Nils Månsson Mandelgren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nils Månsson Mandelgren 1845
Nils Månsson Mandelgren som gammal

Nils Månsson Mandelgren, född den 17 juli 1813 i Väsby socken i Skåne, död den 1 april 1899Ersta diakonissanstalt i Stockholm, var en svensk folklivsforskare, konstnär och konsthistoriker.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Nils Månsson Mandelgren föddes på en bondgård i Ingelsträde i Väsby socken. Föräldrarna, skomakaren Måns Svensson och Kerstin Jönsdotter, dog tidigt och barndomen var präglad av fattigdom. Tidigt visade han anlag för teckning och målning och som tolvåring tjänade han en slant med att dekorera grannböndernas skåp, väggar och kistor.

I Höganäs, där Mandelgren fick en utbildning som porträttmålare, upptäcktes han av greve Jacob Magnus De la Gardie, som placerade Mandelgren på Kungliga Konstakademiens skola i Stockholm. Efter skolan i Stockholm flyttade han till Köpenhamn och studerade arkeologi och konsthistoria. Här blev han intresserad av medeltida kyrkor och medeltida kyrkkonst. Detta intresse skulle han behålla hela livet och han ägnade större delen av sitt liv att rädda svenska medeltida kyrkor och konstskatter.

Han var en av de första som aktivt började dokumentera "vanliga" människor under sin egen samtid. Även de fattiga och de vanliga medborgarna hade en historia, insåg han.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Man i Väsby socken ca 1845.

År 1841 lämnade Mandelgren Köpenhamn och begav sig på en tvåårig studieresa genom Tyskland, Italien och Frankrike. Han hade blivit en mycket skicklig tecknare och efter hemkomsten till Sverige 1843 arbetade han huvudsakligen som tecknare och konservator av äldre målningar.

Han lämnade många förslag att försköna Stockholm. Han diskuterade Nationalmuseums byggnadsfråga och försökte att få till stånd ett Tivoli efter Köpenhamns förebild. På somrarna reste kan runt i Sverige med det formella uppdraget att dokumentera kyrkor och fornminnen. Men han använde tiden också för att dokumentera sin samtid, något som kan ses okontroversiellt idag, men som då sågs som något konstigt.

Nils Månsson Mandelgren arbetade för att förbättra husslöjden och konstutbildningen, framförallt utbildning för arbetarklassen.

År 1845 instiftade han Konstnärsgillet och 1847 grundade han en pensionskassa för artister och författare. Hösten 1844 startade han sin “Söndagsritskola för hantverkare” och den 6 oktober 1845 öppnades Svenska Slöjdföreningen på Mandelgrens initiativ. Söndagsritskolan levde kvar efter hans död och skulle senare utvecklas till Konstfack och Svenska Slöjdföreningen.

Detta år var han också biträde vid utarbetande av plan till Stockholms Tivoli.

Under resor runt om i Sverige ritade han av fornlämningar, redskap, inventarier, bostäder och klädedräkter. Han fick också möjlighet att ge ut ett planschverk, "Skandinaviska Minnesmärken från medeltiden 1855-1862". Mandelgren fick ekonomiskt stöd av Napoleon III i Frankrike till tryckning av verket.

Han bodde på Svartensgatan 14 på Söder i Stockholm intill Mosebacke torg mellan 1864 och 1894 och dog 1899. Det finns ett minnesmärke i Ingelsträde över honom, vid gården där han föddes, och i Höganäs museum finns ett minnesrum tillägnat honom.

Folklivsforskning[redigera | redigera wikitext]

Stuga i Gössarp, Väsby socken
Stuga i Danhult, Väsby socken

Det är som folklivsforskare han är ihågkommen.

Han reste land och rike runt och dokumenterade sin samtida miljö, människor, och arkeologiska artefakter. Mandelgren planerade att ge ut "Atlas till Sveriges Odlingshistoria" på 1860-talet, där alla föremål och avtecknade miljöer, skulle ordnas kronologiskt. Det skulle ges ut fyrtio häften men projektet avbröts när endast fyra häften var gjorda. Det var riksantikvarien Bror Emil Hildebrand som hade ställt sig i vägen för projektet. Mandelgren är en uppkomling, ansåg han, som intresserade sig för "obetydliga saker" och som är "oförskämd och obehaglig att se på"...

Mandelgren kämpade för att bli erkänd som forskare och vetenskapsman, men blev ofta sedd över axeln inom akademiska kretsar på grund av sin brist på formell utbildning. Hildebrands kritik ska ses i det ljuset.

Underlaget till "Sveriges Odlingshistoria" finns idag på Folklivsarkivet i Lund. Det består av 30000 grafiska tryck, teckningar, akvareller, fotografier, uppsatser, brev och reseanteckningar.

Mandelgrenska Samlingen[redigera | redigera wikitext]

Vy över Umeå.

Hans samlingar förvaltas av Folklivsarkivet i Lund, Lunds universitet. Där finns den samling akvareller, teckningar, beskrivningar och anteckningar som skapades och sammanfördes av honom under hans liv. Samlingen omfattar ca 100 000 enheter och utgör en källa till landets kulturhistoria från äldsta tid fram till Mandelgrens samtid. Huvuddelen utgörs av teckningar och fotografier han själv gjorde under sina resor i landet.

Materialet donerades av Mandelgren till Lunds universitet 1889. År 1969 överfördes samlingen till Folklivsarkivet, varvid ett omfattande registreringsarbete påbörjades.

Mandelgrens samlingar har utgivits i landskapsvolymer, hittills omfattande Skåne, Blekinge, Öland, Södermanland, Jämtland, Dalarna, Småland och Östergötland samt översiktsarbetet "Nils Månsson Mandelgren, en resande konstnär i 1800-talets Sverige".

Materialet håller på att digitaliseras och är en god källa till 1800-talet för folklivsforskare, hembygdsforskare och släktforskare.

Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]

  • Form genom tiden, människans rum och ting. Specialnummer av FORM. ISSN 0015-766X
  • Nils Månsson Mandelgren, av Bengt Jacobsson 1983, Bra Böckers Bokförlag.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Jacobsson, Bengt (1983). Nils Månsson Mandelgren : en resande konstnär i 1800-talets Sverige. Stockholm: LT i samarbete med Folklivsarkivet i Lund. Libris 7253733. ISBN 91-36-88047-7 
  • Jacobsson, Bengt (1981). Nils Månsson Mandelgren i Dalarna. Stockholm: LT i samarbete med Folklivsarkivet i Lund och Dalarnas mus., Falun. Libris 7252465. ISBN 91-36-01568-7 
  • Jacobsson, Bengt (1982). Nils Månsson Mandelgren i Småland. Stockholm: LT i samarbete med Folklivsarkivet i Lund, Jönköpings läns mus., Kalmar läns mus. och Smålands mus., Växjö. Libris 7252485. ISBN 91-36-01590-3 
  • Jacobsson, Bengt (1985). Nils Månsson Mandelgren i Östergötland. Stockholm: LT i samarbete med Folklivsarkivet i Lund och Östergötlands länsmus., Linköping. Libris 7252693. ISBN 91-36-01866-X 
  • Mandelgren i Skåne. Årsbok - Skånes hembygdsförbund (1966), 0347-2418. Kristianstad: Skånes hembygdsförb. 1992-1993. Libris 1765526 
  • Nils Månsson Mandelgrens färgämnessamling : dokumentation och analysresultat. Stockholm: Riksantikvarieämbetet och Kungliga Konsthögskolan. 2003. Libris 9855653 
  • Odlarmöda. 1988, Nils Månsson Mandelgren : en bibliografi. Lund: Mandelgrenska samfundet. 1988. Libris 3616512 
  • Pettersson, Kerstin (1993). Mandelgren i Södermanland. [Nyköping]: [Södermanlands hembygdsförb.]. Libris 2278468 
  • Slutrapport för FoU-projektet Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan : dokumentation, analys och sammanfattning. Rapport från Riksantikvarieämbetet, 1651-1298 ; 2006 :1 (1. uppl). Stockholm: Riksantikvarieämbetet. 2006. Libris 10322220. ISBN 91-7209-436-2 
  • Stavenow, Åke; Stavenow-Hidemark Elisabet (1972). Nils Månsson Mandelgren. Nordiska museets handlingar, 0346-8585 ; 79. Stockholm. Libris 361365. ISBN 91-7108-055-4 
  • Werdenfels, Åke (1991). Mandelgren i Blekinge. Södra Sandby: Vekerum i samarbete med Folklivsarkivet i Lund och Blekinge läns museum. Libris 7760098. ISBN 91-86722-26-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]