Orientbacksvala

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Orientbacksvala
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Grey-throated Sand-martin Riparia chinensis by Dr. Raju Kasambe (5).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSvalor
Hirundinidae
SläkteRiparia
ArtOrientbacksvala
R. chinensis
Vetenskapligt namn
§ Riparia chinensis
Auktor(J. E. Gray, 1830)
Riparia chinensis 1894.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Orientbacksvala[2] (Riparia chinensis) är en asiatisk fågel i familjen svalor inom ordningen tättingar,[3] tidigare behandlad som underart till afrikanska brunstrupig backsvala.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Orientbacksvalan är en mycket liten svala, endast 10-11 centimeter lång. Den är väldigt lik sin afrikanska motsvarighet brunstrupig backsvala med brun ovansida och ljus undersida med mörkskuggad strupe. Orientbacksvalan har dock mindre näbb, något längre stjärt, blekare övergump samt avvikande läten.[4][5]

Orientbacksvala med två indiska svalor.

Arten är lik både backsvala och framför allt blek backsvala, men är mindre och har fladdrigare, svagare flykt. Den saknar också något form av bröstband, har mörkare ovansida.[6]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Orientbacksvalan låter höra raspiga "chitrr" och ringande "chit-it", påminnande om stjärtmes. Den har även ett tyst backsvalelikt kvitter.[7]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Orientbacksvala delas upp i två underarter med följande utbredning:[3]

I vissa områden är den stannfågel, men gör lokala förflyttningar i Pakistan, Indien och Bangladesh.[4] Tillfälligt har den påträffats i Hongkong, Iran, Turkmenistan och Uzbekistan.[1]

Tidigare betraktades den som en underart till brunstrupig backsvala (R. paludicola) och vissa gör det fortfarande.[8]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Liksom alla backsvalor ses den nära floder, sjöar och andra vattendrag, särskilt under häckningstid då den bygger bon i sandbankar och liknande. Häckningstiden varierar, troligen en anpassning till när regnperioden infaller.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av omvandling av våtmarker, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som generellt vanlig och vida spridd.[9] Den anses vara den vanligaste backsvalan på Indiska subkontinenten.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Riparia chinensis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-10.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b c d] del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2018). Asian Plain Martin (Riparia chinensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1343903 15 september 2018).
  5. ^ Boesman, P. (2016) Notes on the vocalizations of Plain Martin (Riparia paludicola). HBW Alive Ornithological Note 412. URL: http://www.hbw.com/node/1253813 (hämtad december 2016).
  6. ^ Raffael Ayé, Manuel Schweizer, Tobias Roth (2014). Helm Field Guide: Birds of Central Asia (andra upplagan). London: Bloomsbury Publishing Plc. sid. 146-147. 978-0-7136-7038-7 
  7. ^ Mark A. Brazil (1991) The Birds of Japan, Christopher Helm, London
  8. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  9. ^ del Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]