Gustaf Horn

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här artikeln handlar om fältmarskalken av ätten Horn av Marienborg. För riksrådet med samma namn, se Gustaf Horn (1601-1639). För fältmarskalken och riksrådet med samma namn, se Gustaf Evertsson Horn.
Gustaf Horn
Gustaf Horn (1592-1657).
Titlar
Tidsperiod 1621–1628
Tidsperiod 1625–1657
Tidsperiod 1628–1657
Tidsperiod 1644–1652
Tidsperiod 1651–1657
Tidsperiod 1652–1653
Företrädare Magnus Gabriel De la Gardie
Efterträdare Magnus Gabriel De la Gardie
Tidsperiod 1653–1657
Företrädare Jakob De la Gardie
Efterträdare Adolf Johan av Pfalz-Zweibrücken
Militärtjänst
I tjänst för Sverige Sverige
Tjänstetid 1612–1614, 1621–1657
Grad Fältmarskalk
Slag/krig Ingermanländska kriget

Andra polska kriget

Trettioåriga kriget

Torstensonska kriget

Personfakta
Personnamn Gustaf Carlsson Horn
Född 22 oktober 1592
Örbyhus, Uppsala län, Sverige
Nationalitet Sverige Sverige
Död 10 maj 1657 (64 år)
Skara, Skaraborgs län, Sverige
Begravd Jacobs kyrka, Stockholm
Frälse/adelsätt Horn af Björneborg
Far Carl Henriksson Horn af Kanckas
Mor Agneta von Dellwig
Släktingar Henrik Horn (bror)
Helena Horn (syster)
Klas Horn (bror)
Evert Horn af Kanckas (bror)
Carl Horn (bror)
Anna Horn (syster)
Familj
Gift 22 juli 1628
Stockholm
Make/maka Kristina Oxenstierna
Barn Agneta Horn
Axel Horn
Familj 2
Gift 2 9 juli 1643
Stockholm
Make/maka 2 Sigrid Bielke
Barn med 2 Anna Katarina Horn
Kristina Horn
Ebba Sigrid Horn
Helena Horn
Maria Eleonora Horn
Gustaf Karl Horn
Evert Horn
Eva Horn
Hedvig Lovisa Horn

Gustaf Carlsson Horn (Horn af Björneborg), född 22 oktober 1592Örbyhus i Uppland under faderns fångenskap på slottet, död 10 maj 1657 vid ett besök i Skara, var en svensk fältmarskalk, riksråd och generalguvernör. Han var son till Carl Henriksson Horn af Kanckas.[1]

Efter studier utomlands utnämndes han 1618 till kammarjunkare hos Gustav II Adolf, blev riksråd 1625 och erhöll samma år Marienborgs slott i gåva av konungen. Han blev fältmarskalk 1628, upphöjdes till greve av Björneborgs kungsgård 1651, med tillhörande 357 finska hemman. Slutligen generalguvernör i Livland 1652, riksmarsk 1653 och samma år vice president i Krigskollegium. Under trettioåriga kriget anses han ha varit en av svenska arméns mest framstående fältherrar.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gustaf Horn studerade vid tyska universitet och deltog därefter i ryska kriget. Han lärde sig krigskonst hos Moritz av Oranien i Nederländerna. År 1618 blev han kammarherre hos Gustav II Adolf och förde giftermålsförhandlingar mellan Gustav II Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg. Han blev överste för Norrlands regemente 1621. Som sådan deltog han i belägringen av Riga och blev där illa sårad. Försvarade Livland mot Polen åren 1625-1628 i sällskap med Johan Pontusson De la Gardie. Gustaf Horn blev riksråd 1625 och fältmarskalk 1628. Horn visade stor skicklighet bland annat i slagen vid Wallhof respektive Wenden 1626. Detta medförde att kungen år 1630 utsåg honom till sin närmaste man i tyska kriget.[1]

Horn förde befälet i slaget vid Breitenfeld 1631. Han ansvarade för den vänstra flygeln, vid vilken den sachsiska armén stod uppställd, medan den högra flygeln leddes av Johan Banér. Efter den sachsiska arméns flykt kom han att sväva i stor fara, men han räddade Sverige från nederlag genom en överlägsen rådighet då han lät bilda en ny front och sedan, undsatt av konungen, rev upp Tillys "fyrkanter". Den påföljande svenska segern var således till stor del Gustaf Horns förtjänst. Därefter tog sig Horn till Övre Franken och med 7000 man erövrade han Tyska Ordens residensstad Marienburg samt biskopsstiftet Bamberg. Efter detta begav sig Horn och Gustav II Adolf över Donau och Lech in i Bayern, varifrån Horn sändes till Rhenländerna, där han intog Koblenz och Trier. Han besegrade även den kejserliga armén vid Wiesloch och Schwaben. I april 1633 förenade sig Horn med hertig Bernhard av Weimar. Samarbetet misslyckades dock och på inrådan av bl.a. svärfadern Axel Oxenstierna skildes de båda krigsherrarna åt. Samma år i augusti 1633 tågade Gustaf Horn till Bodensjön.[1]

Efter Wallensteins död 1634 intog Horn flera platser i Schwaben, men råkade åter i tvist med hertig Bernhard av Weimar. De två tvingades dock att samarbeta för att rädda Regensburg och Nördlingen, men den 27 augusti 1634 förlorades ändå slaget vid Nördlingen mot den spansk-kejserliga armén. Nederlaget kom att skyllas på att han lät sig påverkas av hertig Bernhards iver. Gustaf Horn blev krigsfånge och fick i många år försmäkta i tyskt fängelse. Först 1642 blev han utväxlad mot tre kejserliga generaler. Han återvände till Sverige och gifte sig i Stockholm den 9 juli 1643 med Sigrid Bielke. Familjen medföljde på hans många resor i rikets tjänst och olika krigsuppdrag. Under kriget mot Danmark 1644 anföll Gustaf Horn Skåne och erövrade hela landskapet förutom Malmö och Kristianstad. År 1645 påbörjades en belägring av Malmö, som dock avbröts genom freden i Brömsebro. Detta krigsföretag har kommit att kallas "Horns krig". År 1644 blev han lagman i Söderfinne lagsaga. År 1652 blev Horn generalguvernör i Livland och 1653 utnämndes han till riksmarsk, generalfältherre, samt till vice president i Krigskollegium. I början av polska kriget 1655 fick Horn i uppdrag av Karl X Gustav att leda svenska försvaret.[1]

Horn lät uppföra malmgården Stora HornsbergKungsholmen efter ritningar av arkitekt Jean de la Vallée, gården revs på 1890-talet. Den 28 april 1628 fick Gustaf Horn godsen Häringe och Hammersta med underlydande torp och gårdar på Södertörn i förläning av Gustav II Adolf. Under 1650-talet när han låg ute i fält lät han uppföra Häringe slott. Genom sin hustrus arv kom han i besittning av medeltidsborgen Wiks slott i Uppland.[1]

Gustaf Horn dog i Skara 1657 och när han begravdes i Hornska gravkoret i Sankt Jakobs kyrka i Stockholm 11 augusti 1660 ringde kyrkklockorna åtta gånger.[2] Gustaf Horn var en av Gustav II Adolfs bästa fältherrar, vid sidan av Johan Banér. Horns specialitet var försvar. Han var framstående även som ämbetsman. Han var fruktad hos soldaterna för sin stränga krigstukt.[1]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Äktenskap[redigera | redigera wikitext]

  • 1:a äktenskapet 1628 med Kristina Oxenstierna (1610–1631)
  • 2:a äktenskapet 1644 med Sigrid Bielke (1620-1679)

Barn[redigera | redigera wikitext]

I första äktenskapet:

  1. Agneta Horn (1629-1672), gift med Lars Jespersson Kruus (1621-1656)
  2. Axel Horn (1630-1631)

I andra äktenskapet:

  1. Anna Katarina Horn (1644 - avled 7 dagar gammal)
  2. Kristina Horn (1646 - tvilling - avled några timmar efter födseln)
  3. Ebba Sigrid Horn (1646 - tvilling - avled några timmar efter födseln)
  4. Helena Horn (1647-1648)
  5. Maria Eleonora Horn (1648-1652)
  6. Gustaf Karl Horn (1650-1654)
  7. Evert Horn (1652-1654)
  8. Eva Horn (1653-1740), gift med Nils Bielke (1644-1716)Salsta slott
  9. Hedvig Lovisa Horn (1655-17??), gift med *1) Ture Karlsson Sparre (1654-1683) *2) Bernhard von Liewen (1651-1703)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Åberg, Alf. ”Gustav Horn”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=13818. Läst 3 april 2018. 
  2. ^ Åstrand, Göran; Aunver, Kristjan (1999). Här vilar berömda svenskar: uppslagsbok och guide. Bromma: Ordalaget. sid. 63. Libris 7777883. ISBN 91-89086-02-3 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Agneta Horns självbiografi "Agneta Horns leverne", utg. av Sigrid Lejonhufvud 1808. Albert Bonniers Förlag 1961.
  • Gustaf Horns "Bref till rikskansleren A. Oxenstierna", omfattande åren 1625-1654, utgavs 1897 av P.Sondén. i "Rikskansleren A. Oxenstiernas skrifter och brefväxling. Senare afd., band 8".
  • Västerhaninge och Muskö socknar i Sotholms härad af Stockholms län, av Gustaf Westerin 1897.
  • K. Jacob, "Von Lützen nach Nördlingen" (1904).
  • V. Vessberg "Bidrag till historien om Sveriges krig med Danmark 1643-45, 1" (1895).

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]