Christer Pettersson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Christer Pettersson
Svenska syndabockar.jpg
Christer Pettersson på målningen Svenska syndabockar av Markus Andersson från 2005.
Personlig information
Födelsenamn Carl Gustaf Christer Pettersson
Född 23 april 1947
Sverige Solna församling, Stockholms län
Död 29 september 2004 (57 år)
Sverige Solna, Stockholms län
Dödsorsak Hjärnblödning
Föräldrar Roland Pettersson
Inga Maria Hansson
Åtal Dråp, mord (senare frikänd för mord)
Dom Fängelse
För andra betydelser, se Christer Pettersson (olika betydelser).

Carl Gustaf Christer Pettersson, född 23 april 1947 i Solna församling, Stockholms län, död 29 september 2004 i Solna, Stockholms län,[1] var länge huvudmisstänkt i utredningen som följde på mordet på Olof Palme och var därefter fram till sin död en av Sveriges mest kända brottslingar. Han var dessförinnan dömd för dråp och en lång rad andra brott.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Christer Pettersson föddes 1947 i Solna, som son till Roland Pettersson (1916-77) och hans hustru Inga Maria Hansson (1918-73). Han växte upp på Östervägen (dåvarande Ryttargatan) i Solna. Familjen var ekonomiskt relativt välbeställd, fadern arbetade som kamrer först på Fortifikationsförvaltningen och senare på en rörfirma. Denne hade dock alkoholproblem och var 1957 inlagd på Albyhemmet för vård av sin alkoholism. Föräldrarna var separerade en tid under Christers uppväxt, men återförenades. Pettersson hade två yngre systrar (födda 1953 och 1960).[2]

Pettersson började tidigt stjäla, redan som nioåring stal han en plånbok och blev påkommen, vilket ledde till att han fick besöka en psykolog. Fler stölder i tioårsåldern ledde till att Christer skickades som sommarbarn till ett jordbruk i Skåne. Något som sedan upprepades varje sommar tills han var 17. Hans mor såg även till att Christer fick börja med teater på Birkagården för att sysselsätta honom. Han ansågs lovande och skickades så småningom till Vår teaterMedborgarhuset.[3]

När han var 15 hamnade han i bråk om en cigarett utanför porten till bostadshuset. Han fick ett slag mot högra ögat som först inte verkade så allvarligt, men en vecka senare tappade han medvetandet och fördes till sjukhus. Diagnosen blev hjärnskakning och ett kraftigt epilepsi-anfall utlöst av hjärnskakningen, eventuellt på grund av en blödning. Pettersson blev kvar två veckor på sjukhuset men dåtidens medicinska teknik kunde inte fastställa någon särskild hjärnskada, förutom epilepsin.[4]

Efter folkskola följde studier vid Vasa Real. Han blev dock underkänd vid realexamen 1964. Vid den tiden hade Christer börjat hänga med andra ungdomar på centralen. Ett inbrott på ett konditori ledde till att han häktades men slapp åtal på grund av sin ungdom och istället fick en övervakare. Efter skolan arbetade han tillfälligt på ett tryckeri men började på hösten 1965, efter att en andra gång misslyckats med realexamen, vid Calle Flygares teaterskola. Han var en av 16 antagna i hård konkurrens, en av hans klasskamrater var Ulf Brunnberg. Pettersson fortsatte begå mindre brott som fylleri, snatteri, inbrott och stölder men dömdes bara till böter, skyddstillsyn och öppen psykiatrisk vård. I början på vårterminen 1967 fick han sluta på Calle Flygares teaterskola eftersom han inte passade tider och ibland uteblev. Under samma period började Pettersson använda narkotika.[5]

Under 1967 blev Christer Pettersson häktad för en rad nya brott och sedan dömd till ungdomsfängelse. Han släpptes ut tidigt eftersom hans far ordnat arbete åt honom hos filmaren Bo Wanngård. Strax därefter påbörjade Pettersson värnpliktsutbildning på I21 i Sollefteå, men den avbröts efter sex månader. När Christer återvände till Stockholm kom han för första gången i kontakt med den då nya drogen amfetamin. Han fortsatte arbeta hos Wanngård, bland annat vid inspelningen av I huvet på en gammal gubbe, men fick så småningom sparken efter att ha förfalskat en check. De närmast följande åren karakteriserades av tilltagande missbruk och fler brott. 1970 dömdes han till sluten psykiatrisk vård, men skrevs ut efter bara elva veckor.[6]

Bajonettdråpet[redigera | redigera wikitext]

Den 20 december 1970 knivhögg Pettersson en för honom okänd person till döds på Kungsgatan i Stockholm. Pettersson hade blivit knuffad i julhandeln, tappade ett gosedjur som blev smutsigt av snömoddet och sprang då ifatt mannen och stack en bajonett i honom.[7][8] Offret avled och Pettersson dömdes 1974 till fängelse för dråp.[källa behövs] Detta dråp begicks i samma kvarter som Palmemordet.[9]

Tingsrättsdomen i Palmemordsrättegången[redigera | redigera wikitext]

Efter en tids spaning greps Pettersson av polisen misstänkt för mordet på statsminister Olof Palme. Han anhölls den 14 december och häktades den 16 december 1988 och blev för allmänheten känd som "41-åringen" och "42-åringen". Han fälldes för detta mord den 27 juli 1989 av Stockholms tingsrätt. Pettersson identifierades av bland andra Lisbet Palme samt flera andra personer. Emellertid var domstolen oenig, 3-2 för att döma honom. Frågan om vittnesmålens bevisvärde var den främsta orsaken till denna oenighet och eftersom de två juristerna var de som var oeniga ansågs förutsättningarna för ett överklagande trots allt vara goda för honom. Att de tre nämndemännen körde över domarna ansågs redan då domen meddelades som anmärkningsvärt. (Vid 2-2 gäller för kriminaldomstolar att den åtalade skall frias)

Frikänd av Svea Hovrätt[redigera | redigera wikitext]

Senare friades han av en enig Svea hovrätt på grund av för svag bevisning enligt ovan. Gällande Lisbet Palme, som var det enda vittne vilket varit riktigt nära gärningsmannen, hade hennes (ursprungliga) utpekande av Pettersson präglats av extremt grova misstag från polisens sida. Bl.a. hade Lisbeth Palme före vittneskonfrontationen fått veta att den misstänkte var alkoholist. Samtliga övriga deltagare i vittnesparaden var poliser, dessutom hade Christer Petterson haft på sig vita skor, medan polismännen haft polerade svarta lackskor. "Ja, man ser ju vem som är alkoholist" hade Lisbeth Palme då sagt. Avsaknaden av tekniska bevis talade också för ett frikännande. Inom juristkretsar kom därför den friande domen inte som någon överraskning. Hovrätten fann att det dock förelåg en "betydande sannolikhet" för att Pettersson befunnit sig utanför biografen Grand under mordkvällen, något han själv bestämt förnekade. Men "betydande sannolikhet" innebär samtidigt att det fanns möjlighet att han inte alls var närvarande, och är långt ifrån vad lagen kräver, nämligen "bortom rimligt tvivel". Raden tillfördes möjligen domen för Lisbet Palmes skull.

Efter att de tre domarna (och den enda nämndemannen) i hovrätten, utöver domaren i tingsrätten, ansett att Pettersson skulle frias, så beslöt riksåklagaren att inte gå vidare till Högsta domstolen.

Den 2 maj 1990 beslutade justitiekansler Hans Stark att Pettersson skulle ersättas med 300 000 kronor för sin tid i fängelse. Pettersson hade krävt två miljoner kronor i skadestånd.

Resningsansökan 1997[redigera | redigera wikitext]

År 1997 lämnade en annan riksåklagare in en resningsansökan till Högsta domstolen, som dock valde att inte ta upp målet på nytt. Ettårsfristen enl. 58 kap 4 § andra stycket rättegångsbalken, anger att ansökan om resning i brottmål som är till men för den tilltalade skall göras inom ett år från det att sökanden fick kännedom om det förhållande som ansökningen grundas på. Sannolikhetsrekvisitet gjorde att man inte kunde ha med stora delar av den nya bevisning som kommit fram efter rättegångarna mot Christer Pettersson 1989. Resningsansökan byggde bland annat på advokaten Pelle Svenssons påståenden om att Christer Pettersson skulle ha mördat Palme på uppdrag av den så kallade bombmannen, Lars Tingström. Det fanns även ett flertal nya vittnen, som påstått sig sett Christer Pettersson vid biografen Grand vid 21-tiden mordkvällen och efter mordet, i riksåklagarens resningsansökan, men på grund av ettårsfristen, sannolikhetsrekvisitet och ursäktsrekvisitet (det vill säga om Riksåklagaren inte i brottmålet mot Christer Pettersson kunnat åberopa viss del av den nya bevisningen eller haft giltig ursäkt att inte göra det) kunde de inte anföras i en resningsansökan.[10]

I sin bok Hinsehäxan (2005) skriver Lillemor Östlin att en grupp bestående av en polis, knarklangaren Sigge Cedergren och andra missbrukare och kriminella, kom överens om att sätta dit Pettersson för Palmemordet. Syftet skulle vara belöningen och äran samt att Sigge Cedergren ville bli av med Pettersson, som brukade tvinga till sig knark utan att betala. Enligt Östlin, som dock utgick från andrahandsuppgifter, befann sig Pettersson på mordplatsen utan att vara inblandad.

Palmeutredningen håller ännu Christer Pettersson för trolig gärningsman, främst på grund av Lisbet Palmes utpekande och officiellt arbetar polisens utredningsgrupp med andra spår. Riksdagen beslöt 2010 att avskaffa preskriptionstiden för mycket allvarliga brott. Palmemordet är ett av dessa och kommer aldrig att preskriberas.[11]

Pettersson både erkände och förnekade inblandning i mordet i olika omgångar. Gert Fylking hävdar att Pettersson i slutskedet av sitt liv till sist erkänt mordet för honom i förtroende.[12]

Petterssons död[redigera | redigera wikitext]

Den 15 september 2004 greps Christer Pettersson i Sollentuna centrum. Polisen gick hårt fram och han skadades i ena armen. På Karolinska sjukhuset konstaterades en fraktur i vänster överarm. Läkarna bedömde att det räckte med bandagering. Efter detta skickades Pettersson till Beroendeakuten vid S:t Görans sjukhus. Journalister från TV4 begav sig till platsen, men de avvisades av ordningsvakter.

Pettersson stannade på Beroendeakuten över natten. Den 16 september skrevs han ut. Strax utanför entrén till beroendeakuten föll han och slog bakhuvudet i asfalten, antagligen beroende på ett epileptiskt anfall. Han togs in till S:t Görans kirurgakut. Läkarna konstaterade att Pettersson befann sig i ett krampaktigt tillstånd med sänkt medvetandegrad. Efter röntgen placerades han på en intensivvårdsavdelning, med en fraktur i skallen och allvarliga blödningar i hjärnan. Man bedömde att han måste opereras för att tömma hjärnan på vätska. Operationen skedde på Karolinska sjukhuset. Christer Pettersson återfick aldrig medvetandet utan avled på Karolinska sjukhuset klockan 12.55 den 29 september 2004 till följd av hjärnblödning och organsvikt i samband med skallskadan. Dåvarande statsministern Göran Persson kommenterade dödsfallet med orden "Det är ett tragiskt liv som nu har kommit till sin ände."[8][13]

Petterssons begravningsceremoni hölls i Sollentuna kyrka den 20 januari 2005, som han själv önskat. Detta eftersom det var hans hemort, och för att han brukade hålla till på torget. Då det inte fanns några medel i dödsboet och inte heller några anhöriga, dröjde begravningen tills socialförvaltningen i Sollentuna kommun bistod med begravningskostnaderna. Sista tiden i livet bodde Petterson på Pilgrimshem Hotell i Bromma. Han ligger nu begravd på kyrkogården i Solna.[14]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Pettersson, Carl Gustaf Christer
  2. ^ Hedberg, Hans (2010). Offret & Gärningsmannen. Atlantis. sid. 120-123 
  3. ^ Hedberg, Hans (2010). Offret & Gärningsmannen. Atlantis. sid. 123-124 
  4. ^ Hedberg, Hans (2010). Offret & Gärningsmannen. Atlantis. sid. 126 
  5. ^ Hedberg, Hans (2010). Offret & Gärningsmannen. Atlantis. sid. 127-136 
  6. ^ Hedberg, Hans (2010). Offret & Gärningsmannen. Atlantis. sid. 138-140, 145-154 
  7. ^ Aschberg, Richard & Wallin, Ulf (11 november 1999). ””Det kan ha varit jag””. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9911/11/pettersson.html. Läst 15 mars 2010. 
  8. ^ [a b] Hellberg, Anders (29 september 2004). ”Göran Persson: Ett tragiskt liv har kommit till sin ände”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/goran-persson-ett-tragiskt-liv-har-kommit-till-sin-ande. Läst 15 mars 2010. 
  9. ^ Lampers, Lars Olof (22 februari 2006). ”Christer Pettersson - dömd och friad”. SVT. Arkiverad från originalet den 28 december 2009. https://web.archive.org/web/20091228112858/http://svt.se/2.48530/1.545170/christer_pettersson_-_domd_och_friad. Läst 15 mars 2010. 
  10. ^ 58 kap. 3 § (1942:740)
  11. ^ Larsson, Lars/TT (3 februari 2010). ”Ingen preskription för Palmemordet”. DN. http://www.dn.se/nyheter/sverige/ingen-preskription-for-palmemordet. Läst 21 juli 2012. 
  12. ^ Olsson, Caroline (27 oktober 2001). ”Pettersson ”erkänner” Palmemordet”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10235192.ab. Läst 21 juli 2012. 
  13. ^ Lundell, Mattias & Aschberg, Richard & Håård, Lennart (29 september 2004). ”Christer Pettersson avled på onsdagen”. Aftonbladet. Arkiverad från originalet den 29 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070629104147/http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,540041,00.html. Läst 15 mars 2010. 
  14. ^ Persson, Ann (20 januari 2005). ”Christer Pettersson begravd”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/christer-pettersson-begravd. Läst 15 mars 2010. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]