Hans Holmér

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hans Holmér
Född 28 december 1930
Stockholm, Sverige
Död 4 oktober 2002 (71 år)
Alstad, Sverige
Yrke ämbetsman, polis, författare
Nationalitet svensk
Språk svenska
Framstående verk Loppan

Hans Gillis Åke Holmér, född 28 december 1930 i Stockholm, död 4 oktober 2002 i Alstad, Skåne län, var en svensk ämbetsman inom polisväsendet och författare av flera deckare om polisen, som exempelvis Loppan. Holmér är mest känd för att han vid tidpunkten för mordet på Olof Palme var länspolismästare i Stockholms län och då även utsåg sig själv till spaningsledare för mordutredningen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hans Holmér föddes på Rörstrandsgatan 40 tre trappor upp i Stockholm som det tredje barnet[1] till riksidrottsinstruktör Gösta Holmér och Aslög Roos.[2] Han studerade vid Norra Latin och avlade studentexamen 1950. Samma år gjorde han militärtjänstgöring vid Jägarskolan i Kiruna, där han även genomgick kadettutbildning och sedermera blev kapten. [3] Holmér började som polis 1952, genomgick polischefskurs i Solna 1955-1956 och tjänstgjorde som biträdande landsfiskal med mera i Stockholms län 1956-1962. År 1962 avlade han juris kandidatexamen och genomgick tingstjänstgöring 1963-1964. Året efter fick han anställning som kammaråklagare i Stockholm. År 1966 blev han byråchef vid Rikspolisstyrelsen.[2] Åren 1970 till 1976 var han chef för Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning (RPS/Säk) och efterträdde då P.G. Vinge i den befattningen. Vinge, som själv var på kant med socialdemokraterna, kritiserade utnämningen i sina memoarer och menade att Holmér fått tjänsten som "ett sätt för socialdemokratin att få Säpo inlemmat i den egna maktsfären" eftersom de inte litade på "oberoende och självständiga myndigheter".[4] Tiden som Säpochef blev problematisk och när den så kallade Sjukhusspionen avslöjades, skickades Hans Holmér och Ebbe Carlsson, som då var pressekreterare för justitieminister Lennart Geijer, till Göteborg för att utreda. Deras rapport hemligstämplades och de påstod att det fanns kopplingar mellan personalen på Sahlgrenska och terroristen Ilich Ramírez Sánchez.

Holmér blev 1976 polismästare i Stockholm och var ordförande i regeringens narkotikakommissision 1983. År 1984 blev han länspolismästare i Stockholms län, en befattning som han lämnade 1987.[2] Som länspolismästare inrättade Holmér fyra så kallade gatuvåldsgrupper i Stockholm. Grupperna inrättades för att få bukt på Stockholms gatuvåld. En av dessa utmärkte sig och ertappades med kontroversiella metoder och övervåld och blev känd under namnet Basebolligan.

Åren 1988-1989 var Holmér expert åt FN i narkotikafrågor.[2] Han var även ordförande i Svenska Friidrottsförbundet 1981–1985. Han efterträddes av Folke Englund, som vann omröstningen med siffrorna 96-8.[3] Sedan 1993 var Holmér ordförande i Svenska Bob- och Rodelförbundet. Som pensionär medverkade Holmér i flertalet TV-program; däribland Du bestämmer! och Dilemma samt medverkade i en biroll i avsnittet Den ohyggligt fule i TV-serieversionen av Bert.[5] 1993 hade han dessutom det egna TV-programmet Holmér.

Mordet på Olof Palme[redigera | redigera wikitext]

När statsminister Olof Palme blev mördad den 28 februari 1986, var Holmér på väg mot Sälen för att delta i Vasaloppet för artonde gången i rad. Under mordnatten sov Holmér och hans dåvarande flickvän på Scandic Hotell i Borlänge för att dagen därpå fortsätta sin resa. Under morgonen den 1 mars fick Holmér av receptionisten veta att Palme blivit mördad, varför han genast avbröt sin resa och begav sig till Stockholm.[6] Holmér utnämnde sig själv till spaningsledare för mordutredningen och bildade en så kallad spaningsledning, vilken bestod av höga polischefer som till exempel Hans Wranghult och våldsrotelns chef, Nils Linder. Sammanträden hölls i det så kallade Palme-rummet på polishuset på Kungsholmen. Cheferna för ordningspolisen, Sune Sandström och Curt Nilsson, handplockade även livvakter till Holmér, som inköpte vapen, utrustning, skyddsvästar och skottsäkra fönster till spaningsledningen respektive Palme-rummet från en före detta polisman.[7] Inköpen gjordes för totalt 1 204 592 kronor och när Riksrevisionsverket granskade inköpen fann man att alla regler hade överträtts.[8]

Under början av utredningen var Hans Holmér noggrann med att hålla presskonferenser och den första hölls redan den 1 mars. Holmér efterlyste då vittnen, berättade om mordvapnet, mordkulorna och signalementet på gärningsmannen. Den 4 mars utlyste Holmér en belöning på 500 000 kronor till den, som kunde komma med sådan information som kunde leda till mordets lösning.[9] Den 5 mars presenterade Holmér en fantombild, som gjorts med hjälp av ett vittne, som iakttagit en springande man på Snickarbacken. Det kom senare att visa sig att spåret var utan värde. Den kanske mest kända presskonferensen med Holmér hölls den 31 mars, då Holmér visade upp två revolvrar av kaliber .357 Magnum.[1][5]

Till en början utredde polisen misstänkta Palmehatare, polismän och högerextremister och den så kallade 33-åringen var under den första månaden huvudmisstänkt, men på grund av bristande bevisning avskrevs denne som misstänkt den 19 mars. Under sommaren blev polisen allt mer intresserad av det så kallade PKK-spåret, det vill säga misstankarna om att den kurdiska organisationen PKK låg bakom mordet. Den 20 januari genomförde polisen ett tillslag mot misstänkta PKK-anhängare - totalt 19 kurder[10] togs in till förhör. Holmér hade däremot önskat att förhöra 58 kurder, men åklagarna var emot.[1] Under presskonferensen med Holmér och överåklagare Claes Zeime, som hölls samma dag, berättade Zeime att samtliga förhörda skulle sättas på fri fot.[6] Till följd av tillslaget växte kritiken mot både mordutredningen och Hans Holmér själv. Förhandlingar mellan rikspolisstyrelsen och spaningsledningen inleddes och den 4 februari 1987 fick riksåklagaren och rikspolischefen ansvaret för Palmeutredningen och därigenom blev Axel Morath förundersökningsledare och Ulf Karlsson spaningsledare. Hans Holmér, P.G. Näss och Tommy Lindström blev ett slags referensgrupp. Den 3 mars inledde Konstitutionsutskottet en utredning om hur mordutredningen hade bedrivits och i denna förhördes bland andra K.G. Svensson och Ingvar Carlsson. Den 5 mars 1987 beslöt Holmér att avgå som både länspolismästare och spaningsledare.[1][6]

När Ebbe Carlsson-affären avslöjades 1988, anklagades Holmér för att ha haft koppling till den olagliga, hemliga utredningen kring PKK-spåret. I samband med detta hördes Holmér två gånger av Konstitutionsutskottet[11] och dömdes till dagsböter.[1]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Narkotikaproblemet: En annorlunda polisrapport, 1981
  • Olof Palme är skjuten!, 1988
  • Loppan, 1990
  • Monika, 1991
  • Igloo, 1992
  • Masken, 1993
  • Tie-break, 1994
  • Blindträff, 1995
  • Cykeln, 1996
  • Stockholm 2004, 1997
  • Krysset, 1998
  • Birka, 1999
  • Åttan, 2000
  • Blodshämnd, 2001
  • Mardröm i midsommartid, 2002

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Åsheden, Ann-Marie (2012). Förbannelsen: Hans Holmérs öde. Stockholm: Norstedts. ISBN 978-91-1-304839-0 
  2. ^ [a b c d] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. Sid. 499. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. http://runeberg.org/vemardet/1993/0499.html 
  3. ^ [a b] Rydén, Carl-Olof (6 mars 1987). ”Han har alltid gått sin egen väg”. Aftonbladet. 
  4. ^ Vinge, Per-Gunnar; Månsson, Erik (1988). Säpochef 1962-70. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. 228. Libris 751741. ISBN 91-46-15638-0 
  5. ^ [a b] ”Hans Holmér på Svtplay.se”. http://www.svtplay.se/sok?q=Hans+Holm%C3%A9r. Läst 5 december 2015. 
  6. ^ [a b c] Holmér, Hans (1988). Olof Palme är skjuten!. Wahlström & Wikstrand 
  7. ^ ”Palmemordet februari 1996”. https://www.youtube.com/watch?v=Ze2EaT4AMM0. Läst 6 december 2015. 
  8. ^ ”Palmemordet 1995 - SVT Striptease”. https://www.youtube.com/watch?v=viSzdoTBmoQ. Läst 6 december 2015. 
  9. ^ Kjellander, Claes-Göran (1987). Året i Focus: 1986. Stockholm: Almqvist & Wiksell. ISBN 91-20-04987-0 
  10. ^ Kjellander, Claes-Göran (1988). Året i Focus: 1987. Stockholm: Almqvist & Wiksell. ISBN 91-20-04998-6 
  11. ^ ”KU-förhör - Hans Holmér”. http://www.oppetarkiv.se/video/5017342/ku-forhor-hans-holmer. Läst 4 december 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
P.G. Vinge
Chef för Säkerhetspolisen
1970-1976
Efterträdare:
Sven-Åke Hjälmroth

Camera-photo.svg Denna biografiska artikel om en svensk person behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.