Pors

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pors
Myrica-gale-hunlig.JPG
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Bokordningen
Fagales
Familj Porsväxter
Myricaceae
Släkte Porsar
Myrica
Art Pors
M. gale
Vetenskapligt namn
§ Myrica gale
Auktor L.
Hitta fler artiklar om växter med

Pors (Myrica gale) är en låg buske som blir 50-100 centimeter hög. Den har en stark aromatisk doft och har använts som smaksättare av öl och andra alkoholdrycker. I Sverige är den vanlig i kärr, på mossar och vid stränder. Den finns inte högt uppe på fjällen och saknas längst i norr.

Biologi[redigera | redigera wikitext]

Denna växt är oftast tvåbyggare (han- och honax på olika buskar), men ibland påträffas han- och honax på samma buske. Hanblomman består av endast några ståndare innanför ett skärmblad, honblomman är endast en pistill med 2 märken och 2 små sidofjäll. Sidofjällen är troligtvis en evolutionär rest av blomkalken. Frukten är en nöt, men blir en skenfrukt genom att blomkalken tillväxer och omger den med två köttiga, hartsprickiga blad.

Till utseendet liknar pors vissa videarter, men de grågröna och omvänt äggrunda bladen har en starkt aromatisk doft som kommer från ämnen som utsöndras av små gula hartspunkter (i detta är den ganska lik svarta vinbär). Harry Martinson har beskrivit den som "de svenska vildkärrens lavendel"[1].

Användning[redigera | redigera wikitext]

Förr i tiden användes porsen, liksom humle, för att smaksätta öl, mjöd och brännvin, och porsöl har påträffats i graven med Egtvedflickan vilket visar att användningen var känd redan under bronsålder. Porsöl har fortsatt tillverkas ännu efter det att humlet blivit känt i Norden.[2] Under slutet av medeltiden börjar dock porsen att minska i popularitet till förmån för Humle. Det användes då främst som ersättning för humle i enkelt öl på landsbygden och fick därför stämpel som en sämre typ av öl. Särskilt i Västnorge har dock porsölet fortsatt varit omhuldat ända fram till slutet av 1800-talet. [3]

Pors kunde även användas förr när man hade halm i sängbolstren. Man blandade då in pors för dess uppfriskande doft samt för att motverka ohyra.

Porsbark har även använts vid garvning, blomknopparna vid gulfärgning och dess starkt doftande grenar till skydd mot mal.[4]

Pors i vin användes under medeltiden som läkemedel.[5] Den användningen nämns även i Dan Anderssons dikt "Till min syster".[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Pors". Den virtuella floran. Läst 25 februari 2013.
  2. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Pors)
  3. ^ Rig : Föreningens för svensk kulturhistoria tidskrift, 1961
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 1036 
  5. ^ "pors". NE.se. Läst 25 februari 2013.
  6. ^ Brita Svedlund/Eva Tedesjö (2006-05-14): "I längtans skog". DN.se. Läst 25 februari 2013.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]