Orfeus i underjorden

Från Wikipedia
Version från den 23 maj 2017 kl. 22.12 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.3.2.2))
Affisch av Jules Chéret från 1866.
Affisch från uruppförandet 1858

Orfeus i underjorden (franska: Orphée aux Enfers) är en operett i två akter med musik av Jacques Offenbach. Librettot av Henri Meilhac och Ludovic Halévy.

Historia

Orfeus i underjorden är operetthistoriens första helaftonsverk och betecknas som ett mästerverk i sin genre.[1] Den sattes upp första gången 21 oktober 1858 på Bouffes-Parisiens i Paris och därefter i Berlin 1860, i Wien 1861 och i London 1865. En omarbetad version i fyra akter sattes upp 1874 på Gaité i Paris och därefter i London 1876 och i Wien 1892.

Den svenska urpremiären ägde rum på Djurgårdsteatern i Stockholm den 13 september 1860, där man spelade en av Ernst Wallmark[2] översatt tysk version.

Kritiken har fastslagit den muntra parodins framgång, och ingen tycks ha känt sig stött över gycklet med den sublima myten och de olympiska gudarna... Knut Almlöf tolkade den snusande och avsigkomne Jupiter, begabbad av hela Olympen för sina kärleksäventyr, på ett sätt som lämnade intet övrigt att önska. Pierre Deland väckte omåttligt löje. Den arme prinsen av Arkadien blev i hans framställning en ytterst originell figur, gick som i dimma, verkade halvt fånig och helt komisk."
Georg Nordensvan i Svensk Teater.[1]

Senare samma år sattes operetten även upp på Mindre teatern i Stockholm och då i en direktöversättning bearbetad av August Blanche[3], samt på Nya Theatern (senare Stora teatern) i Göteborg. Ytterligare uppsättningar tillkom på Oscarsteatern 1915[4] och på Stockholmsoperan den 31 januari 1922 och den iscensattes åter där med premiär den 21 maj 1942 och den 10 maj 1955.[5]

Den sattes upp på Folkoperan med premiär den 2 oktober 2004.[6]

Personer

  • Allmänna opinionen, alla och envar av oss i publiken
  • Orfeus, violinist och kompositör
  • Eurydike, Orfeus unga hustru
  • Pluto, underjordens härskare
  • Jupiter, alltets härskare, åskans gud
  • Venus, kärlekens, behagets och skönhetens gudinna
  • Cupido, son till Venus, kärlekens gud
  • Juno, Jupiters maka, äktenskapets och den gifta kvinnans främsta beskyddarinna
  • Diana, jaktens gudinna
  • Styx, Plutos tjänare
  • Bacchus, vinets gud
  • Merkurius, handelns och köpmännens gud

Handling

Handlingen bygger på myten om Orfeus och Eurydike ur den grekiska mytologin, där Orfeus måste ner i dödsriket för att hämta sin älskade Eurydike. Operetten innehåller en berömd can-can-scen, vars musik ofta förknippas med just can-can.

Berömda arior och scener

  • Akt 1. Ah! Seigneur, ah! quel supplice (Orfeus och Euridike); Invocation a Mort: La mort m'apparait (Euridike)
  • Akt 3. Quand j'étais roi de Béotie (John Styx); Belle insecte à l'aile adorée (Jupiter och Euridike)
  • Akt 4. Can-can (Ensemblen)

Libretto

Rollporträtt från svenska uppsättningar

Referenser

  1. ^ [a b] Haslum, Bengt (1979). Operett och musical ([Ny, omarb. uppl.]). Stockholm: Sveriges radio. sid. 16-20. Libris 7409549. ISBN 91-522-1522-9 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 861 
  3. ^ Ericson Uno, Engström Klas, red (1992). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 12, Olds-Rundq. Höganäs: Bra böcker. sid. 36. Libris 7665090. ISBN 91-7752-270-2 
  4. ^ Ottoson, Elvin (1941). Minns du det än... : ett avsnitt ur operettens historia. Stockholm: Fritzes bokförl. sid. 202. Libris 1404046 
  5. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 
  6. ^ Folkoperan Arkiverad 19 mars 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  • Gammond, Peter; Edlén, Håkan; Thölén, Lennart (1982). Opera-handbok: [550 operor, biografier över 155 kompositörer och 100 operaartister och utförlig förteckning över rekommenderade inspelningar]. Göteborg: Wezäta. sid. 140. Libris 7745312. ISBN 91-8507491-8 
  • Nordström, Sixten (2003). Stora operetter & musikaler (1. uppl.). Stockholm: Dialogos. sid. 10-25. Libris 9065171. ISBN 91-7504-155-3 

Externa länkar