Tove Jansson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tove Jansson
Tove Jansson med Muminfigurer, 1956.
Tove Jansson med Muminfigurer, 1956.
Född 9 augusti 1914
Helsingfors, Storfurstendömet Finland, Tsarryssland
Död 27 juni 2001 (86 år)
Helsingfors, Finland
Yrke Författare, konstnär
Nationalitet Finland
Verksam 19451993
Framstående verk Mumintrollen
Namnteckning
ToveJanssonSignature.jpg

Tove Marika Jansson, född 9 augusti 1914 i Helsingfors, död 27 juni 2001 i Helsingfors, var en finländsk författare och konstnär. Hon var dotter till tecknaren Signe Hammarsten-Jansson och hennes make skulptören Viktor Jansson.

Jansson är framför allt känd för sina böcker och tecknade serier om mumintrollen. Utöver sina egna böcker har hon bland annat målat tavlor och även illustrerat J.R.R. Tolkiens Bilbo – En hobbits äventyr och Lewis Carrolls Alice i Underlandet. En känd sångtext finns också bland hennes alster, Höstvisa, som är tonsatt av Erna Tauro.

Tove Jansson 1923, fotograferad av sin far.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Översikt[redigera | redigera wikitext]

Tove Jansson växte upp som äldsta syskon av tre i ett konstnärshem i Helsingfors. Hennes mor, Signe Hammarsten-Jansson, var konstnär från Sverige och hennes far, Viktor Jansson, kallad Faffan, en finländsk skulptör. Hennes bror Lars Jansson blev också tecknare, medan hennes andra bror Per Olov Jansson blev fotograf. Under hennes uppväxt tillbringade familjen vintern i en ateljé och sommaren på Blidö i Stockholms skärgård. Blidö kom också att utgöra modellen för Mumindalen i Tove Janssons böcker om mumintrollen.

Som sextonåring reste Jansson till Sverige för att studera teckning vid Konstfack i Stockholm. Hon debuterade 1933 som författare, med Sara och Pelle och Neckens bläckfiskar (skriven under pseudonymen Vera Haij).[1] Efter studierna reste hon runt i Europa, bland annat till Tyskland, Italien och Paris, men hon återvände och slog sig ned i Helsingfors, där hon blev tecknare för den politiska skämttidningen Garm. I de karikatyrer hon publicerade i Garm, protesterade hon mot Hitler och Finlands samarbete med Nazityskland.

Tillsammans med sin bror Lars Jansson, började hon teckna serier och ge ut böckerna om mumintrollen. De skaffade sig också en ö, Klovharun, vid Pellinge i skärgården, där hon kom att tillbringa somrarna precis som hon tillbringade barndomens somrar på Blidö.

Tuulikki Pietilä, Tove Jansson och Signe Hammarsten-Jansson, 1958

Från 1955 levde hon tillsammans med sin flickvän, illustratören Tuulikki Pietilä.[2] Efter det att Tove Janssons mor avlidit 1970, gav sig Tove Jansson och Tuulikki Pietilä ut på en lång resa. Under den resan började Tove Jansson skriva för vuxna, i stället för att som tidigare för barn.

Hennes böcker har översatts till 45 språk.[3]

Mumintrollen[redigera | redigera wikitext]

Janssons mest kända böcker, de om mumintrollen, målar upp en sagobetonad fantasivärld där figurerna inte är människor men kanske just därför så mycket mänskligare i sina ofta väldigt utpräglade personligheter. Ofta strävar de efter att finna en mening, kanske inte med livet men med tillvaron som den ser ut just för stunden. Andra återkommande teman är det konstnärliga skapandets vedermödor och de ständigt hotande katastroferna. Liknande teman går igen även i hennes vuxenlitteratur, skriven på 1970- och 80-talen. Finlands umbäranden under och efter andra världskriget ligger till grund för de ständigt annalkande katastroferna[källa behövs].

Huvudpersonen i muminberättelserna är oftast det nyfikna Mumintrollet självt. Bland figurerna finns bland andra den träiga Hemulen, den ångestfyllda Filifjonkan, den självupptagne Muminpappan, den kompromisslösa Lilla My, den rastlöse Snusmumriken och den räddhågsne Sniff.

Ofta hämtade Jansson inspiration till historierna och gestalterna från händelser och människor i sin egen närhet; Muminmamman har många drag gemensamma med hennes egen mor och Too-ticki är ett porträtt av livskamraten Tuulikki Pietilä. Huvudpersonerna i Sommarboken, en liten flicka och hennes farmor, är modellerade efter Janssons brorsdotter och mor. Handlingen är ofta förlagd till Helsingfors eller den finländska skärgården.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Muminböckerna[redigera | redigera wikitext]

Bilderböcker[redigera | redigera wikitext]

Övriga böcker[redigera | redigera wikitext]

Som illustratör[redigera | redigera wikitext]

Muminserierna[redigera | redigera wikitext]

Mumintrollen har varit huvudfigurer i sin egen serie av dagsstrippar i pressen, som tecknades först av Tove och senare av hennes bror Lars Jansson. Stripparna har också samlats i ett stort antal nyutgivna album.

Rättighetsinnehavare[redigera | redigera wikitext]

Rättigheterna till Tove Janssons figurer förvaltas av bolaget Moomin Characters, som ägs av ättlingarna till Toves syskon Lars och Per Olov Jansson, samt Tuulikki Pietilä. [4]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Tove Janssons grav på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.

Tove Jansson vann ett stort antal priser, medaljer och plaketter:

Tove Jansson-priset[redigera | redigera wikitext]

Tove Jansson-priset delas ut vart tredje år till minne av Tove Jansson åt en person som förtjänstfullt verkat för barn- och ungdomskultur i Finland. Priset instiftades 2002. Prissumman är 10 000 euro. Vinnare:

Övriga utmärkelser:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Westin 2007, s 71.
  2. ^ Westin, Boel (2007). Tove Jansson: ord, bild, liv. Stockholm: Bonniers [sidnummer behövs]
  3. ^ Hällsten, Annika: Boksuccé efterlyses. Hufvudstadsbladet 22.1.2014, s. 21.
  4. ^ Mosse Wallén, Mumins nya mamma trollar fram miljarder, Dagens Industri (14 oktober 2005)
  5. ^ Svenska barnboksinstitutet: Expressens Heffaklump

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • 1988 – Boel Westin, Familjen i dalen. Tove Janssons muminvärld, doktorsavhandling.
  • 1992 – Erik Kruskopf, Bildkonstnären Tove Jansson.
  • 1994 – Lena Kåreland & Barbro Werkmäster, Livsvandring i tre akter: en analys av Tove Janssons bilderböcker Hur gick det sen?, Vem ska trösta Knyttet? och Den farliga resan.
  • 2000 – Juhani Tolvanen, Vid min svans! Tove och Lars Janssons tecknade muminserie, Esbo, Schildt, översatt av Dan Kronqvist. [ISBN 951-50-1160-4].
  • 2006 – Agneta Rehal-Johansson, Den lömska barnboksförfattaren. Tove Jansson och muminverkets metamorfoser, doktorsavhandling.
  • 2007 – Boel Westin, Tove Jansson: ord, bild, liv, Schildts
  • 2014 - Tuula Karjalainen, Tove Jansson. Älska och arbeta, Norstedts (Tove Jansson. Tee työtä ja rakasta, 2013)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]