Nordfladdermus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nordfladdermus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Eptesicus nilssonii.jpg
Nordisk fladdermus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteEptesicus
ArtNordfladdermus
E. nilssoni
Vetenskapligt namn
§ Eptesicus nilssonii
AuktorKeyserling & Blasius, 1839[2]
Utbredning
Eptesicus nilssoni range map.png
Utbredningsområde enligt IUCN
I ide
I ide
Hitta fler artiklar om djur med

Nordfladdermus[3][4], tidigare även nordisk fladdermus (Eptesicus nilssonii, Keyserling, Blasius 1839) är en fladdermusart i familjen läderlappar (Vespertilionidae).

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Den är vanligt förekommande i Sverige. Den nordiska fladdermusen är medelstor med en vingbredd på ca 24-27 cm, kroppslängd mellan 5 och 7 cm och vikt upp till 14 gram. Pälsen är mörkbrun med ljusare spetsar. Buken är ljusgrå.[5][6] Huvudet kännetecknas av korta avrundade öron (1,3 till 1,8 cm lång) och den broskiga fliken (tragus) är likaså kort och avrundad. Hälsporren (calcar) bildar svansflyghudens underkant över halva längden mot svansen. Bara en liten spets av svansen är inte inbäddad i svansflyghuden. Nordfladdermusen har ett "filigrant" kranium men tanduppsättningen är kraftig.[7]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Nordfladdermus jagar främst i skymningen och i gryningen.[5] Under vår och höst kan den även jaga under dagtid. Den har samma fladdrande flykt som dvärgfladdermusen.[6] Lätet är dock ej hörbart för människor, utan ligger kring 30 kilohertz.[8] Födan består av flygande nattinsekter.[6]

Arten finns i de flesta biotoper som samhällen, skog, kulturlandskap och kuster. Den ökar troligtvis i utbredning.[9]

I Alperna kan den nå höjder upp till 2 000 meter över havet.[5]

Denna fladdermus har ofta boet i byggnader. Efter parningen och före ungarnas födelse bildar honor vanligen egna kolonier som är skilda från hannarna. I norra delen av utbredningsområdet föds oftast en unge per kull och i sydliga trakter är tvillingar vanligare. Cirka två till tre veckor efter födelsen blir ungarna självständiga. Olika exemplar levde 15 år.[7]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Nordfladdermus finns i Skandinavien, norra Östeuropa och fläckvis i Centraleuropa. Österut når den fram till Stilla havet.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Eptesicus nilssoniiIUCN:s rödlista, auktor: Coroiu, I. (2016), besökt 21 januari 2017.
  2. ^ http://www.eol.org/pages/327653
  3. ^ De Jong et al.. ”Nya svenska namn på Europas fladdermöss”. Sveriges lantbruksuniversitet. http://pub.epsilon.slu.se/12670/1/de_jong_et_al_151006.pdf. Läst 20 juni 2017. 
  4. ^ Nedinge, Marie. ”Fladdermusarter i Sverige” (på sv). Naturvårdsverket. http://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Djur-och-vaxter/Rad/Fladdermossen-i-Sverige/Fladdermusarter-i-Sverige/. Läst 3 september 2016. 
  5. ^ [a b c d] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 57-58. ISBN 91-46-16576-2 
  6. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 237-238. ISBN 91-1-864142-3 
  7. ^ [a b] Andrew T. Smith, Yan Xie (2008). Eptesicus nilssonii. A Guide to the Mammals of China. Princeton NY: Princeton University Press. sid. 357. ISBN 978-0-691-09984-2 
  8. ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 30. ISBN 91-85094-60-9 
  9. ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. Arkiverad från originalet den 16 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060616121952/http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 5 juni 2009.