Prins Edvard, hertig av Kent och Strathearn

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Edward av Kent

Prins Edward, hertig av Kent och Strathearn, född 2 november 1767Buckingham Palace i London, död 23 januari 1820 i Sidmouth i Devon, är mest känd som far till Viktoria I av England.

Edvard utnämndes till hertig av Kent och earl av Dublin den 23 april år 1799, guvernör i Gibraltar 1802, och 1805 till fältmarskalk. 1816 lämnade han plötsligt England och bosatte sig i Bryssel där han levde ett liv i tillbakadragenhet. Edvard hade blivit mycket impopulär i armén genom sitt råa sätt och pedanteri, och i regeringen var han inte heller uppskattad, genom sina närmanden till den liberala oppositionen.[1]

Edward föddes som fjärde son till Georg III av Storbritannien. Trots många älskarinnor förblev han länge ogift; han hade mellan 1794 och 1818 ett förhållande med Thérèse-Bernardine de Saint-Laurent. Tronföljare var hans bror Georg, senare Georg IV av Storbritannien, och då dennes enda barn Charlotte Augusta avled i barnsäng 1817 blev tronföljden osäker. Ingen av Georg III:s söner hade nämligen några överlevande legitima barn, och de som var ogifta gifte sig därför snabbt.

Edward av Kent äktade år 1818 änkefurstinnan av Leiningen, Viktoria av Sachsen-Coburg-Saalfeld, och dottern Viktoria föddes följande år. Hertigen avled dock redan 23 januari 1820 i lunginflammation och begravdes i St. George's ChapelWindsor Castle, men kvarlevorna flyttades senare. Han dog sex dagar före fadern, Georg III.

Barn:

  1. Viktoria I av Storbritannien (1819-1901)

Den kanadensiska ön Prince Edward Island är uppkallad efter prins Edvard.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931