Äpple

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Äpple
Malus domestica - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-108.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Rosordningen
Rosales
Familj Rosväxter
Rosaceae
Släkte Apelsläktet
Malus
Art Äpple
M. domestica
Vetenskapligt namn
§ Malus domestica
Auktor Borkh.
Synonymer

[1]

  • Malus pumila var. domestica (Borkh.) C.K.Schneid.
  • Malus sylvestris subsp. mitis (Wallr.) Mansf.
  • Pyrus malus subsp. mitis (Wallr.) O.Bolòs & Vigo
  • Pyrus malus subsp. mitis (Wallr.) Syme
  • Pyrus malus var. domestica (Borkh.) Asch. & Graebn.
  • Pyrus malus var. mitis Wallr.
Hitta fler artiklar om växter med

Äpple (Malus domestica) är en domesticerad art i familjen rosväxter och är ett av de mest odlade fruktträden.

Tidigare ansågs arten vildapel (M. sylvestris) ha spelat stor roll i utvecklingen av äpple, men numera anses en annan art, M. sieversii från Centralasien ha spelat större roll. [2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ympning av äpplen har skett i minst 2000 år. De äldsta bevarade sortbeskrivningarna av äpple i Europa skrevs år 1204 i ett brittiskt kloster.[3] Européer förde med sig äpplet till sina kolonier, såsom Australien och Amerika.[4]

I Sverige har man hittat ett förkolnat äpple vid utgrävningar i Alvastra nära Omberg i Östergötland som är daterat till 2500 år f.Kr. Under vikingatiden åt man också mycket äpple.[3] I Cajsa Wargs kokbok från 1755 finns det ett recept på skånsk äppelkaka med äppelmos.[5]

Man äter oftast inte kärnhuset, det så kallade äppelskruttet eller äppelskrotten.[6] Äpplen har länge ansetts vara nyttiga. I Storbritannien lyder ett gammalt talesätt An apple a day keeps the doctor away (svenska: Ett äpple om dagen håller doktorn borta). Även tillägget "And ten a day gives you tooth decay" (Och tio om dagen ger dig hål i tänderna) förekommer. Under 1950-talet myntades i Sverige begreppet Tänderna borsta var morgon och kväll - ät gärna ett äpple men ej karamell. Äpplen, framförallt äppelskalet, innehåller flavonoider, kalium och rikligt med C-vitamin.[7]

Redan i skrifter från Babylon som skapades 800 år före Kristus betecknas äpplet som medicinalväxt. Samma gäller för avhandlingar från medeltiden. De äpplesorter som användes vid dessa tider hade troligtvis en annan smak än dagens äpplesorter, de var oftast syrligare, grövre och hade större mängd garvsyra. Ibland går det inte att avslöja vad de gamla skrifterna syftade på. Men som exempel kan nämnas att äpple med skal är ett laxermedel och kan döda vissa skadliga bakterier.[8]

Trädet[redigera | redigera wikitext]

Blommande äppelträd
Äpplen på ett äppelträd

Trädet, ibland kallat apel, är relativt litet, cirka 5–12 meter högt, med en rikt förgrenad krona. Det översållas i maj-juni av vita eller rosa blommor. Äppelträdets blomhylle, särskilt kronan, har samma form som hos vilda, enkla rosor, det vill säga 5 fria, likformiga, oskaftade kronblad av omvänt äggrund form. Rosblommiga växter är tydligt olika ranunkelväxterna genom den skivlika utbredningen av blomaxeln, med ett litet mellanrum mellan ståndarnas fäste och pistillernas.

I Sverige finns två äppelarter som räknas till vår vilda flora: vildapel (Malus silvestris) och apel eller äpple (Malus domestica). Apeln härstammar ursprungligen från Malus sieversii som ännu växer vild i Centralasiens bergstrakter. När och hur apeln kom till Sverige vet vi inte, kanske via människor som kom invandrande.

Förr fick äppelsorterna ofta namn efter yttre och inre egenskaper som kantäpple, glasäpple, druväpple och järnäpple.

Den vilda apeln förekommer i Norden ganska allmänt i lövdungar och hagar inom södra och mellersta Sverige och Norge (upp till Gästrikland och Trondheimsfjorden) samt sydvästliga Finland. Den finns också på skogskullar över hela Europa och Nordasien. Man kan urskilja varieteter med kala och med gråludna blad och fruktämnen.

Ung älgtjur som äter äpplen på en tomt i KårbodaLjusterö, Stockholms län, november 2013. Foto: Dan Koehl

Äppelträden är tydliga exempel på den stora förändring och rika formväxling som domesticering (odling) kan medföra hos en växtart. De vilda formerna är ofta höga träd (upp till 10 m) med en del kvistar utbildade till kraftiga tornar. Vildaplarna utgör därför ofta en stor del av de törnsnår, som frodas på torra ställen i lundar och skogsbryn, fredade som de genom sin beväpning är mot människans och de större djurens angrepp. Även vildäpplena blir därigenom svåra att komma åt, så länge de sitter kvar på trädet. De vilda frukterna är även som mogna för kärva och beska för att människor ska vilja äta dem. Men det finns några allätande djur som äter de frukter som fallit till marken, till exempel älg, vildsvin, grävling och kråka. Jämför dessa vilda äppelträd med de låga, yvigt greniga äppelträden i en fruktträdgård och deras saftiga äpplen med sin friska syra och behagliga doft. I Sverige och Finland skördas mogna trädgårdsäpplen ända upp till 63° nordlig bredd (ungefär vid Sundsvall och Kuopio) och i Norge ännu nordligare. Redan i förhistorisk tid fanns både vilda och odlade äppelträd i Europa. Man har upptäckt att pålbyggnadsfolken vid södra och mellersta Europas sjöar använde vildäpplen och gömde dem, skurna på längden och torkade, som vinterförråd. Vildäpplena är användbara till äppelvin (cider). I England har 50 000 fat cider under ett år utvunnits av vilda äpplen på ett område av 150 kvadratkilometer.

Äppelträdets ved är bra till träsniderier. Det är hårt och segt, har en fin yta och blekbrun eller gulaktig färg.

Roten[redigera | redigera wikitext]

De flesta äppelträd har ympats till en rot av en annan sort, en så kallad grundstam. När man odlar äpplen, är det viktigt vilken grundstam trädet har. Rotens egenskaper påverkar nämligen äppelträdets utseende och flera andra viktiga egenskaper.

Ett vildväxande äppelträd på egen rot är ofta runt 10 meter högt. För att få ett mindre träd kan man ympa det på en svagväxande grundstam, till exempel grundstam M9. Det färdigvuxna trädet blir då cirka 3-4 meter högt.

Typen av grundstam påverkar även bland annat mängden frukt, härdighet, tid för invintrande. I plantbutiker säljs vanligen äppelträd som är ympade på A2 eller den lite nyare B9

Vid inympning av andra sorter uppe i kronan är det lämpligt att kombinera samma typer av äpplen, alltså helst ympa sommaräpplen på andra sommaräpplen och senare sorter på senare sorter. Till exempel sägs hållbarheten bli sämre för vinterfrukt som ympas in på sommarfruktträd.

Frukten[redigera | redigera wikitext]

Äpple
Äpplen av sorten Granny Smith
Näringsvärde per 100 g
Vatten 85,2 g
Energi 56 kcal / 232 kJ
Protein 0,3 g
Kolhydrater 12,4 g
Varav sockerarter 10,8 g
Kostfiber 1,8 g
Fett 0,1 g
Tiamin (B1) 0,01 mg
Riboflavin (B2) 0,02 mg
Niacin (B3) 0,1 mg
Pyridoxin (B6) 0,03 mg
Askorbinsyra (C) 12 mg
Alfatokoferol (E) 0,19 mg
Mineraler
Kalcium 4 mg
Järn 0,14 mg
Magnesium 5 mg
Kalium 115 mg
Natrium 1 mg
Fosfor 12 mg
Antioxidanter
β-karoten 11 μg[9]

Äpplen är knytnävsstora och söta (sura förekommer)[10] vanligen röda, gula eller gröna falska frukter som äts i hela världen.[6] De kan ätas både råa och tillagade.[10] Varifrån äpplet kommer, eller när man började äta det är okänt. Det finns dock belägg för att ympning av äpplen har förekommit i minst 2000 år. De äldsta beskrivningarna av äppelsorter i Europa kommer från ett brittiskt kloster år 1204.[3] Européer förde med sig äpplet till sina kolonier, såsom Australien och Amerika.[4]

En teckning av ett äppelskrutt

Det finns huvudsakligen tre typer av äpplen: sommaräpplen, höstäpplen och vinteräpplen. Exempel på sommaräpplen är Gyllenkroks astrakan, stor klar astrakan, Hampus, Sylvia, Gladstone, Säfstaholm och Transparente blanche. De bör ätas direkt från trädet och har mycket kort hållbarhet - smaken försämras efter bara någon dag i rumstemperatur, men de kan förvaras någon vecka i kylskåp. Alla äpplen mognar inte samtidigt på trädet utan det gäller att hitta dem, just när de börjat bli mjukare och sötare. Några dagar senare är de övermogna, mjöliga och smaklösa. Sena sommaräpplen, till exempel Oranier och Alice kan däremot sparas ett par veckor.

Höstäpplen ska skördas trädmogna (fortfarande hårda och sura men kärnorna har då börjat bli bruna), eftermognas några veckor och de håller sig sedan fina till slutet av november-december, om de förvaras svalt och luftigt, gärna utomhus under tak på ett bord där mössen inte kan ta sig upp. Exempel på höstäpplen är Lobo, Gravensteiner, James Grieve, Signe Tillisch, Gul Rickard. Mognande äpplen avger eten som kan orsaka allelopati.

Vinteräpplen ska också skördas trädmogna. De blir ätmogna efter ca en månads lagring och kan sparas i flera månader, om man har kall och luftig men frostfri förvaring. Exempel på vinteräpplen är Ingrid Marie, Cox Orange, Ribston och Belle de Boskoop.[7]

I Sverige är de mest odlade sorterna Aroma, Ingrid Marie och Cox Orange, vanliga importerade sorter är Braeburn, Elstar, Holsteiner Cox, Jona Gold, Jonagored, Gala, Pink Lady, Granny Smith, Golden Delicious och Red Delicious. I Sverige är äppelodlingar vanliga bland annat i Skåne (Kivik och Vånga).

Höst- och vinteräpplen som ska förvaras måste hanteras mycket försiktigt så att skalet inte skadas. Skador i skalet är en ingång för mikroorganismer som förstör äpplet, till exempel Monilia, en svampsjukdom som får äpplen att ruttna mycket snabbt, både på trädet och efter skörd. Den yttrar sig utomhus i form av brun röta med ringar av vita prickar. Under lagringen fram på vintern blir äpplena istället svarta och läderartade av Monilian.

Om man biter av en bit från ett äpple och låter det ligga en stund, blir fruktköttet brunaktigt. Detta kommer sig av att äpplen innehåller fenoler som oxideras. Detta kan förhindras om ett antioxidant, exempelvis askorbinsyra, täcker ytan.

Äpplen har länge ansetts vara nyttiga. I Storbritannien lyder ett gammalt talesätt An apple a day keeps the doctor away (svenska: Ett äpple om dagen håller doktorn borta). Även tillägget "And ten a day gives you a tooth decay" (Och tio om dagen ger dig hål i tänderna) förekommer. Under 1950-talet myntades i Sverige begreppet Tänderna borsta var morgon och kväll - ät gärna ett äpple men ej karamell. Äpplen, framförallt äppelskalet, innehåller flavonoider, kalium och rikligt med C-vitamin.[7]

Redan i skrifter från Babylon som skapades 800 år före vår tideräknings början betecknas äpplet som medicinalväxt. Samma gäller för avhandlingar från medeltiden. De äppelsorter som användes vid dessa tider hade troligtvis en annan smak än dagens sorter, de var oftast syrligare, grövre och hade större mängd garvsyra. Ibland går det inte att avslöja vad de gamla skrifterna syftade på. Men som exempel kan nämnas att äpple med skal är ett laxermedel och kan döda vissa skadliga bakterier.[8]

Äpplen för olika ändamål[redigera | redigera wikitext]

Aroma äpplen i korg

Man kan äta äpplen råa eller i sallad eller tillagade, till exempel i paj eller kaka eller som must eller cider, där det är en råvara.[11]

Ett matäpple, eller köksäpple, d.v.s. hushållsfrukt, är ett äpple som inte i första hand äts färskt, utan används till pajer, puddingar, med mera. Matäpplen har ofta kraftigare smak än andra äpplen. Bramley, Wellington, Charlamovsky och Belle de Boskoop är välkända matäpplesorter. De flesta hushållsäpplen kokar sönder snabbt och lätt och passar därför bra till äppelmos. Äpple avsedda att göra stekta äpplen av skall tåla värme utan att kollapsa.

Ett ätäpple är ett äpple som är avsett att ätas färskt, utan tillagning. Äldre beteckningar för dessa äpplen är bordsäpple eller dessertäpple.[12]

Ett cideräpple har ofta hög sockerhalt och hög tanninhalt. I Sverige förekommer knappast någon ciderproduktion. Cideräpple innehåller ca 5 gånger mer procyanidiner än "vanliga" äpplen. Detta ger den bittra smaken åt cidern.

Vissa sorter är bra både som "matäpple" och "ätäpple"; exempelvis Gravensteiner, James Grieve, Signe Tillisch, Blenheim, och Mutso (även stavat Mutzo).

De äpplen som inte kan lagras färska, pga kort hållbarhet (sommaräpplen) eller brist på svala luftiga förvaringsutrymmen, kan sparas i form av

- fruset eller konserverat äppelmos med eller utan socker, - torkade äpplen, - konserverade äppelhalvor som serveras till efterrätt med vispgrädde eller glass, - frysas i mycket tunna klyftor för att snabbt mixas med mixerstav till glass tillsammans med grädde/mjölk, kanel och socker, - styckfrysas i tjockare klyftor till äppelkaka och -paj, - pressas eller centrifugeras till äppeljos,

Till sötat äppelmos, paj och kaka kan i stort sett alla äpplen oavsett mognadsgrad användas. Det går helt enkelt åt mer socker för omogna sura äpplen. Till osockrat äppelmos, torkade äpplen, jos och glass är det en fördel om äpplena är mogna och söta. Vid torkning får de dock inte vara det minsta övermogna eftersom de då blir bruna och torkar långsamt vilket ger dålig kvalitet (risk för mögel och annat otrevlig). Det är sannolikt anledningen till att många påstår att sommarfrukt inte passar för torkning: det är viktigt att bara använda de äpplen som är lagom mogna, vilket är mer ansträngande med sommarfrukt. Den lagom mogna sommarfrukten ger lika bra torkningsresultat som senare sorter.

Sorter[redigera | redigera wikitext]

Äpplet i kulturen[redigera | redigera wikitext]

Äpplet har även en betydande roll i sagan om snövit.

Äpplet förekommer i kulturen av nästan alla eurasiska folkgrupper. Den används som symbol för kärlek, sexualitet, fruktsamhet, livet allmänt, upplysning och rikedom. Frukten förekommer i ett flertal sagor, mytologier och ritual.

Som symbol för kärlek och sexualitet är äpplet ett kännetecknande föremål för olika skönhetsgudinnor, till exempel Istar i mesopotamisk mytologi, Afrodite i grekisk mytologi och Idun i nordisk mytologi.

I Bibeln talas bara om en frukt på kunskapens träd i 1:a Mosebok. I konsten har dock denna frukt många gånger framställts som just ett äpple, och därav kommer uppfattningen att äpplet är en biblisk symbol för frestelse (se kunskapens träd).

Äpplet står även i sammanhang med skörden och på så sätt med rikedom och makt. Ett exempel som förtydligar denna förbindelse är riksäpplet. I denna betydelse förekommer äpplen även i sagan Frau Holle (nedtecknad av Bröderna Grimm). De två systrarna möter var för sig på vägen till fru Holle ett äppleträd som med mänsklig röst ber: "Skaka mig och plocka mina mogna äpplen!" Den lata flickan går bara förbi och mister därför till slut belöningen med guld.

Äpplet var även en symbol för dispyter. Det främst exemplet är det gyllene äpplet med påskriften Kallisti - till den vackraste som gudinnan Eris kastade under bröllopet av Peleus och Thetis. Paris ger Afrodite äpplet, vilket blev orsaken till det trojanska kriget.

Ett fallande äpple fick Isaac Newton att tänka ut tyngdlagen.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Våra äpplesorter, Anton Nilsson: En tjock bok med beskrivning av de flesta äpplesorter i Sverige

Se även[redigera | redigera wikitext]

Rött äpple, Red Delicious

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tela Botanica - Flore Électronique
  2. ^ Jette Harboe. Om äpplenas ursprung.
  3. ^ [a b c] ”Äpplets historia”. http://www.ekdahl.org/apples/historia.htm. Läst 12 september 2009. 
  4. ^ [a b] ”Äpple”. LivsmedelsSverige. http://www.livsmedelssverige.se/hem/fakta-om-mat/262-aepple.html. Läst 12 september 2009. 
  5. ^ ”Fakta om äpplen”. http://www.ekdahl.org/apples/fakta.htm. Läst 12 september 2009. 
  6. ^ [a b] ”Äpple (Malus domestica)”. 121.nu. 2 september 2008. http://www.121.nu/onetoone/sokord/%C3%A4pple. Läst 12 september 2009. 
  7. ^ [a b c] ”Örtblomman: Äpple - gott och nyttigt för hjärta”. Örtbiten. Örtblomman. 2002. http://www.ortblomman.com/ortbiten/applen.html. Läst 14 september 2009. 
  8. ^ [a b] Bidrag över Malus domestica Borkh. i Liber herbarum II
  9. ^ ”Livsmedelsdatabasen”. Livsmedelsverket. http://192.121.81.11/livsmedelsok/detalj.aspx?livsmedelsId=588&vikt=100. Läst 2009-09-14. 
  10. ^ [a b] ”äpple”. ReceptHjälpen. http://www.recepthjalpen.se/apple.html. Läst 12 september 2009. 
  11. ^ ”Cider (äpple) - Valv”. Valv. http://www.valv.se/explore/cider/apple. Läst 14 september 2009. 
  12. ^ 100 älskade äpplen av Görel Kristina Näslund

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]