Nils-Aslak Valkeapää

Nils-Aslak Valkeapää
	Nils-Aslak Valkeapää
	Nils-Aslak Valkeapää fotograferad mellan 1962 och 1965
Född	23 mars 1943; Enontekis, Finland
Död	26 november 2001 (58 år); Esbo, Finland
Andra namn	Áillohaš
Medborgare i	Finland och Norge
Utbildad vid	Kemijärvi teacher seminary
Sysselsättning	Poet, kompositör, skivartist, författare, journalist, sångare, lärare, målare, musiker
Befattning
	Länskonstnär (1978–1983)
Utmärkelser
	Samerådets hederspris (1985); Nordiska rådets litteraturpris (1991); Vita stjärnans orden, femte klass (1995)
	Redigera Wikidata

Nils-Aslak "Àilu" Valkeapää, ofta kallad Áilluhas eller Áillohaš och även omnämnd som Nils Aslak Valkeapää,^[6] född 23 mars 1943 i Enontekis, död 26 november 2001^[7] i Esbo, var en finsk-samisk författare, musiker och konstnär och en förgrundsgestalt inom den samiska kulturen^[8]. En stor del av sitt liv bodde han i Beahttet i Finska armen vid gränsen mellan Finland och Sverige.^[9] Han bodde även i Skibotn i Norge.

Biografi

Valkeapää föddes i en renskötarfamilj; hans föräldrar var renskötaren Johannes Valkeapää och Ellen Susanna Bals, och han utbildade sig till lärare. Han utexaminerades från Kemijärvi seminarium 1966. Det traditionella sångsättet jojk var ofta utgångspunkten för hans konst, oavsett om det gällde litteratur, musik eller bildkonst. Han illustrerade även egna verk och skapade omslagskonst till andra författares böcker, som Rauni Magga-Lukkaris Jiengat vulget (1980) och Kirsti Palttos Risten (1981).^[10] Jojken var också starten på hans konstnärsbana. Under 1960-talet, när unga samer sökte sig tillbaka till sin gamla kultur, var Valkeapää en av förgrundsgestalterna som jojkare. Hans första skiva, Joikuja utkom 1968 och innehöll moderniserad samisk jojk. Han gjorde också musiken till filmen Vägvisaren 1987, där han även hade en roll. Vid OS i Lillehammer 1994 uppträdde han vid invigningen.

Det första han skrev som publicerades var den politiska pamfletten Terveisiä Lapista ("Hälsningar från Lappland") 971. Han var även ordförande för samiska författarföreningen (Sami girječálliid searvi) samt var 1981 chefredaktör för tidskriften 'Aiti'. Efter debuten gav han ut åtta diktsamlingar. Främst skrev han på nordsamiska och han finns översatt till finska liksom till nordiska språk och är mera känd i Norge och Sverige än i Finland. Solen, min far (Beaivi áhcázan), vilken har tonsatts av den finländske kompositören Pehr Henrik Nordgren, fick Nordiska rådets litteraturpris 1991.

Han fick 1993 radiopriset Prix Italia för fågelsymfonin ”Goase Dusse” från 1992. Det var ett beställningsverk från Sveriges Radio och är komponerad enbart av naturljud från fjällen, som Nils-Aslak Valkeapää själv spelat in, från mars till hösten.

Nils-Aslak Valkeapää var gudfar till Niko Valkeapää.

Diskografi i urval

Joikuja (1968)
Juoigamat (1973)
Vuoi Biret-Maaret, vuoi! (1974)
De čábba niegut runiidit (1976)
Duvva, Áilen Niga Elle ja Aillohaš (1976)
Sámi eatnan duoddariid (1978)
Sápmi, vuoi Sápmi! (1982)
Davás ja geassái (1982)
Beaivi, áhčážan (1988)
Eanan, eallima eadni (1990)
Sámi luondu, gollerisku (1992)
Goase dušše (1994)
Dálveleaikkat / Wintergames (1994)

Bibliografi i urval

Pärmbild av Nils-Aslak Valkeapää till *Solen, min far*.

Terveisiä Lapista, 1970 eller 1971, pamflett ursprungligen på finska utgiven av Otava, utgiven på norska som Hilsen fra Sameland
Gida ijat cuov’gadat, 1974, diktsamling. Översatt till finska som Kevään yöt niin valoisat 1980, illustrerad av författaren.
Lävlo vizar biello-cizas, 1976, diktsamling.
Adjaga silbasuonat, 1981, diktsamling, illustrerad av författaren.
Ruoktu Váimmus 1985, diktsamling. Översatt till svenska som Vidderna inom mig, 1987.
Beaivi, áhčážan 1988, bild- och diktverk, översatt till blandad svenska, bokmål och nynorska som Solen, min far, 1990, till finska som Aurinko, isäni, 1992. Översättningarna saknar de flesta bilderna ur originalet.
Eanni, eannážan 2001, diktsamling. Norsk utgåva Jorda, min mor, 2006

Priser och utmärkelser

Referenser

Noter

^ [a b c d e f] Dan Robert Larsen, Debatt om Valkeapääs seksualitet (på norskt bokmål), NRK Sápmi, 12 april 2013, läs online, läst: 10 juni 2025.^{[källa från Wikidata]}
^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6cc150g, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mub20201086082, läst: 19 december 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ flera författare, Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, Norsk biografisk leksikon-id: Nils-Aslak_Valkeapää, läs online, läst: 24 maj 2021.^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, president.ee , läst: 1 juni 2023.^{[källa från Wikidata]}
^ ”Áilluhas/Nils Aslak Valkeapää - en samisk multikonstnär”. samer.se. http://www.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=1277. Läst 22 augusti 2018.
^ ”Billedkunstner, Forfatter og Musiker - Nils-Aslak Valkeapää” (på norksa). Store Norske Leksikon. https://nbl.snl.no/Nils-Aslak_Valkeap%C3%A4%C3%A4. Läst 6 november 2024.
^ ”Nils Aslak Valkeapää - en samisk multikonstnär”. samer.se. http://www.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=1277.
^ [a b] Nordiska rådet: 1991, Nils-Aslak Valkeapää, Det samiska språkområdet: Beaivi, áhčážan, läst 21 oktober 2016
^ ”Valkeapää, Nils-Aslak”. Finlands författare 1945-1980. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura och Svenska litteratursällskapet i Finland. 1985. sid. 726–727. ISBN 951-717-348-2
^ Taiteilijakuva Nils-Aslak Valkeapäästä Dáiddárgovádus Áillohačča birra A Portrait of the Artist Nils-Aslak Valkeapää Auringon poika Beaivvi bárdni Son of the sun (Solens son), Beaivváš Sámi Našunálateáhter

Webbkällor

Om Nils-Aslak Valkeapää på rovaniemi.fi (engelska)

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Nils-Aslak Valkeapää.
Bilder & media
”Valkeapää, Nils-Aslak”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5062-1416928957668
Nils-Aslak Valkeapää, sajt med bland annat verkförteckning (finska)

[9b6e4abea51862c63a99aa7c86ba54174233c0f4-1] [a b c d e f] Dan Robert Larsen, Debatt om Valkeapääs seksualitet (på norskt bokmål), NRK Sápmi, 12 april 2013, läs online, läst: 10 juni 2025.^{[källa från Wikidata]}

[fbb285c51c15090c1e22bc106d4b81b4e747d426-2] SNAC, SNAC Ark-ID: w6cc150g, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[d933d51e57bacac87a23f820960643b34530a981-3] [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mub20201086082, läst: 19 december 2022.^{[källa från Wikidata]}

[dbaa29350f56b7210dac1e3d044d4a60d1719295-4] ra författare, Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, Norsk biografisk leksikon-id: Nils-Aslak_Valkeapää, läs online, läst: 24 maj 2021.^{[källa från Wikidata]}

[b45863d63a432e27654784fc9afdd2e59b495062-5] äs online, president.ee , läst: 1 juni 2023.^{[källa från Wikidata]}

[6] ”Áilluhas/Nils Aslak Valkeapää - en samisk multikonstnär”. samer.se. http://www.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=1277. Läst 22 augusti 2018.

[NBL-7] ”Billedkunstner, Forfatter og Musiker - Nils-Aslak Valkeapää” (på norksa). Store Norske Leksikon. https://nbl.snl.no/Nils-Aslak_Valkeap%C3%A4%C3%A4. Läst 6 november 2024.

[multikonstnär-8] ”Nils Aslak Valkeapää - en samisk multikonstnär”. samer.se. http://www.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=1277.

[:0-9] [a b] Nordiska rådet: 1991, Nils-Aslak Valkeapää, Det samiska språkområdet: Beaivi, áhčážan, läst 21 oktober 2016

[10] ”Valkeapää, Nils-Aslak”. Finlands författare 1945-1980. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura och Svenska litteratursällskapet i Finland. 1985. sid. 726–727. ISBN 951-717-348-2

[11] Taiteilijakuva Nils-Aslak Valkeapäästä Dáiddárgovádus Áillohačča birra A Portrait of the Artist Nils-Aslak Valkeapää Auringon poika Beaivvi bárdni Son of the sun (Solens son), Beaivváš Sámi Našunálateáhter

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]