Nicolaus Erici Emporagrius

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Nicolaus Erici Emporagrius, född ca.1567 i Torsåkers socken, Gästrikland, död 6 januari 1642 i Långtora socken, Uppland, var en svensk riksdagsman och kontraktsprost i Långtora pastorat.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Wittenbergs universitet 1600-tal.

Nicolaus Emporagrius var son till kyrkoherde och riksdagsman Ericus Svenonius Emporagrius. Han var elevGävle skola1580-talet där han senare var kollega i fem år. Emporagrius var magister på en avhandling om hörsel och lukt vid Greifswalds universitet[1] 1597 och studerade vid Wittenberg universitet[2] 1600. Emporagrius fick fullmakt på Långtora pastorat 1604, ett ämbete som han innehade fram till sin död 1642. Nicolaus Emporagrius var riksdagsman vid Riksdagen 1610 som hölls i Örebro. Han efterträddes som kyrkoherde i Långtora socken av sonen Ericus Nicolai Emporagrius.

Barn[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.vasaakademi.se/Vasa_Akademi/1500-talet.html
  2. ^ Samlaren: Tidskrift utgifven af Svenska litteratursällskapets arbetsutskott, vol. 20-25, 1899