Nils Beckman (justitieråd)

Från Wikipedia

Nils Arvid Theodor Beckman, född den 30 oktober 1902 i Stockholm, död där den 22 januari 1972[1], var en svensk jurist. Han var far till Lars K. Beckman.

Beckman blev juris kandidat i Stockholm 1923, assessor i Svea hovrätt 1934, hovrättsråd 1940, justitieombudsmannens ställföreträdare 1944, justitieråd 1947, ordförande på avdelning 1961 och Högsta domstolens ordförande 1963. Han var sekreterare i jordbruksutskottet 1935, sakkunnig i socialdepartementet 1936, särskild ordförande i Västmanlands östra domsagas rannsakning med den så kallade Salaligan 1936–1937, sekreterare straffrättskommittén 1937–1940 (lagstiftning om förmögenhetsbrott), ledamot och sekreterare i straffrättskommittén 1940–1953, styrelseledamot i Svenska kriminalistföreningen från 1940, vice ordförande 1954–1959, ordförande från 1959, medlare i äktenskapstvister 1941–1947, ordförande i interneringsnämnden 1943–1945, ledamot av lagrådet 1949–1950, ordförande 1958–1960, svensk redaktör för Tidsskrift for Rettsvitenskap 1951–1963, vice ordförande i Nationalföreningen mot tuberkulos 1952–1966, utgivare för Nytt juridiskt arkiv (tillsammans med andra) 1956, vice ordförande i Försäkringsjuridiska föreningen 1956–1959 och 1962–1965, ordförande i kommissionen för justitieombudsmannen och kommunerna 1956–1957, hyreslagskommittén 1957–1961. Han blev kommendör med stora korset av Nordstjärneorden 1949 och juris hedersdoktor vid Stockholms universitet 1953.

Bibliografi

  • Brottsligheten och dess bekämpande (1947)
  • Svensk familjerättspraxis (1954, 3:e upplagan 1965)
  • Svensk domstolspraxis i internationell rätt (1959)
  • Kommentar till brottsbalken (tillsammans med andra 1964–1965)
Företrädare:
Carl Gustaf Hellquist
Högsta domstolens ordförande
1963–1969
Efterträdare:
Sven Romanus


Källor

Noter