Mario Molina

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Mario Molina Nobelpristagare i kemi 1995
Mario Molina 1c389 8387.jpg
FöddMario José Molina-Pasquel Henríquez
19 mars 1943[1][2][3]
Mexico City, Mexiko
Död7 oktober 2020[4] (77 år)
Mexico City, Mexiko
MedborgarskapMexiko och USA
Utbildad vidUniversidad Nacional Autónoma de México
University of California, Berkeley, doktorsexamen,
Freiburgs universitet Arbcom ru editing.svg
SysselsättningKemist, universitetslärare, ingenjör, forskare
ArbetsgivareUniversity of California at Irvine (1973–1980)
Jet Propulsion Laboratory (1980–1989)
Massachusetts Institute of Technology (1989–2005)
University of California, San Diego (2005–)
Utmärkelser
Tyler Prize for Environmental Achievement (1983)
NASA Exceptional Scientific Achievement Medal (1989)
Max Planck forskningspris (1994)
Nobelpriset i kemi (1995)[5][6]
Willard Gibbs-priset (1998)
Volvos miljöpris (2000)
Heinz Awards (2003)
Storkorset av Isabella den katolskas orden (2008)[7]
Riddare av Hederslegionen (2012)
Hedersdoktor vid Universidad Complutense (2012)
Presidentens frihetsmedalj (2013)
Hedersdoktor vid Pontificia Universidad Católica del Perú
Medlem av American Physical Society
Newcomb Cleveland Prize
Redigera Wikidata

Mario J. Molina, född 19 mars 1943 i Mexico City, död 7 oktober 2020 i Mexico City,[8][9] var en mexikansk-amerikansk kemist. Han tilldelades 1995, tillsammans med Paul J. Crutzen och F. Sherwood Rowland, Nobelpriset i kemi för deras arbeten inom atmosfärkemin, speciellt rörande bildning och nedbrytning av ozon.

I jordens atmosfär finns små mängder ozon, en gas vars molekyler består av tre syreatomer (O3). Trots att ozon förekommer i låga halter spelar det en ytterst fundamental roll för livet på jorden. Ozonet, tillsammans med den vanliga syrgasen (O2), förmår nämligen absorbera den största delen av solljusets ultravioletta strålar och därigenom hindra att denna farliga strålning når jordytan. Utan ett skyddande ozonlager i atmosfären skulle djur och växter inte kunna existera, i varje fall inte på land.

Crutzens, Molinas och Rowlands forskning har klargjort hur ozon bildas och bryts ner genom kemiska processer i atmosfären. De har också visat hur känsligt ozonskiktet är för påverkan från människans utsläpp av olika ämnen i atmosfären. Genom att tidigt varna för följderna av okontrollerat utsläpp av freoner, startade de den debatt som senare ledde till lagstiftning i de flesta länder mot sådana utsläpp.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6c94k4p, omnämnd som: Mario J. Molina, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Mario-Molinatopic/Britannica-Online, omnämnd som: Mario Molina, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: molina-mario-jose, omnämnd som: Mario José Molina, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ 7 oktober 2020, pressmeddelande, läs online, ”Con profundo dolor, comunicamos el fallecimiento del Dr. José Mario Molina Pasquel Henríquez acaecido el día de hoy en la Ciudad de México.”.[källa från Wikidata]
  5. ^ The Nobel Prize in Chemistry 1995, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 5 februari 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 5 februari 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ BOE-ID: BOE-A-2008-13292.[källa från Wikidata]
  8. ^ https://www.nytimes.com/2020/10/13/science/mario-molina-dead.html
  9. ^ https://abcnews.go.com/Technology/wireStory/mario-molina-mexico-chemistry-nobel-winner-dies-77-73488415

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]