Peo Bengtsson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Peo (Per-Olof) Bengtsson, född 18 augusti 1933,[1] är en svensk orienterare och missionär för orienteringssporten. Han var 1965 medgrundare till O-Ringen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bengtsson föddes på Egeside gård vid Helge å mellan Everöd och Åhus (cirka 20 km sydöst om Kristianstad)

Utbildningar och yrken[redigera | redigera wikitext]

Bengtsson utbildade sig till officer 1954–1957. Han blev därefter artilleriofficer 1957–1977. 1972 utnämndes han till major. Inom det militära gick han GIH högskoleutbildning i Stockholm 1966–1968. Han verkade som klubbkonsulent i föreningen IF Hagen i Skövde åren 1978-1980 och var distriktskonsulent i Skåne 1980-1985. Därefter har han på heltid verkat för att sprida orienteringssporten till nya länder och världsdelar. Sedan 1984 sker detta genom företaget World Wide Orienteering Promotion (WWOP).

Aktiv karriär[redigera | redigera wikitext]

Bengtsson började orientera 1949. Såsom junior blev han 21:a och 11:a på Svenska Mästerskapen 1952 resp 1953. Bästa senior-SM-placeringar var 3:a på natt-SM 1961 och 1964, 6:a på natt-SM 1962 och 8:a på dag-SM 1964. Han har sedan 1953 varit kopplad till orienteringsklubben Pan-Kristianstad[2].

Bengtsson deltog sporadiskt deltagit i Sveriges landslag åren 1961–1971. Han blev 24:a på Nordiska Mästerskapen 1963.

Som pensionär har han (fram till våren 2011) tagit sex VM-guld och ett VM-silver.[2]

Orienteringsmission[redigera | redigera wikitext]

Bengtsson har arrangerat drygt 300 resor, varav cirka 15 Europaturnéer 1961-1980, 44 Höst Öst-resor 1966-2011[3], drygt 50 resor till andra världsdelar och drygt 150 resor till träningsläger och tävlingar i Europa. Under dessa resor har Bengtsson utövat orientering i 105 länder: Afrika (12 länder), Amerika (14 länder), Asien (20 länder), Europa (52 länder), Oceanien (6 länder).

Tillsammans med Sivar Nordström startade Bengtsson första O-Ringens 5-dagars 1965 i Danmark (en etapp), Skåne (tre etapper) och Blekinge (en etapp). Han vann dessutom den allra första etappen 1965[4]

Resultat och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Resultat som senior (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • 3:a på natt-SM 1961
  • 3:a på natt-SM 1964

Resultat som veteran[redigera | redigera wikitext]

  • Veteran-världsmästare H65, 23 juli 1999 i Danmark.[5]
  • Veteran-världsmästare H70, 7 juli 2006 i Österrike.[6]
  • Veteran-Världsmästare H75 Sprint 30 juni 2008 i Portugal.[7]
  • Veteran-Världsmästare H75 Lång 5 juli 2008 i Portugal.[8]
  • Veteran-Världsmästare H75 Sprint 11 oktober 2009 i Australien.[9]
  • Veteran-Världsmästare H75 Lång 6 juli 2010 i Schweiz.[10]
  • Veteran-Världsmästare H80 Sprint 5 augusti 2013 i Italien.[11]
  • Veteran-Världsmästare H80 Lång 10 augusti 2013 i Italien.[12]
  • Veteran-Världsmästare H80 Sprint 3 november 2014 i Brasilien.[13]
  • Veteran-Världsmästare H80 Lång 8 november 2014 i Brasilien.[14]
  • Veteran-Världsmästare H80 Sprint 24 april 2017 i Nya Zeeland.[15]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • Idrottsskölden vid Kristianstads Högre Allmänna Läroverk 1954
  • SH:s minne från Malmö Idrottsjournalister 1970
  • Skogskarlarnas Guldmärke som ledare 1972
  • TT (Torsten Tegnér)- plaketten 1978
  • Skånes idrottsförbund Jubileumspokal 1981
  • Kristianstadsbladet Ledarepris 1981
  • IOF(Internationella orienteringsförbundets) pins of honour, Bronze number 16, 1981
  • IOF pins of honour, Silver number 14, 1985
  • Bertil Nordenfelt Priset 1996
  • Millenniets Meste Missionär, Skånes Orienteringsförbund 1999
  • Kristianstadsbladets Veteranpris 1999
  • O-Ringen Heders-Ambassadör fr o m 18 okt, 2008.
  • Skånes Idrottsförbunds Guldplakett, 17 jan, 2009.
  • Hedersmedlem i Pan-Kristianstad fr o m 8 febr, 2009.
  • Skogskarlssilver till ”Löpande karl” från Skånes Skogskarlar 29 januari 2011.
  • Riksidrottsförbundet förtjänsttecken i guld vid riksidrottsmötet 28 maj 2011.
  • South East European Orienteering Federations förtjänstplakett vid IOF:s 50-årsjubileum vid WOC i Frankrike aug 2011.
  • Svenska Orienteringsförbundet förtjänstmedalj i guld 17 mars 2012.

Källor: [1][2]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] "Presentation av Per-Olof Bengtsson". Wwop.se. Läst 8 juli 2014.
  2. ^ [a b c] Nordgren, paola (2011-04-01): "En prisad veteran". Arkiverad 14 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine. Lokaltidningen.se. Läst 8 juli 2014.
  3. ^ ”HÖST-ÖST En 24 dagar lång bussresa runt Svarta havet för äventyrslystna orienterare”. https://docplayer.se/5608239-20-skogssport-nr-10-2007-21.html. Läst 23 juli 2018. 
  4. ^ Svensson, Patric (2013-12-21): "Peo lovar bjuda på en unik etapp". Arkiverad 14 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine. Kristianstadsbladet. Läst 8 juli 2014.
  5. ^ ”WMOC 1999 Results M65”. https://orienteering.org/events/?event_id=194. Läst 23 juli 2018. 
  6. ^ ”WMOC 2006 Results M70”. https://orienteering.org/events/?event_id=207. Läst 23 juli 2018. 
  7. ^ ”WMOC 2008 - Sprint Final - Results M75”. https://orienteering.org/events/?event_id=211. Läst 23 juli 2018. 
  8. ^ ”WMOC 2008 - Long distance - Results M75”. https://orienteering.org/events/?event_id=211. Läst 23 juli 2018. 
  9. ^ ”WMOC 2009 - Sprint Final - Results M75”. https://orienteering.org/events/?event_id=212. Läst 23 juli 2018. 
  10. ^ ”WMOC 2010 - Long distance - Results M75”. https://orienteering.org/events/?event_id=350. Läst 23 juli 2018. 
  11. ^ ”WMOC 2013 - Sprint Final - Results M80”. https://orienteering.org/events/?event_id=350. Läst 23 juli 2018. 
  12. ^ ”WMOC 2013 - Long distance - Results M80”. https://orienteering.org/events/?event_id=350. Läst 23 juli 2018. 
  13. ^ ”WMOC 2014 - Sprint Final - Results M80”. https://orienteering.org/events/?event_id=326. Läst 23 juli 2018. 
  14. ^ ”WMOC 2014 - Long distance - Results M80”. https://orienteering.org/events/?event_id=326. Läst 23 juli 2018. 
  15. ^ ”WMOC 2017 - Sprint Final-RESULTS M80”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190623160012/http://wmoc2017.com/wp-content/uploads/2017/04/WMOC2017-Sprint-Final-RESULTS.pdf. Läst 23 juli 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]