Päron

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Päron
Illustration Pyrus communis0.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Rosordningen
Rosales
Familj Rosväxter
Rosaceae
Släkte Päron
Pyrus
Art Päron
P. communis
Vetenskapligt namn
§ Pyrus communis
Auktor Linné
Sorter
Se Lista över päronsorter
Pyrus communis.jpg
Hitta fler artiklar om växter med
Ett rött päron.
Ett träd av Augustipäron blommar i maj på en bakgård i centrala Ystad 2013.

Päron (Pyrus communis) är en art i släktet päron, som växer i tempererat klimat. Päron odlas för fruktens skull, och är nästan lika härdigt som äpple.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Peras - Pears.jpg

Päronträdet är ett träd med en slank krona. Stammen är rak och genomgående ända till toppen. Huvudgrenarna är först upprätta, men senare mer vågräta. Barken är först mörkbrun och slät. Senare blir den grå med sprickor för att slutligen bli djupt uppsprucken i fyrkanter.

Unga ännu inte fruktbärande plantor och vildskott har ofta långa tornar. Knopparna är kägelformade, bruna och hårlösa. Blomsterknopparna sitter på vridna kortskott och är mer avrundade. Bladen har längre stjälkar än äpple och är runda till elliptiska med en fint sågtandad kant och ganska kort spets. Översidan är blankt mörkgrön, men undersidan är ljust grågrön. Blommorna är samlade i flockar och är vita med svag doft och blommar i maj. Ståndarknapparna är klart röda.

Frukterna är runda till päronformade. Fröna mognar och gror villigt.

Päronets historik[redigera | redigera wikitext]

Päron har förmodligen odlats lika länge som äppelträdet och fanns i Grekland redan 1 000 år f. Kr. Under medeltiden odlades päron i Sverige, och på 1700-talet fanns många sorter, t.ex. bergamotter och augustipäron. Gammalt är också gråpäronet med tjockt, strävt skal och sött, saftigt fruktkött, likaså det nu sällan förekommande grännapäronet, som Per Brahe uppges ha infört från Tyskland.[1]

Många av de gamla sorterna är så härdiga att de kan odlas upp i zonerna III och IV. Detta gäller också Esperens Herre, en vanlig sort av senare datum. I spalje kan också mer krävande sorter användas tämligen långt norrut, men i huvudsak odlas päron hos oss i Götalands kusttrakter (zonerna I och II). I yrkesmässig odling är Pierre Corneille, Williams, Conferens och Herzogin Elsa vanliga. Andra viktiga sorter är Moltke, Clara Fries, Alexander Lucas, Clapps favorit och Fipil.[1]

Näringsvärde[redigera | redigera wikitext]

100g päron innehåller
kcal kJoule Vatten Fett Kalium Kalcium Magnesium Vitamin C
52–55 219–233 83 g 0,3 g 126 mg 10 mg 8 mg 5 mg

Källa: [2]

Motsvarande av dagsbehov (RDI) hos en vuxen
Kalium Kalcium Magnesium Vitamin C
6 % 1 % 2 % 7 %

Källa: [3]

Päron i svensk litteratur (urval)[4][redigera | redigera wikitext]

  • Olof Eneroth - Handbok i Svensk Pomologi (Utgåvarna 1866 och 1899)
  • Axel Pihl och Jakob Eriksson - Svenska fruktsorter i färglagda avbildningsformar (1899–1912)
  • John A Åhlén - Bland Pomonas skatter. 350 i svensk odling förekommande fruktsorter (1900)
  • Gustav Lind - Våra frukter och bär (1912)
  • Gustav Lind - Svensk frukt (1920–24)
  • Carl G Dalh - Pomologi. I. Äpplen och päron (1929)
  • Bertil Billbäck - Frukt och bär (1941)
  • Anton Nilsson - Våra päron-, plommon- och körbärssorter (1989)

Päronsorter[redigera | redigera wikitext]

Se Lista över päronsorter.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1979.
  2. ^ EU Nährwertkennzeichnungsrichtlinie (EU NWKRL 90/496/EWG) & REWE Nährwerttabelle
  3. ^ EU Nährwertkennzeichnungsrichtlinie (EU NWKRL 90/496/EWG)
  4. ^ Tidningen Pomologen, nummer 4-2005, sidorna 22 till 25

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]