Kurdistans arbetarparti

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Partiya Karkerên Kurdistan (PKK)
PKK:s flagga sedan 2005.
PKK:s flagga sedan 2005.
Operativa 27 november 1978–idag
Leds av Murat Karayilan (de facto), Abdullah Öcalan (de jure)[1][2][3]
Mål Kulturella och politiska rättigheter för den kurdiska befolkningen i Turkiet [4]
Aktiv region (er) Turkiet, Irak, Iran och Syrien
Ideologi Kurdisk nationalism[5], Konfederation[6], Feminism[7][8], Kommunism(tidigare)[6], Marxism-leninism(tidigare)
Typer av brott Bombdåd
Betydande angrepp Senaste årens attacker:

Bombdåd – Hakkari, 4 barn, 1 spädbarn och 4 civila döda.[9]
Bombdåd – Cesme, 2 turister samt 3 civila döda.[10]
Bombdåd i Taksim, Istanbul, 32 skadade varav 16 poliser och resten civila.[4]
Bombdåd – Pinarbasi, 1 död polis.[11]
Bombdåd – Bingöl, 8 poliser döda.[12]
Bombdåd – Dogubayazit [13]
Bombdåd – Sirnak, 1 död och 3 skadade byvakter.[14]
Bombdåd – Van, 6 skadade soldater.[15]

Status Terroristorganisation[16]

Partiya Karkerên Kurdistan (PKK) (Kurdistans Arbetarparti) är en kurdisk organisation som har klassats som terroristorganisation internationellt av flera stater och organisationer som Turkiet, USA, EU och Nato.[17] Ryssland har inte lagt PKK till terroristlistan.[18]

Sedan turkiska republikens upprättande 1923 förtrycktes minoriteterna som levde i östra delarna av Turkiet såsom assyrier, kurder, armenier. Förtryck och tvångsassimilering tillhörde vardagen och alla tvingades till att bli turkar. Inget annat språk än turkiska fick användas, inga icke-turkiska namn fick ges till barnen, ordet kurd och Kurdistan förbjöds och minoriteterna i landet erkändes inte utan alla var tvungna att se sig som turkar.

En grupp studenter i Ankara med rötter från östra delarna valde att starta en kamp, en kamp som skulle frige folket från förtrycket. Man grundade det parti som sedan skulle kallas ”Partiya Karkaren Kurdistan”, mer känd som PKK. PKK är skapelsen av turkiska statens förtryck mot minoriteterna i landet. Partiet PKK skapades av och för kurder, dess mål var att stoppa förtrycket mot kurderna.

PKK kämpade i sex år för att få med Turkiet i förhandlingsbordet för att kunna börja samtala om den kurdiska frågan och förtrycket, men turkiska staten vägrade, då hade man inget annat val än att föra en väpnad kamp mot turkiska staten. Ett nytt historiskt kapitel startades för kurderna och minoriteterna i landet. 1984 den 15 augusti, fick folket hopp igen för det var just då väpnade kampen startades. Kurder och andra minoriteter från alla delar strömmade till partiet för att vara delaktiga i kampen mot förtryckarna. Detta gjorde PKK till ett väldigt stort parti med ett stort stöd ifrån folket. Men samtidigt fick PKK väst emot sig eftersom man förde sitt krig mot dess allierade.

PKK som har som mål att bilda ett självständigt Kurdistan som sträcker sig över Irak,Iran,Syrien och Turkiet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

PKK grundades i slutet av 1978 av bland andra Mazlum Dogan, Kemal Pir och Sakine Cansiz,[19] Cemil Bayik[20] och Abdullah Öcalan. Fokus låg då på kurdernas rättigheter inom politik, kultur och en acceptans av kurdisk identitet.

1984 startade PKK ett gerillakrig mot den turkiska arméns närvaro i Kurdistan. Enligt BBC har 45 000 människor dödats i konflikten, flertalet av dem civila kurder på grund av misstänkt samröre med PKK.[21]

PKK hade på 1990-talet stöd från vänsterpartier i Europa, framför allt i Italien, Grekland och Frankrike. Detta stöd minskade efter en tid och PKK har också kommit att bli klassat som en terrororganisation. USA förklarade PKK som en terroristorganisation i augusti 1997.[16] Europeiska unionen gjorde detsamma i maj 2002.[22]

I norra Irak har man bildat ett nytt kurdisk parti, PCDK, som följer samma tankelinjer och filosofi som PKK och även i nordöstra Syrien har man bildat ett liknande parti. I västra Iran har man inrättat en nationalistisk organisation, PJAK (Parta Jiani Azadi Kurdistan), partiet för ett fritt liv i Kurdistan, som har samma mål att befria Öcalan och Kurdistan.

Sedan 2013 har Turkiets regering förhandlat med Öcalan om att sluta vapenstillestånd.[23] Eftersom PKK har bland annat deltagit i kampen mot islamiska staten har flera europeiska politiker uttalat sig för en borttagning av PKK:s status som terroristorganisation.[23]

Mord på avhoppade PKK-medlemmar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den 20 juni 1984 klockan 16.15 sköts en avhoppad PKK-medlem ihjäl på Stora torget i centrala Uppsala inför ett hundratal vittnen. Ett vittne följde efter mördaren och denne kunde snart gripas. Offret var en 26-årig kurd (från Turkiet) och han var en av grundarna till PKK som deltagit i det första möte som verkställdes efter PKK:s grundande. Förövaren var en agent utsänd av PKK som i polisförhör och vid rättegången erkände dådet och menade att det var det kurdiska folkets uppdrag att avrätta avhopparen och han var nöjd med att uppdraget hade utförts. Mördaren dömdes till livstids fängelse och därefter utvisning.

Han var en av grundarna av PKK, pga. PKK:s terrorverksamhet ville han ha polisskydd och höll sig gömd på grund av PKK-terrorn. Men han valde att i november 1985 framträda på Medborgarplatsen i Stockholm. Han mördades då av en PKK:s mördare.

PKK och mordet på Olof Palme[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: PKK-spåret

I båda morden på avhoppade PKK-medlemmar ansågs mördarna ha haft hjälp av medhjälpare, men man kunde inte binda dessa till dådet. Regeringen Olof Palme tog då beslut om att utvisa flera kurder, men då det inte gick att skicka tillbaka dem till Turkiet med tanke på vad som kunde hända med dem där, fick de istället kommunarrest. Detta väckte starka känslor hos kurderna i Sverige och när sedan Palme mördades ganska snart därefter, kom PKK att misstänkas för inblandning i mordet. Det så kallade PKK-spåret ledde aldrig till några långvariga frihetsberövanden.

Organisationer som stödjer PKK (Kurdistans arbetarparti)[redigera | redigera wikitext]

Demokratiska unionspartiet (PYD) i Rojava och dess ordförande Saleh Muslim står PKK mycket nära.[24] PKK samarbetar med PYD via organisationen ENKS. ENKS och PYD har tecknat ett samarbetsavtal i juli 2012 och bildade Kurdiska högsta kommittén som har en väpnad gren, Folkets försvarsenheter (YPG). I avtalet statueras att erövrade områden i Syrien skall samregeras gemensamt av ENKS och PYD tills allmänna val kan hållas.[25][26]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tahiri, Hussein. The Structure of Kurdish Society and the Struggle for a Kurdish State. Costa Mesa, California: Mazda Publications 2007. pp 232 ff
  2. ^ Bila, Fikret (2007-11-07). ”Kenan Evren: 'Kürtçeye ağır yasak koyduk ama hataydı'” (på Turkish). Milliyet. http://www.milliyet.com.tr/2007/11/07/siyaset/siy01.html. Läst 2008-07-30. ”Şimdi İmralı'dan PKK'yı yönetiyor. Cezaevinden avukatları kanalıyla.” 
  3. ^ Ocalan: Which way now?”. BBC News. 2000-11-21. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/535312.stm. Läst 2007-09-01. 
  4. ^ [a b] http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-11694739
  5. ^ http://books.google.jo/books?id=zlD0gc-p0NkC&pg=PA84&lpg=PA84&dq=pkk+Kurdish+nationalism&source=bl&ots=aWN3x5wSdQ&sig=iwIr8BIRaf5mx9Yud8kZ9u6QhRQ&hl=ar&sa=X&ei=5LS-U8iLGIiW0AXP4oDIDQ&ved=0CCwQ6AEwAjgK#v=onepage&q&f=false
  6. ^ [a b] http://www.ekurd.net/mismas/articles/misc2012/12/turkey4358b.pdf
  7. ^ http://www.academia.edu/5028615/Waves_of_Feminism_in_Turkey_Kemalist_Islamist_and_Kurdish_Women_s_Movements_in_an_Era_of_Globalization
  8. ^ http://www.theatlantic.com/international/archive/2013/01/kurdistans-female-fighters/272677/
  9. ^ http://www.nationalturk.com/en/another-pkk-terorist-bomb-attack-on-turkish-military-convoy-in-southeastern-province-24448
  10. ^ PKK”. BBC News. 2005-07-17. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/4690181.stm. Läst 2008-06-29. 
  11. ^ Burch, Jonathon och Butler, Daren (26 maj 2012). ”PKK says it carried out Turkey suicide car bomb” (på engelska). Reuters. http://www.reuters.com/article/2012/05/26/us-turkey-explosion-pkk-idUSBRE84P0FZ20120526. Läst 10 april 2015. 
  12. ^ ”'PKK bomb' kills Turkish police” (på engelska). BBC News. 16 september 2012. http://www.bbc.com/news/world-europe-19615995. Läst 10 april 2015. 
  13. ^ http://www.ekurd.net/mismas/articles/misc2010/7/turkey2820.htm
  14. ^ http://www.hurriyet.com.tr/english/turkey/8633477.asp?gid=231
  15. ^ http://presstv.com/detail/2012/09/01/259396/6-turkish-soldiers-injured-in-pkk-attack/
  16. ^ [a b] ”Foreign Terrorist Organizations” (på engelska). USA:s utrikesdepartement. Arkiverad från originalet den 26 mars 2015. http://web.archive.org/web/20150326062602/http://www.state.gov/j/ct/rls/other/des/123085.htm. Läst 10 april 2015. 
  17. ^ ”COUNCIL COMMON POSITION 2009/468/CFSP”. Europeiska unionsrätten. 15 juni 2009. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:151:0045:0050:EN:PDF. 
  18. ^ http://www.turkishny.com/headline-news/2/34389-rus-aydn-pkk-teror-orgutu-ckmaza-girdi#.VSbO8ZN0ptE
  19. ^ PKK-grundare ihjälskjuten i Paris”. Dagen Nyheter. 10 januari 2013. http://web.archive.org/web/20130112225558/http://www.dn.se/nyheter/varlden/tre-kurdiska-kvinnor-skjutna-i-paris-1. Läst 10 april 2015. 
  20. ^ http://www.menewsline.com/article-809-New-PKK-Leadership-Takes-Over-Ins.aspx
  21. ^ http://www.novinite.com/view_news.php?id=109851
  22. ^ ”EU adds the PKK to list of terrorist organisations” (på engelska). Statewatch. 2 maj 2002. http://www.statewatch.org/news/2002/may/04pkk.htm. Läst 10 april 2015. 
  23. ^ [a b] Pollard, Ruth (15 september 2014). ”Is Australia arming 'terrorist' PKK fighters?” (på engelska). The Sydney Morning Herald. http://www.smh.com.au/world/is-australia-arming-terrorist-pkk-fighters-20140915-10h8cc.html. Läst 10 april 2015. 
  24. ^ Syriska kurder ser chans efter Assad”. Dagens Nyheter. 24 oktober 2012. http://web.archive.org/web/20121105100717/http://www.dn.se/nyheter/varlden/fn-syrien-gar-med-pa-vapenvila. Läst 10 april 2015. 
  25. ^ http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Kurderna/Kurderna-i-Syrien/
  26. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/fn-syrien-gar-med-pa-vapenvila

Källa för texter om mord i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sten Alfvén och medarbetare (1996) Minnesanteckningar - med Uppsalapolisen från Stora torget till Salagatan / sammanställda av Sten Alfvén. ISBN 91-630-4403-X.