Pappan och havet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pappan och havet
Författare Tove Jansson
Originalspråk Svenska
Illustratör Tove Jansson
Land Finland
Ämne Äventyr; fantasy
Genre Barnlitteratur
Förlag Schildts
Utgivningsår 1965
Typ Inbunden
Antal sidor 208
Del i serie
Ingår i serie Mumintrollen
Del 8
Föregås av Det osynliga barnet
Efterföljs av Sent i november
Större delen av boken utspelar sig vid en fyr på en ö i havet.

Pappan och havet är den åttonde boken av Tove Jansson i serien om Mumintrollen. Den utkom första gången 1965 i Finland på Schildts bokförlag och är den sista av Janssons böcker som handlar om själva Muminfamiljen; i den efterkommande och sista boken Sent i november är familjen inte hemma. Med sina 208 sidor är Pappan och havet den längsta boken i serien. Omslaget till originalupplagan pryds av en fotogenlampa medan senare upplagor visar, detaljrikare, Muminpappan i sin roddbåt i ett stormigt hav bredvid en fyr.

Boken skrev Jansson mestadels under en resa till Spanien och Portugal runt årsskiftet 1963/1964.[1]

I TV-programmet Babel utnämndes den i april 2013 som en av endast fem böcker som borde ingå i en svensk litterär kanon.

En historia som har stora likheter med handlingen i Pappan och havet finns i Janssons tecknade muminserie, avsnittet Mumin och havet.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Boken inleds i Mumindalen, där Muminpappan går omkring och känner sig uttråkad. Han skulle vilja leva äventyrligare och så skulle han vilja förverkliga sina författardrömmar. När han får veta att det finns en plats ledig som fyrvaktare, tar han därför sin familj med sig och ger sig iväg ut till den ö som fyren finns på.

Ön visar sig vara en vild och enslig plats, enbart bebodd av en otrevlig och avvisande fiskare. Muminpappan trivs till en början, men Muminmamman tycker att den kala ön inte alls är hemtrevlig. Mumintrollet tycker att de mörka nätterna på ön är skrämmande, medan Lilla My (som nu har adopterats av Muminmamman och Muminpappan) är djärvare, och efter ett tag kommer hon och Mumintrollet varandra närmare när de märker att de kan hjälpa varandra. Mumintrollet lyckas så småningom övervinna sin rädsla och konfronterar till slut Mårran. Muminmamman stänger däremot alltmer in sig i sig själv och längtar hem till Mumindalen.

Parallellt med handlingen i denna bok utspelar sig också nästa muminbok, Sent i november, som berättar om vad som händer i Mumindalen medan Muminfamiljen är borta. I slutet av den boken går homsan Toft ner till stranden och tar emot Muminfamiljen när de kommer tillbaka från ön.

Teman[redigera | redigera wikitext]

Det genomgående temat för boken är ångest och rastlöshet i olika former: Pappans rädsla för att bli fast i idyllen, mammans att bli fast på ön, Mumins rädsla för konsekvenserna av sina egna handlingar och för att växa upp. Lilla My oroas inte alls. Men pappans identitetsprocess kommer fram tydligt och ger en speciell ton till boken.

Platser i boken med verkliga kopplingar[redigera | redigera wikitext]

På den karta över ön som Tove Jansson ritade till boken anges öns koordinater till 60°7’12” N och 25°45’50” Ö. I verkligheten är det en position i Finska viken som ligger ungefär 5,5 km från Janssons egen sommarö Klovharun i Borgå skärgård och det som finns där egentligen är ett grund på 12 meters djup.[2]

Filmatiseringar[redigera | redigera wikitext]

TV-serie Avsnitt baserade på boken
Mumintrollen
(Polen, dockserie)
73: "Fyren"
74: "Den målade trädgården"
75: "Höststormar"
I Mumindalen
(Japan, animerad serie)
25: "Fyren"
26: "Fyrvaktaren"

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Jansson, Tove: Pappan och havet". bokborsen.se. Läst 2011-09-14.
  2. ^ Mirja Kivi: Mumindalen. Figurerna som kom på museum, Schildts Förlag Ab, 2000, s. 26

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]