fiskeriverket.
Ett nejonöga har broskskelett istället för ben. Det lever större delen av sitt liv som larv nedgrävd i botten. Larven kallas linål och lever på plankton och alger. Linålen är helt blind. Linålen omvandlas till "nejonöga" när den blir könsmogen och dör efter att den lekt. Det vuxna djuret kallas också nätting. Linålen ansågs länge vara en särskild art, med ett eget släkte Ammocoetes.
Larven livnär sig på organismer i bottenslammet. Efter 2-3 år omvandlas larven till sitt slutstadium. Det vuxna djuret lever av maskar, kräftdjur samt levande eller döda fiskar på vilka de suger sig fast och äter sig in. Lekvandringen upp i floder företas delvis genom att nejonögat på detta sätt liftar med andra lekvandrande fiskar. Under leken byggs en grop i bottnen, honan suger sig sedan fast vid en sten varefter hanen suger sig fast vid honans nacke, slingrar sig runt henne med kroppen och verkar krama ut rommen som befruktad faller ner på bottnen.
Kroppslängden är omkring 40-50 cm för flodnejonöga, drygt 30 cm för bäcknejonöga. Havsnejonögat blir strax över en meter.
Åtminstone vad gäller bäcknejonöga verkar djuret tillbringa dagen i gångar i bottenmaterialet och komma fram endast nattetid för att söka föda.
Inom zoologin klassificerar man inte nejonögonfiskar som fiskar på grund av de stora skillnaderna hos dess kroppsbyggnad (exempelvis saknar nejonögon käkar). Nejonögon saknar gälöppningar, men har istället 7 runda öppningar i en rad på sidan bakom huvudet, dessa öppningar är gälsäckarnas öppningar.
Av de olika nejonögonen är det bara flodnejonögat som fångas som matfisk. Serveras färsk halstrad med ättika eller rökt. Bruket att fånga och äta nejonöga verkar i Sverige ha varit mest spritt på östkusten och halstrat nejonöga anses som en uppländsk specialitet.
Flodnejonögat är Västerbottens landskapsfisk.