Otto Andersson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Otto Andersson (olika betydelser).
Otto Andersson på 1950-talet.

Otto Emanuel Andersson, född 27 april 1879 i VårdöÅland, död 27 december 1969 i Åbo, var en finländsk musikforskare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Andersson studerade först vid Helsingfors musikinstitut, och var därefter en tid verksam som lärare där. År 1906 grundade han föreningen Brage, vars ordförande och körledare han därefter blev.

Sedan 1908 bedrev han studier i folklore och musikhistoria och blev filosofie doktor 1923. Andersson innehade från 1926 Robert Mattssons professur i musikvetenskap och folkdiktsforskning vid Åbo Akademi.

I Anderssons litterära produktion, vilken företrädesvis behandlar finländsk musikhistoria och folklore, märks Inhämska musiksträvanden (1907), Musik och musiker (1917), Martin Wegelius (1918), Johan Josef Pippingsköld och musiklivet i Åbo 1808-27 (1921), Stråkharpan (1923, disputation), Runeberg och musiken (1925).

Andersson grundade dessutom tre musiktidskrifter, skrev en mångfald värdefulla uppsatser samt samlade och utgav gamla svensk-finska och estländska folkvisor och danser.

Andersson framträdde även som tonsättare (motett, romanser med mera) och som dirigent vid sång- och musikfester.

Otto Andersson var även medarbetare i Svensk uppslagsbok som författare av musikrelaterade artiklar.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Svensk uppslagsbok. Lund 1929

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]