Orakelbensskrift

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Orakelbensskrift från kung Wu Dings regenttid (r. 1250 f.Kr.–1192 f.Kr.)
Tecknet 馬 (häst) skrivet med orakelbensskrift (vänster) och normalstil (höger) Tecknet 馬 (häst) skrivet med orakelbensskrift (vänster) och normalstil (höger)
Tecknet 馬 (häst) skrivet med orakelbensskrift (vänster) och normalstil (höger)
Tecknet 女 (kvinna) skrivet med orakelbensskrift (vänster) och normalstil (höger) Tecknet 女 (kvinna) skrivet med orakelbensskrift (vänster) och normalstil (höger)
Tecknet 女 (kvinna) skrivet med orakelbensskrift (vänster) och normalstil (höger)
Wang Yirong (vänster) och Liu E (höger) som 1899 upptäckte orakelbensskriften. Wang Yirong (vänster) och Liu E (höger) som 1899 upptäckte orakelbensskriften.
Wang Yirong (vänster) och Liu E (höger) som 1899 upptäckte orakelbensskriften.
En fyndgrop där orakelben grävs upp i fornstaden Yinxu i Anyang.
Entrén till Yinxu i Anyang där den största delen av orakelbenen har hittats.

Orakelbensskrift (甲骨文; jiǎgǔwén) (’skrift på sköldar och ben’) är en forntida stil av det kinesiskt skriftspråket och en del i ursprunget till kinesisk kalligrafi. Stilen har fått sitt namn av att texten är inristad i så kallade orakelben (甲骨; jiǎgǔ). Orakelben användes i det antika Kina för att göra spådomar som utlästes ur sprickformationerna efter att orakelbenen spräckts av upphettning. Orakelbensskriften användes huvudsakligen från omkring 1250 f.Kr. till 1046 f.Kr. under Shangdynastin.[1] Skriften levde även till viss del kvar under efterföljande Zhoudynastin fram till att den försvann på 700-talet f.Kr.[2] i takt med att spåmetoderna från I Ching började användas.[1] Orakelbensskrifen representerar det äldsta kända kinesiska skriftspråket, även om det finns äldre fynd av fristående skrivtecken.[3][4]

Orakelben har haft en mycket stor betydelse för arkeologer och historiker och är den äldsta skriftliga dokumentationen om den kinesiska historien.[1]

Upptäckt[redigera | redigera wikitext]

Upptäckten av orakelbensskriften gjordes 1899 av de båda paleografiintreserade vännerna Wang Yirong och Liu E.[1] Wang Yirong fick malaria 1899[5] och blev ordinerad malda benbitar, så kallade drakben (龙骨), som en del i sin medicinering. Liu E köpte drakben på ett apoteket i Peking, varefter de upptäckte att det fanns skrivtecken på benbitarna. Liu E och Wang Yirong köpte alla benbitar de kunde i Peking,[4][6] och kom över totalt 1 058 olika inskriptioner. 1903 publicerade Liu E texterna i boken "Samlade fynd av sköldpaddsskal" (鐵雲藏龜), men visste då inte var benen kom från eller hur gamla de var.[7]

Benen spårades 1908[1] till byn Xiaotun utanför Anyang i Henan där Shangdynastins sistan huvudstad Yinxu hade lokaliserats. Vid Xiaotun fanns det en lång tradition bland bönder att gräva upp drakben för att sälja till apoteken. 1928 påbörjades utgrävningar av Yinxu varefter en stor mängd ben och sköldpaddsskal med inristningar hittades.[7] Fram till 1937 hade 25 000 orakelben grävts upp.[4]

Den dominerande mängden av Shangdynastins orakelben har grävts upp i Anyang, men det har även hittats orakelben vid utgrävningarna av Zhengzhou Shangstad på 1950-talet[4] och i Shandong.[8] Det har även hittats orakelben från den äldre delen av Zhoudynastin (1046 f.Kr.–256 f.Kr.) i Shanxi, Peking och Shaanxi.[4] Det hittades till exempel över 7 000 orakelben från tidiga Zhoudynastin vid utgrävningarna av Hertig av Zhous tempel i Qishan i Shaanxi.[9]

Skriftstil[redigera | redigera wikitext]

Orakelbensskriften och är föregångare och en del i ursprunget till grundstilarna inom kinesisk kalligrafi.[10][2] Skriftstilen är till viss del kantig i karaktären eftersom den utförts genom inristning med kniv eller annan vass utrustning.[7] (Yngre orakelbenskrift har även hittats som är målad med pensel.[6][1]) De enskilda elementen i tecken är ofta tjockare i mitten med skarpa avslut. Cirkulära delar består ofta av flera sammansatta krökta delar.[11][6] Storleken på tecknen varierar i skriften och textraderna är inte symmetriska och det finns många visuella inkonsekvenser.[11] Tecknen är inristade i kolumner skrivna uppifrån ner och vanligen från höger.[7]

Det är delade meningar om hur orakelbensskrift ska grupperas inom den kinesiska kalligrafin. En del forskare menar att det är en egen stil medan andra grupperar orakelbensskrifen som en undergrupp till stor sigillskrift. Orakelbensskriftens struktur har mycket gemensamt med bronsskriften.[2]

Orakelbenskriften användes för formell text, och jämfört med den samtida bronsskriften representerade sannolikt orakelbensskriften den moderna skriftstilen, och bronsskrift var mer arkaisk och dekorativ.[2][12]

Spådomarna[redigera | redigera wikitext]

Shangdynastins kungar var mycket vidskepliga och gjorde stora offer till sina förfäder och dess andar.[10] De använde orakelben för att komma i kontakt med sina förfäders andar och spå framtiden. På orakelbenen ristades en fråga in som kunde gälla till exempel krig, jakt, väder, skörd, födelse, död eller sjukdomar. På baksidan av orakelbenet borrades ej genomgående hål för att initiera sprickor som sedan uppkom när skalen hettades upp. Spåmännen (贞人) kunde sedan tolka sprickorna och få svaren på frågorna. Ofta ristades även svaret in i orakelbenet, och ibland även om spådomen besannades.[7] Även datum och spåmannens namn dokumenterades.[4] På varje orakelben finns det från en handfull, upp till flera hundra skrivtecken.[10]

Frågorna eller påståendena kunde ibland vara väldigt enkla såsom om en dag skulle bli gynnsam (吉) eller ogynnsam (凶). Frågeställningen var ofta formulerad två gånger i både positivt och negativt uttryckt[4] Ex: "Inte flytta sig" / "Bra att flytta sig"[8]). Förutsägelsen på ett orakelben kan exempelvis vara "Fu Haos barnsäng kommer att vara god". Det verkliga utfallet dokumenterades som "[...] det var inte bra; det blev en flicka".[13][3] De sista av Shangdynastins kungar spådde själva resultatet av sprickorna i orakelbenen, medan de tidigare kungarna använde spåmän som kunde vara specialiserade för till exempel militära eller politiska frågor.[4] Spådomarna gjordas vanligen över en tiodagarsvecka (旬).[4]

Det var vanligen bröstskölden från sköldpaddor eller skulderblad från boskap som användes som bas till orakelbenen,[4] men det har även hittats två fall av speciella orakelben där mänskligt kranium har använts.[14]

Historieforskning[redigera | redigera wikitext]

Oralebenen är den äldsta skriftliga källan för den kinesiska historien[3] och den primära källan för historieforskning kring Shangdynastin.[1] En stor del av kungarnas aktiviteter finns arkiverade i orakelbenen, vilket gör dem ovärderliga för arkeologer och historiker. Information om militären, juridik, politik, ekonomi, astronomiska händelser och samhället i allmänhet går att utläsa i texterna på orakelbenen.[4]

De äldsta orakelbenen som hittills identifierats är från tiden för kung Wu Ding (r. 1250 f.Kr.–1192 f.Kr.)[4][3] men de äldre förfäderna listas upp i spådomarna.[13] Orakelbenens information om Shangdynastins regenter stämmer överens med t ex Shiji som skrevs cirka 1 000 år senare av Sima Qian, vilket bevisar att kungarna under den senare delen av Shangdynastin verkligen har existerat.[4][13]

Totalt har omkring 160 000 orakelben hittats,[15] med sammanlagt 1,5 miljoner skrivtecken.[10] På dessa har mer än 4 000[10] unika tecken identifierats varav ungefär 1 600 har kunnat översättas.[15] National Museum of Chinese Writing i Anyang erbjuder (2016) en belöning på 100 000 RMB för varje ytterligare tecken som kan tydas.[15]

Orakelbenen visade att Shangdynastins kungar refererade till sina förfäder med tempelnamn uppbygga av två tecken: Först kommer en släktterm såsom 父 (far) eller 组 (förfäder) eller en beskrivande term som 大 (stor) eller 小 (liten). Prefixet följs av en ändelse från de himmelska stammarna såsom 甲 (jia), 乙 (yi), 丙 (bing) eller 丁 (ding) som är en form av numrering. Exempel på tempelnamn är kung Zu Jia 祖甲 (Förfäder Jia) och kung Da Yi 大乙 (Stora Yi).[16] Skrifterna visar också att Shangdynastins regenter kallades för just ’kung’ (王) under sin livstid, för att sedan bli titulerad med sitt postuma tempelnamn efter sin död.[17] De 22 tecknen för årtalen i Himmelska stammar och jordiska grenar används på orakelbenen för tidsangivelse, vilken visar att Shangdynastin använde månkalendern.[10]

Utförandet av orakelbenskriften har varierat över tiden, och arkeologen Dong Zuobin har delat in orakelbenen i fem historiska faser baserat på inskriptionernas egenheter såsom språkstil och spåmän:[4]

Fas Kungar[4] Tidsperiod Not
I Pan Geng, Xiao Xin, Xiao Yi, Wu Ding[a] (ca 1300 f.Kr.) / 1250 f.Kr.–1192 f.Kr. Hittills har inga orakelben kunnat dateras till tiden före kung Wu Ding, men Dong Zuobin väljer ändå att ta med kungarna från och med Pan Peng i gruppen.
II Zu Geng, Zu Jia 1191 f.Kr.–ca 1160 f.Kr.[b]
III Lin Xin, Geng Ding ca 1160 f.Kr.–1148 f.Kr.
IV Wu Yi, Wen Wu Ding 1148 f.Kr.–1102 f.Kr.
V Di Yi, Di Xin 1101 f.Kr.–1046 f.Kr.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dä äldsta orakelbenen som hittills identifierats är från tiden för kung Wu Ding.[3]
  2. ^ 1160 f.Kr. är en uppskattning baserat på Bambuannalernas rådata om regentlängder kombinerat med kronologiprojektet Xia–Shang–Zhous datering att kung Geng Ding avled 1148 f.Kr.[18]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] ”Oracle Bones” (på engelska). Ancient History Encyclopedia. http://www.ancient.eu/Oracle_Bones/. Läst 28 februari 2017. 
  2. ^ [a b c d] ”CALLIGRAPHY SCRIPTS” (på engelska). Ponte Ryuurui. http://www.ink-treasures.com/history/calligraphy/chinese-calligraphy/calligraphy-scripts/. Läst 24 februari 2017. 
  3. ^ [a b c d e] ”SHANG ORACLE BONES” (på engelska). Jeffrey Hays. http://factsanddetails.com/china/cat2/sub1/entry-5389.html. Läst 25 februari 2017. 
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] ”jiaguwen 甲骨文, oracle bone inscriptions” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/Literature/Historiography/oracle.html. Läst 24 februari 2017. 
  5. ^ ”Biography : Yirong WANG” (på engelska). ArtFinding. http://www.artfinding.com/97644/Biography/Wang-Yirong. Läst 27 februari 2017. 
  6. ^ [a b c] ”Oracle Bone Script - Part 1” (på engelska). Beyond Calligraphy. http://www.beyondcalligraphy.com/oracle_bone_script.html. Läst 27 februari 2017. 
  7. ^ [a b c d e] Lindqvist, Cecilia (1989). ”Orakelbenen”. Tecknens Rike. Bonnier Fakta AB. sid. 16–19. ISBN 91-34-50857-0 
  8. ^ [a b] ”Inscribed Oracle Bones of the Shang Period Unearthed from the Daxinzhuang Site in Jinan City” (på engelska). Oriental Archaeology Research Center of Shandong University, Jinan Municipal Institute of Archaeology. http://www.kaogu.cn/en/Chinese%20Archaeology/4/Inscribed%20Oracle%20Bones%20of%20the%20Shang%20Period%20Unearthed%20from%20the%20Daxinzhuang%20Site%20in%20Jinan%20City.pdf. Läst 25 februari 2017. 
  9. ^ ”Over 2,200 oracle bone inscriptions discovered” (på engelska). The Institute of Archaeology, Chinese Academy of Social Sciences. http://www.kaogu.cn/en/backup_new/new/2013/1026/42539.html. Läst 25 februari 2017. 
  10. ^ [a b c d e f] 张, 英聘 (2003). ”3. Oracle-bone inscriptions” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 24–25. ISBN 7-5073-1360-3 
  11. ^ [a b] ”ORACLE BONE SCRIPT PART 2” (på engelska). Ponte Ryuurui. http://www.ink-treasures.com/history/calligraphy/chinese-calligraphy/calligraphy-scripts/oracle-bone-script/. Läst 27 februari 2017. 
  12. ^ Lindqvist, Cecilia (1989). ”Bronserna”. Tecknens Rike. Bonnier Fakta AB. sid. 20. ISBN 91-34-50857-0 
  13. ^ [a b c] Hägerdal, Hans (2012). ”Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. sid. 36–37. ISBN 978-91-87031-24-3 
  14. ^ ”New discoveries in Chinese oracle bones” (på engelska). The Institute of Archaeology, Chinese Academy of Social Sciences. http://www.kaogu.cn/en/News/New_discoveries/2014/0516/46200.html. Läst 25 februari 2017. 
  15. ^ [a b c] ”Chinese museum offers hefty award for deciphering oracle bone characters” (på engelska). The Institute of Archaeology, Chinese Academy of Social Sciences. http://www.kaogu.cn/en/News/Academic_activities/2016/1102/55983.html. Läst 25 februari 2017. 
  16. ^ Keightley, David N. (2014). ”Temple names” (på engelska). These Bones Shall Rise Again: Selected Writings on Early China. State University of New York Press. sid. 162. ISBN 978-1438447476. https://books.google.se/books?id=-oxEBAAAQBAJ&lpg=PA166&dq=%E5%A4%A7%E4%B9%99%E5%A4%A7%E4%B8%81%E5%A4%A7%E7%94%B2&hl=sv&pg=PA162#v=onepage&q&f=false 
  17. ^ Keightley, David N. (1978) (på engelska). The Bamboo Annals and Shang-Chou Chronology. Harvard-Yenching Institute. sid. 429. https://www.jstor.org/stable/2718906?seq=1#page_scan_tab_contents 
  18. ^ ”Building the Chronology of Early Chinese History” (på engelska). Lee, Yun Kuen i Press. University of Hawai'i Press. http://scholarspace.manoa.hawaii.edu/handle/10125/17161. Läst 18 november 2016. 


Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]