Carl Lidbom

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ej att förväxla med Carl Lidbom (läkare).
Carl Lidbom
Född2 mars 1926[1]
Stockholm, Sverige
Död26 juli 2004 (78 år)
Nykvarns kommun, Sverige
MedborgarskapSverige
SysselsättningDiplomat, politiker[2]
Befattning
Konsultativt statsråd
Regeringen Palme I (1969–1974)
Ledamot av Sveriges riksdag
1974–1976 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Östergötlands läns valkrets (1974–1974)[3][4]
Sveriges samordningsminister
Regeringen Palme I (1975–1975)
Sveriges handelsminister
Regeringen Palme I (1975–1976)
Ledamot av Sveriges riksdag
1976–1979 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Östergötlands läns valkrets (1976–1979)[5]
Ledamot av Europarådets parlamentariska församling (1977–1982)[6]
Ledamot av Sveriges riksdag
1979–1982 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Östergötlands läns valkrets (1979–1982)[7]
Sveriges ambassadör i Paris (1982–1992)
Politiskt parti
Socialdemokraterna
FöräldrarGunnar Lidbom
Redigera Wikidata

Carl Gunnar Lidbom, född 2 mars 1926 i Stockholm, död 26 juli 2004 i Nykvarn, Stockholms län, var en svensk jurist, statsråd (socialdemokrat) och ambassadör. Han var son till kammarrättsrådet Gunnar Lidbom och Sally Lidbom (född Lutteman) och gifte sig 1950 med Lena Hesselgren.[8]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lidbom växte upp i en borgerlig miljö. Han var fiskal i Svea hovrätt, och handplockades av Tage Erlander (s) och Olof Palme (s) redan i slutet av 1950-talet som sakkunnig i Inrikesdepartementet. Han var konsultativt statsråd, så kallad juristkonsult (efter den nya författningen 1974 statsråd i Statsrådsberedningen) i Olof Palmes regering 1969–1975, handelsminister 1975–1976, ledamot av riksdagen 1974–1982, delegat i Europarådet, där han bland annat engagerade sig som motståndare till dödsstraffet, samt ambassadör i Paris under president François Mitterrands tid 1982–1992.[9]

Han var privat intresserad av god mat och dryck, och behärskade konsten att sabrera en flaska champagne, vilket ibland demonstrerades på ambassadens bjudningar i Paris.[10] Han levde som pensionär omväxlande i Paris och i Nykvarn. Han drabbades mot slutet av sin levnad av svår stroke. Makarna Lidbom är begravda i Kungsbrolunden på Turinge kyrkogård.[11]

Ebbe Carlsson-affären[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ebbe Carlsson-affären

Den 5 november 1987 tillsatte regeringen en utredning av SÄPO:s roll i bland annat Stig Berglings rymning och Palmemordet. Lidbom blev utredningens ordförande. I mars 1988 fick Lidbom höra av Ebbe Carlsson dennes teorier om mordet (PKK och vapenhandlare) och informerade statsministern och justitieministern under våren. Däremot informerades inte de övriga ledamöterna i utredningen eftersom statsministern först ville informera riksdagens partiledare. När Ebbe Carlsson-affären bröt ut krävde både Carl Bildt och Bengt Westerberg att Lidbom skulle avgå ur utredningen. Efter valet 1988 bestämde regeringen istället att entlediga kommittén och lät Lidbom fortsätta som ensamutredare. Den 10 april 1989 överlämnade Lidbom sin rapport SÄPO – Säkerhetspolisens arbetsmetoder.[12]

I mars 1989 var Lidbom kallad till konstitutionsutskottets utfrågning med anledning av Ebbe Carlsson-affären. Lidbom hade inte fört någon almanacka, kastat sina minnesanteckningar och hade svårt att svara på vilka han träffat och när. När utskottets vice ordförande Anders Björck framförde ett påstående om Lidboms agerande i ärendet, agerandet bestod i om huruvida han talade med sin fru om hemliga angelägenheter, då vägrade Lidbom att svara och kallade upprepade gånger Björcks frågor för "trams". Härvid blev Björck mycket upprörd och framhöll att Lidbom borde "veta hut", detta med tanke på var man befann sig. Han fortsatte därefter, trots ordförandens invändning, sin utfrågning.[13]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

  • Reformist (1982)
  • Ett uppdrag (1990)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 122260626, omnämnd som: Carl Gunnar Lidbom, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ pace.coe.int, PACE medlems-ID: 1905, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ Riksdagens protokoll 1974:1, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ Riksdagens protokoll 1974:26 (12-15 februari 1974), 31 december 1974, läs online, läs online och läs online, läst: 15 december 2021.[källa från Wikidata]
  5. ^ Riksdagens protokoll 1976/77:1, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.assembly.coe.int.[källa från Wikidata]
  7. ^ Riksdagens protokoll 1981/82:134 (29 april-4 maj 1982), 31 december 1981, läs online, läs online och läs online, läst: 12 december 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1985, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1984 ISBN 91-1-843222-0 ISSN 0347-3341 s. 651
  9. ^ ”Carl Lidbom - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/carl-lidbom. Läst 4 juli 2022. 
  10. ^ Emilson, Henrik. ”Champagne på hugget”. Vin och Bar Journalen. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524214324/http://www.vinochbar.se/index.php?option=com_content&task=view&id=76&Itemid=41. Läst 20 januari 2012. 
  11. ^ Carl Gunnar Lidbom och Lena Marie LidbomGravar.se
  12. ^ Carlsson, Ingvar (2003). Så tänkte jag : Politik och dramatik. Stockholm: Hjalmarsson & Högberg. ISBN 91-89660-22-6 
  13. ^ Ålsnäs, Marcus (28 juli 2004). ”Carl Lidbom är död”. Sveriges Radio. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071001000558/http://sr.se/ekot/arkiv.asp?DagensDatum=2004-07-28&Artikel=449504. Läst 14 mars 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Lennart Geijer
juristkonsult
Konsultativt statsråd
Statsråd i statsrådsberedningen
1969–1975
Efterträdare:
Thage G. Peterson
samordningsminister
Företrädare:
Kjell-Olof Feldt
Sveriges handelsminister
1975–1976
Efterträdare:
Staffan Burenstam Linder
Företrädare:
Sverker Åström
Sveriges ambassadör i Paris
1982–1992
Efterträdare:
Stig Brattström