PKK-spåret

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

PKK-spåret, även kallat Kurdspåret, var en teori i utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme, enligt vilken den kurdiska gerillaorganisationen Kurdistans arbetarparti, PKK, skulle ha låtit mörda Palme. PKK-spåret blev under sommaren 1986 spaningsledare Hans Holmérs andra huvudspår och efterträdde i den meningen uppslaget 33-åringen. PKK misstänktes ha mördat minst två avhoppare i Sverige 1984-85. Detta hade lett till att Sverige klassat PKK som terroristorganisation och att flera PKK-medlemmar hamnat i kommunarrest och stått under polisövervakning. Enligt PKK-spåret, skulle Palmemordet kunna varit en reaktion mot denna övervakning.[1]

Bakgrund och utredning[redigera | redigera wikitext]

Upprinnelsen hade att göra med det så kallade Täby-avsnittet. Den 13 maj 1986 ringde en alkoholpåverkad finsk man till polisen och bad att få tala med Hans Holmér. Kvinnan hos polisen upplyste dock mannen om att Holmér inte var anträffbar den dagen och att mannen fick komma till polishuset följande dag, vilket mannen också gjorde. Mannen berättade att han suttit inne på Täby-anstalten tillsammans med en kurd och en jugoslav. Två veckor innan Palmemordet hade finländaren skaffat fram två revolvrar av fabrikat Smith & Wesson till kurden. Kurden hade sagt att han skulle använda vapnen för att mörda Olof Palme.[1] Denna historia, som finländaren kom med till polisen, utgjorde början på en lång utredning kring det som kom att kallas "PKK-spåret". Under flera månader kände varken pressen eller allmänheten om vad det var, som polisen kallade "huvudspåret", men den 11 september kunde Expressen kartlägga polisens huvudspår.[2]

Under senhösten 1986 fick polisen veta att en PKK:are i Köln hade information, som denne ville lämna till Palmeutredarna, som av den danska polisen även fick veta att informationen inte var gratis. Eftersom man inom den svenska polisen inte kände till namnet på uppgiftslämnaren, döpte Holmér denne till "Krysset". Holmér reste sedan till Köpenhamn för att tala med den danska säkerhetstjänsten PET. Uppgiftslämnaren begärde 100 000 D-mark, vilka Holmér och dåvarande chefen för Rikskriminalpolisen Tommy Lindström ordnade fram på ett konto för förundersökningskostnader. Uppgiftslämnaren, som hette Peter, menade att mordet på Olof Palme hade beställts av PKK:s centralkommitté. Enligt Peter, hade en släkting till honom själv, beordrat ihjälskjutningen av Palme och ett flertal PKK:are hade närvarade vid mötet, varav en var ledaren Abdullah Öcalan. Mordvapnet var, enligt Peter, en Llama .357 Magnum med serienumret 848047. Vapnet smugglades in i Sverige i samband med gärningsmannens inresa. Inledningsvis sade Peter att vapnet fanns på Syriens ambassad i Stockholm, men när denne blev informerad om att det inte fanns någon syrisk ambassad i Stockholm, menade Peter att detta var en felaktig uppgift. Polisen fick även gärningsmannen namngiven. Holmér och Lindström begärde ett "smakprov" av Peters information, vilket kom den 4 december. Peter berättade att: "Det är en stor sak på gång i Sverige." Dagen därefter avslöjade Peter att "man" skulle använda motorcyklar och k-pist mot den turkiska ambassaden, varför Holmér ökade säkerheten kring ambassadören. Till sist fick denne inte ens gå ut och det fanns tjocka, skottsäkra fönster i ambassaden. Sedan avslöjade "Krysset" ytterligare litet grand: Målet var justitieminister Sten Wickbom, varför bevakningen även ökade runt denne.[1][2]

Den 9 december medverkade Holmér i programmet Magasinet, där han på fråga om hur säker han var på PKK-spåret, svarade: "Jag är nittiofemprocentig idag, på att vi är rätt". Den 20 januari 1987 genomförde polisen "Operation Alfa", vilken gick ut på att ta in 20 kurder till förhör. Holmér hade dock från början önskat förhöra 58 kurder, men åklagarna var emot och reducerade antalet. Under presskonferensen med överåklagare Claes Zeime, som hölls samma dag, förklarade Zeime att samtliga förhörda - inklusive en person som misstänktes för olaga vapenhantering i fallet Olof Palme - skulle försättas på fri fot. Till följd av det misslyckade tillslaget, kritiserades polisen och Hans Holmér personligen. Det blev stora samarbetsproblem mellan polisen och åklagarna och den 5 mars beslöt Holmér att avgå, såväl som spaningsledare som länspolismästare och aldrig återkomma som polis.[1]

Ett telefonsamtal mellan en kurd i Västtyskland och en PKK-ledare i Sverige som säkerhetspolisen avlyssnat den 13 februari 1986, och som analyserades under sommaren 1986, innehöll en dialog om ett "bröllop". Polisen misstänkte att detta samtal var planering av mordet på Palme. Det visade sig 1987 att samtalet syftade på ett planerat mord, men inte på Palme, utan på en PKK-avhoppare. [1]

Ebbe Carlsson-affären[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ebbe Carlsson-affären

Hans Holmér avgick som spaningsledare och länspolismästare i Stockholm den 5 mars 1987 efter massiv kritik mot mordutredningen och det så kallade PKK-spåret. Den 1 juni 1988 avslöjade Expressen att Ebbe Carlsson, en journalist och bokförläggare vid Bonniers förlag, livvakt hade stoppats i tullen i Helsingborg, misstänkt för smuggling av olovlig avlyssningsutrustning, som skulle användas i Ebbe Carlssons privata utredningar kring mordet på Olof Palme. Till följd av detta avslöjande, framgick uppgifter om att justitieminister Anna-Greta Leijon gett Carlsson ett rekommendationsbrev till att bedriva utredningen mot PKK och dessutom hade en lägenhet i centrala Stockholm använts som sambandscentral. Avslöjandena ledde till KU-förhör med bland andra Leijon, Nils Erik Åhmansson, Hans Holmér, Carl Lidbom och Ebbe Carlsson samt att land andra Leijon och flera polischefer fick avgå. Skandalen blev känd som Ebbe Carlsson-affären och Carlsson och Holmér höll fast vid PKK-spåret även sedan den blåst över.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Holmér, Hans (1988). Olof Palme är skjuten!. Wahlström & Wikstrand 
  2. ^ [a b] Åsheden, Ann-Marie (2012). Förbannelsen: Hans Holmérs öde. Norstedts. ISBN 978-91-1-304839-0 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]