Olof Örnehufvud

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karta över Neumark och Ukermark i Brandenburg. Koppartryck på papper, utförd av Olof Hansson Svart Örnehufvud (generalkvartermästare). Skoklosters slotts samling.

Olof Hansson Örnehufvud, ursprungligen Olof Hansson Svart, född 1600 i Nya Lödöse, död 27 augusti 1644 i Kattarps by, var en svensk fortifikationsofficer.

Han studerade i Rostock och blev 1617 skrivare i hertig Johans av Östergötland kansli, men förflyttades 1619 till Kungliga kansliet. Han slutade där 1624 för att på Gustav II Adolfs befallning öva sig i ritar- och ingenjörskonsten under Anders Bures ledning. År 1625 synes han ha kartlagt Småland och även såsom Generalbergsamtets ingenjör utarbetat en karta över Kopparbergs gruvor. Han sändes 1626 som "geographus" till armén i Livland, men förflyttades 1627 till Preussen, där han 1628 blev konduktör bland arklifolket. Han utarbetade nu en karta över trakten kring Elbing, och 1629 deltog han i träffningen vid Stuhm samt befordrades 1630 till ingenjör vid Gustav Adolfs armé i Tyskland och retrancherade samma år arméns läger vid Stettin. Året därpå ledde han befästningsarbeten vid bland annat Spandau, Brandenburg och Potsdam. Han upprättade därefter kartor över Neumark och Uckermark, Ruppin och Prignitz samt Vogtland, ledde utförandet av det förskansade lägret vid Werben samt deltog i slaget vid Leipzig, över vilket han gjorde en ritning, som blev kopparstick av Matthäus Merian d.ä. I början av 1632, då Örnehufvud synes ha utnämnts till generalkvartermästare, ledde han förstärkandet av Mainz, planerade fästningen Gustavsburg och anordnade det befästa lägret vid Nürnberg.

Efter kungens död tjänstgjorde Örnehufvud först under hertig Bernhard av Sachsen-Weimar och sedan vid Dodo Knyphausens armé samt deltog i slaget vid Oldendorf och gjorde ritning över detta som också blev kopparstick. År 1634 återvände Örnehufvud till Sverige och förordnades att vara generalkvartermästare "öffwer fortificationerne", men kommenderades samtidigt på en omfattande inspektionsresa till Preussen, Livland, Ingermanland och Kexholms län samt uppgjorde under densamma överallt, där så erfordrades, nya befästningsplaner och startade olika arbeten, liksom han upprättade en stadsplan med "zirlige gator" för Kexholm.

Återkommen till Sverige, adlades han 1635 med namnet Örnehufvud och fick förnyat uppdrag att vara generalkvartermästare "öfver all fortification", dock under artillerigeneralens överbefäl. Samtidigt beordrades han emellertid att åtfölja Lennart Torstenson till Jakob De la Gardies armé i Preussen, där han anställdes som generalkvartermästare, men medföljde på hösten samma år Torstenson till Pommern och deltog sedan i Johan Banérs fälttåg. Örnehufvud medföljde 1636 Axel Oxenstierna tillbaka till Sverige, där han utarbetade befästningsplaner till Kalmar och Jönköping samt till reglering av malmarna i Stockholm och ombesörjde även stickandet i koppar av de ritningar över Gustav Adolfs krigsföretag, som han tidigare utfört. Örnehufvud utarbetade vidare planer till befästningar vid Örebro, Göteborg, Nya KalmarKvarnholmen, Vänersborg m.fl. samt uppgjorde dels stads- och regleringsplaner för Vänersborg, Alingsås, Åmål, Norrköping, Nya Kalmar, Uppsala och Västerås, dels förslag till iståndsättande av slussarna vid Lilla Edet, dels en karta över Göteborgs skärgård.

År 1641 skildes fortifikationen från artilleriet och bildade en under Krigskollegium direkt stående självständig kår med Örnehufvud som chef. Denne fortsatte sedan att ombesörja fästningsarbetena, särskilt de vid Göteborg, där Ryssåsskansen uppfördes enligt hans plan. När kriget med Danmark 1644 utbröt, beordrades Örnehufvud att tjänstgöra som generalkvartermästare i fält vid Gustaf Horns armé, och som sådan uppgjorde han "Marchere ordningh" för densamma vid inbrottet i Skåne, byggde Hylte skans, utarbetade en karta över Skåne, iståndsatte och förstärkte Helsingborgs befästningar efter dess intagande, ledde anfallsarbetena mot Landskrona och sedan mot Laholm samt förstärkte efter dessa orters intagande deras befästningar samt var med om blockaden av Malmö, under vilken han avled.

Örnehufvud var lika utmärkt tecknare som kartograf, och i C. Allards "Atlas major" är hans kartor över Mark Brandenburg (fyra blad) intagna. I sina fästningsplaner tillämpade Örnehufvud visserligen företrädesvis den nederländska skolans regler, men de visar även flera självständiga idéer särskilt vid kurtinernas och de ofta talrika utanverkens anordnande.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Camera-photo.svg Hw-caesar.png Denna biografiska artikel om en historisk person behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.