Kyrkligt ämbete

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ämbete inom kyrkan är menar särskilda tjänster i kristna samfund, till exempel präst eller pastor, diakon och biskop.

Ämbetssyn[redigera | redigera wikitext]

De olika kristna kyrkorna har olika ämbetssyn. Vissa betonar ämbetsbärarens särställning gentemot de vanliga kristna, andra betonar det allmänna prästadömet, principen att det inte behövs några mellanhänder mellan Gud och människor, utan att alla kristna i princip kan fungera som präster. Vissa använder termen ämbete, andra talar om särskilda tjänster och åter andra har ingen särskild term alls.

Katolska kyrkan[redigera | redigera wikitext]

Romersk-katolska kyrkan har en hög ämbetssyn, och räknar till och med prästvigningen som ett sakrament.

Svenska kyrkan[redigera | redigera wikitext]

Inom Svenska kyrkan talar man om ett tredelat ämbete (Kyrkoordningen använder termen vigningstjänst), som består av biskopsämbetet, prästämbetet och diakonämbetet. Ämbetet utgår från biskopen, som är den som viger de bägge andra. En vigd präst kan senare vigas till biskop av en eller flera biskopar. Det är en stor skillnad mellan 'ämbetsbärare' och lekmän. Vid nattvarden måste instiftelseorden uttalas av en vigd präst. Dop får i nödfall utföras av alla som själva är döpta.

Metodistkyrkan[redigera | redigera wikitext]

Metodistkyrkan har en komplicerad ämbetssyn, där man skiljer på 'vigda' och 'ordinerade' präster. Den ursprungliga engelska Metodistkyrkan viger inte biskopar, men det gör den amerikanska grenen, dit Metodistkyrkan i Sverige hör. Metodistkyrkan har ett avtal om kyrkogemenskap med Svenska kyrkan, vilket innebär att man godtar varandras ämbeten. Den som är präst i Metodistkyrkan räknas alltså som präst även i Svenska kyrkan.

Missionskyrkan[redigera | redigera wikitext]

Svenska Missionskyrkan föredrar termen särskild tjänst och talar om två sådana: pastor och diakon. Även om det vanligtvis är pastorer (eller diakoner) som leder nattvarden och utför dop, är det i princip fritt för församlingen att utse vem som helst till att göra det. Det är bara vigsel och absolut tystnadsplikt som bara är tillgängliga för pastorer. Ett avtal om kyrkogemenskap med Svenska kyrkan antogs under 2006 i båda samfunden. Det förutsätter lokala överenskommelser. En missionspastor har alltså inte automatisk behörighet som präst i Svenska kyrkan eller vice versa.

Baptistsamfundet[redigera | redigera wikitext]

Svenska Baptistsamfundet ordinerar pastorer och avskiljer diakoner. De har en likartad syn på dem som Missionskyrkan.

Pingströrelsen[redigera | redigera wikitext]

Pingströrelsen talar inte om ämbete eller särskild tjänst. Deras pastorer är avskilda enbart för tjänst i den församling där de är anställda. Slutar de upphör de att vara pastorer, och om de tar ett nytt pastorsjobb i en annan församling blir de avskilda för den nya tjänsten. De flesta pingstförsamlingar har också en grupp äldste som inte är anställda, utan ideella församlingsledare.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Begreppet ämbete eller särskild tjänst går tillbaka på tre fornkyrkliga begrepp som betecknar olika uppgifter i den tidiga kristna kyrkan:

  • församlingsledare (epískopos)
  • äldste (presbyteros)
  • församlingstjänare (diákonos)

Församlingsledare och äldste var från början troligen två ord för samma uppgift, men efter hand blev epískopos ledare för en större grupp församlingar medan presbyteros var ledare i en lokal församling. Bägge dessa avskildes med handpåläggning och bön. Om diákonos var en särskild uppgift från början är omdiskuterat, men de fungerade i så fall som de andra ledarnas medhjälpare, med särskilt ansvar för att ta hand om de fattiga och nödlidande, för att församlingsledarna och de äldste skulle få mer tid för att be och predika.