Nordfladdermus

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Nordisk fladdermus)
Hoppa till: navigering, sök
Nordfladdermus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Eptesicus nilssoni.jpg
Nordisk fladdermus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteEptesicus
ArtNordfladdermus
E. nilssoni
Vetenskapligt namn
§ Eptesicus nilssoni
AuktorKeyserling & Blasius, 1839[2]
Utbredning
Eptesicus nilssoni range map.png
Utbredningsområde enligt IUCN
I ide
I ide
Hitta fler artiklar om djur med

Nordfladdermus[3], tidigare även nordisk fladdermus (Eptesicus nilssoni, Keyserling, Blasius 1839), också kallad nordfladdermus[4], fladdermusart i familjen läderlappar (Vespertilionidae).

Den är vanlig förekommande i Sverige. Den nordiska fladdermusen är medelstor med en vingbredd på ca 24-27 cm, kroppslängd mellan 5 och 7 cm och vikt upp till 14 g. Pälsen är mörkbrun med ljusare spetsar. Buken är ljusgrå.[5][6]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Nordfladdermus jagar främst i skymningen och i gryningen.[5] Under vår och höst kan den även jaga under dagtid. Den har samma fladdrande flykt som dvärgfladdermusen.[6] Lätet är dock ej hörbart för människor, utan ligger kring 30 kHz.[7] Födan består av flygande nattinsekter.[6]

Arten finns i de flesta biotoper som samhällen, skog, kulturlandskap och kuster. Den ökar troligtvis i utbredning.[8]

I Alperna kan den nå höjder upp till 2 000 meter över havet.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Nordfladdermus finns i Skandinavien, norra Östeuropa och fläckvis i Centraleuropa. Österut når den fram till Stilla havet.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Eptesicus nilssoniIUCN:s rödlista, auktor: Coroiu, I. (2016), besökt 21 januari 2017.
  2. ^ http://www.eol.org/pages/327653
  3. ^ De Jong et al.. ”Nya svenska namn på Europas fladdermöss”. Sveriges lantbruksuniversitet. http://pub.epsilon.slu.se/12670/1/de_jong_et_al_151006.pdf. Läst 20 juni 2017. 
  4. ^ Nedinge, Marie. ”Fladdermusarter i Sverige” (på sv). Naturvårdsverket. http://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Djur-och-vaxter/Rad/Fladdermossen-i-Sverige/Fladdermusarter-i-Sverige/. Läst 3 september 2016. 
  5. ^ [a b c d] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 57-58. ISBN 91-46-16576-2 
  6. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 237-238. ISBN 91-1-864142-3 
  7. ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 30. ISBN 91-85094-60-9 
  8. ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. Arkiverad från originalet den 16 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060616121952/http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 5 juni 2009.