Ozonlagret

Ozonhalten i stratosfären varierar säsongsvis men sjunker sakta men säkert. Diagrammet visar den globala, månatliga genomsnittsmängden ozon mellan 65:e nordliga respektive sydliga bredgraden från 1979 till slutet av 2001.
Diagram: NASA. (PD)

Ozonlagret är ett lager av ozon i jordens stratosfär. Halterna av ozon är särskilt höga i stratosfärens nedre skikt, 15–30 km över markytan. Ozonlagret absorberar effektivt skadlig UV-strålning från solen, främst strålningen under 300 nm. Utsläpp av ozonnedbrytande gaser (speciellt freon) har tunnat ut ozonlagret, vilket ökat risken för hudcancer i områden nära Nord- och Sydpolen. Det har också givit sämre tillgång till växtplankton, vilket orsakar minskad fisktillgång. Ozonlagret lagar dock långsamt sig självt (syre övergår till ozon när det utsätts för UV-strålning), så med minskande utsläpp finns det gott hopp om att skadan repareras på sikt.

Freoner skadar ozonlagret allvarligt eftersom det frisläpps kloratomer när de bryts ned. En kloratom kan katalysera förstörelsen av mellan tiotusen och hundratusen ozonmolekyler. Mekanismen har klarlagts av bland andra Crutzen, Rowland och Molina, som år 1995 tilldelades nobelpriset i kemi.

Stratosfärisk ozon

Ozonets tjocklek mäts i DU (Dobson Units). Ett stort ozonhål förekommer över Antarktis under hösten (september-december), vilket där beror på klimatfaktorer.

Ozon är en gas som finns högt uppe i atmosfären och som är nödvändig för att vi ska kunna överleva. Den viktiga gasen är samtidigt skadlig om den kommer i kontakt med något levande, till exempel en växt, nere vid markytan. Ozon finns i atmosfären på en höjd mellan 15–55 km. En ozonmolekyl (O₃) består av tre syreatomer till skillnad från en vanlig syrgasmolekyl, som består av två syreatomer. Ozonet bildas av luftens syre med hjälp av solen. Ultraviolett strålning spjälar O₂-molekyler i atomer. När syreatomerna reagerar med andra syremolekyler bildas O_3...

Mark-ozon

De solstrålar som når ner till troposfären har inte tillräckligt med energi för att splittra en syrgasmolekyl, men de förmår däremot att bryta loss en syreatom (O) från en kvävedioxidmolekyl (NO₂), vilket leder till att kvävemonoxid (NO) bildas. Syreatomen reagerar med en syrgasmolekyl (O₂) och bildar ozon (O₃), en komponent i smog. Ozon bildas även i små mängder vid svetsning.

Utsläpp från trafik och industrier leder till bildandet av marknära ozon. Marknära ozon bildas också vid elektriska urladdningar, till exempel intill högspänningsledningar, i äldre solarier, kopieringsmaskiner och vid blixtnedslag. Det marknära ozonet orsakar stora skador hos växter och djur. blad och barr skadas hos växterna, djur kan få andningsbesvär på grund av skador på slemhinnor och lungor vid höga halter av ozon.

Ozonhålet

Stort ozonhål över Antarktis, september 2006.

Vid början av 1970-talet konstaterade man att ozonet hade börjat tunnas ut främst vid Antarktis. En av de viktigaste orsakerna till att ozonet tunnas ut är alla utsläpp av olika gaser, speciellt freoner som CFC. Ozonet är väldigt känsligt över Antarktis på grund av den låga temperaturen. Hösten 1970 upptäckte brittiska forskare att ozonhalten vid Antarktis var ovanligt låg. Ozonhalten ökade något under sommaren, men under hösten sjönk den igen.

1984 upptäckte de brittiska forskarna ytterligare en gång att ozonhalten hade sjunkit, denna gång med hela 40 procent. Då började man också upptäcka lägre ozonhalter även i andra delar av atmosfären, bland annat över Australien. Den lägre ozonhalten uppmättes innan de stabila luftmassorna löstes upp och den ozonrika luften strömmade in. Arktis uppnådde även låga ozonhalter då, men inte lika låga som vid Antarktis. Man trodde att freonerna var ofarliga, men man upptäckte ganska snart att de var farliga för ozonet. Under den tid då man fortfarande trodde att freoner var ofarliga, använde man dem till bland annat avfettningsmedel, drivgas i flaskor och kylmedium som användes till kylskåp. Freoner är stabila ämnen med lång livslängd.

Många länder har lovat att förbjuda tillverkningen av freoner och CFC. Sverige genomförde en snabb avveckling av freon och CFC 1995 och följande år gjorde många andra länder likadant. Dock återstår fortfarande några länder, främst U-länder, som har fått ytterligare tio år på sig att avveckla användningen av CFC.

Forskare tror att det kan dröja ända till år 2100 innan ozonet är helt normalt igen. Om UV-strålarna fortsätter att öka kan detta leda till att människor lättare får hudcancer och grå starr (linsen i ögat blir grumlig). Vid ekvatorn och vid Australien är det störst risk att råka ut för dessa sjukdomar.

Noter

• Wikimedia Commons har media som rör Ozonlagret.
  Bilder & media