Nord SS.11

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
SS.11
Coastmissile11.jpg
TypPansarvärnsrobot, Sjömålsrobot
UrsprungslandFrankrike Frankrike
Servicehistoria
Brukstid1956 –
Produktionshistoria
DesignerJean Bastien-Thiry
Designdatum1953
TillverkareNord Aviation
Antal tillverkade180 000
VarianterSS.11, SS.11B, SS.11M, AS.11
Specifikationer
Längd1190 mm
Vikt30 kg
Spännvidd500 mm
Diameter164 mm
Stridsspets140AC (riktad sprängverkan)
140AP (splitterladdning)
Stridsspetsvikt6,8 kg
MotorSNPE (startmotor)
Sophie (banmotor)
Brinntid1,2 s (startmotor)
20 s (banmotor)
StyrsystemMCLOS via styrkabel
Prestanda
Räckvidd500 – 3000 meter
Maxhastighet685 km/h

SS.11 är en fransk pansarvärnsrobot som utvecklades av Nord Aviation (sedermera Aérospatiale) som ett tyngre komplement till SS.10.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Utvecklingen av SS.11 påbörjades 1953 under ledning av ingenjören Jean Bastien-Thiry (som senare dömdes till döden för mordförsök på Frankrikes president Charles de Gaulle). Till skillnad från SS.10 var SS.11 huvudsakligen tänkt att användas från fordon och senare även från helikoptrar, flygplan och mindre stridsfartyg.

Första gången SS.11 användes i strid var 1956 under Algerkriget där den avfyrades från flygplan mot rebellernas befästningar i bergen. Trådstyrningen ställde till problem och gjorde att robotarna bara kunde avfyras av långsamma flygplan. Franska armén beslutade då att robotarna i stället skulle bäras av helikoptrar av typen Alouette II vilket gjorde den till världens första stridshelikopter.

1961 köpte USA:s armé in SS.11 för att ersätta den nedlagda Dart-roboten. Roboten fick beteckningen AGM-22 och kunde bäras av helikoptern UH-1 Iroquois samt av lätta hjulfordon. Roboten användes i begränsad omfattning under Vietnamkriget, men den var svår att styra och användes huvudsakligen för träning och utveckling av ny taktik.

En UH-1 Iroquois med sex AGM-22 och ett gyrostabiliserat sikte på taket. En UH-1 Iroquois med sex AGM-22 och ett gyrostabiliserat sikte på taket.
En UH-1 Iroquois med sex AGM-22 och ett gyrostabiliserat sikte på taket.

1966 beställde Libyens flotta en marin version av roboten som beväpning på patrullbåtarna av La Combattante-klass. Roboten som fick beteckningen SS.11M blev en framgång och exporterades till ett flertal olika länder, bland annat till Sverige där den användes i kustartilleriet och i armén med beteckningen Robot 52.

Under Falklandskriget använde britterna SS.11 som beväpning på Westland Scout-helikoptrar. 14 juni 1982 anföll fyra Scout-helikoptrar argentinska ställningar sydväst om Port Stanley. Av tio avfyrade robotar träffade nio sitt mål.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • SS.11 Ursprungsmodell.
  • SS.11B Moderniserad variant där radiorören är utbytta mot transistorer.
  • SS.11M Marin variant.
  • AS.11 Variant avsedd att avfyras från flygplan och helikoptrar.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, SS.11, 29 april 2011.