Nordmark–Klarälvens Järnvägar
| Nordmark–Klarälvens Järnvägar (NKlJ) | |
| Allmänt | |
|---|---|
| Plats | Värmland |
| Sträcka | Skoghall–Karlstad–Hagfors–Filipstad |
| Organisation | |
| Invigd | 1877 |
| Nedlagd | 1990 |
| Tekniska fakta | |
| Längd | 160 kilometer |
| Antal spår | 1 |
| Spårvidd | 891 millimeter |
Nordmark–Klarälvens Järnvägar (NKlJ) är den smalspåriga (891 millimeter) järnväg som hade sträckningen Skoghall–Karlstad–Hagfors–Filipstad, och som byggdes och drevs av Uddeholmsbolaget.
Historia
Att förkortningen blev NKlJ i stället för den mer naturliga NKJ berodde på att den senare redan var upptagen av Nora–Karlskoga Järnväg då NKlJ bildades 1880. Bolagets administrativa centrum låg i Hagfors och här lät man 1918 bygga ett nytt stort administrations- och stationshus efter arkitekt Ragnar Östbergs ritningar.[1]
Persontrafiken lades ner november 1964 och sista godståget gick i oktober 1990. Banan är idag helt riven, förutom sträckorna Stjärnsfors–Hagfors, som används för dressinåkning, och Karlstad–Skoghall,[2] som är ombyggd till normalspår och trafikeras av godståg till Skoghalls bruk. Ett industri- och järnvägsmuseum finns i Hagfors och tankar på att utnyttja den kvarvarande bansträckan till Stjärnfors som museijärnväg har länge funnits. Ett flertal fordon från järnvägen finns bevarade både på museet i Hagfors och på andra museijärnvägar runt om i Sverige.
Banvallen mellan Karlstad och Uddeholm har idag gjorts om till en nio mil lång cykelled, Klarälvsbanan.
Det finns idéer från Uddeholms AB och Hagfors kommun att återuppbygga sträckan mellan Hagfors och Filipstad.[3][4]
Forsbanorna var föregångare till NKlJ
För att frakta ut produkter från hyttor och hammarbruk belägna längsa Uvån, byggdes på 1860-talet tre så kallade forsbanor, som användes för att frakta godset förbi forsarna i ån. De lastade vagnarna fick rulla utför och bromsades ned. Tomvagnarna drogs tillbaka uppför med hästar och ibland med oxar. Trafiken lades ner i december 1874 då NKlJ öppnades för trafik på sträckan Geijersholm—Skymnäs.[5] De var:
Stjärnfors järnväg
Längd 0,6 km. Spårvidd 0,700 m.
Hagfors järnväg
Längd 0,7 km. Spårvidd 0,700 m.
Malta järnväg
Längd 1,8 km. Spårvidd 0,700 m.
Källor
- ^ Kulturmiljöprogramet Hagfors. Bl a om Ragnar Östberg Arkiverad 15 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Järnvägsnätsbeskrivning 2011 – Utgåva 2009-12-13. Banverket
- ^ Mårth, Rolf (19 februari 2009). ”Järnväg till Hagfors kan gå över Filipstad”. Filipstads Tidning/Nya Wermlands-Tidningen. http://www.nwt.se/filipstad/article483836.ece.
- ^ Skorup, Arne (11 augusti 2012). ”Så kan Hagfors få en ny järnväg”. Nya Wermlands-Tidningen. http://nwt.se/hagfors/article1150917.ece.
- ^ Bodstedt, Ivan August (1945). Historik över Sveriges småbanor, bruks-, gruv- m.fl. banor : under tiden 1802-1865. Stockholm. sid. 55-57. Libris 1285504
Vidare läsning
- Berggren, Peter (1990). Rullande materiel vid Nordmark-Klarälvens järnvägar 1990-05-01. Svenska järnvägsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 51. Stockholm: Svenska järnvägsklubben. Libris 7745516. ISBN 91-85098-63-9
- Från Ånghästen till Uddeholmaren : bilder från NKLJ. [Hagfors]: [Hagfors järnvägs- och industrimuseum]. 1987. Libris 799149
- Hagfors tur och retur : stationsresa på NKLJ : bilder från NKLJ/II. Hagfors: Hagfors järnvägs- och industrimuseum. 1990. Libris 7793623. ISBN 91-971172-2-6
- Hellström, Kajsa (1988). Nordmark-Klarälvens järnvägar. Hagfors: Hagfors järnvägs- och industrimuseum. Libris 7793621. ISBN 91-971172-0-X
- Nordmark-Klarälvens järnvägar : dess uppkomst och nuvarande uppgift i det värmländska näringslivets tjänst. Karlstad: Nerman. 1945. Libris 1402472
- Stenson, Lars T (2009). Texter och bilder från NKLJ. Hagfors: Lars T. Stenson. Libris 11589025. ISBN 9789163342516
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Nordmark–Klarälvens Järnvägar.- NKlJ-sida av Stig Lundin
- Historiskt om svenska järnvägar: Nordmark–Klarälvens Järnvägar
