Skogsand

	Skogsand; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Andfåglar; Anseriformes
Familj	Änder; Anatidae
Släkte	Pteronetta; Salvadori, 1895
Art	Skogsand; P. hartlaubii
Vetenskapligt namn
	§ Pteronetta hartlaubii
Auktor	(Cassin, 1859)
Synonymer
	Hartlauband; Hartlaubs and;

Skogsand^[2] (Pteronetta hartlaubii) är en afrikansk fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar.^[3]

Utseende och läte

Skogsanden är en relativt stor and, lätt igenkänd på kombinationen av svart huvud och hals, mörkt kastanjefärgad kropp och blågrå övre vingtäckare, mest synliga i flykten. Hanen har vita teckningar på huvudet. Dessa saknar honan, som dessutom är mer dovt färgad.^[4] Lätena består av olika visslingar och kvackande läte i flykten.

Utbredning och systematik

Fågeön förekommer lokalt i Afrika nära Ekvatorn, närmare bestämt från Guinea till Ghana och från Nigeria österut till Sydsudan och söderut till västra Uganda, södra Demokratiska republiken Kongo och norra Angola. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktskap

Fågeln placeras numera som ensam art i släktet Pteronetta från att tidigare ha placerats i Cairina. DNA-studier visar att fågeln är närmast släkt med blåvingad gås (Cyanochen cyanoptera) och att dessa båda är nära besläktade med änder i Marmaronetta, Asarcornis, Aythya och Netta.^[5] Individer från nordöstra Demokratiska republiken Kongo med mycket vitt på huvudet urskiljdes tidigare som en egen underart, albifrons, men denna egenskap varierar individuellt.^[6]

Levnadssätt

Skogsanden är Afrikas enda äkta skogslevande and som hittas i undanskymda våtmarker, dammar och små floder. Födan består mestadels av vattenlevande ryggradslösa djur som insekter, spindlar, mollusker och kräftdjur, men även vegetabilisk föda. Inga bon har hittats i det vilda, men tros häcka under regnperioden.^[7]

Status och hot

Världspopulationen tros bestå av mellan 26 000 och 110 000 individer.^[8] Den verkar vara lokalt vanlig i Centralafrika, allra vanligast i Kamerun, men väldigt ovanlig och minskande i antal i Västafrika där möjligen färre än 1 000 individer återstår.^[9]^[10] Trots detta bedömer internationella naturvårdsunionen IUCN att den inte är hotad och placerar den därför i hotkategorin livskraftig.^[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den tyske ornitologen och samlaren Gustav Hartlaub (1814–1900).^[11]

Referenser

^ [a b] Birdlife International 2012 Pteronetta hartlaubii Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ Sinclair, Ian & Ryan, Peter (2003) Birds of Africa south of the Sahara, Struik, Cape Town.
^ Gonzalez, J., H. Düttmann and M. Wink (2009), Phylogenetic relationships based on two mitochondrial genes and hybridization patterns in Anatidae, J. Zool. 279, 310-318.
^ Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2017). Hartlaub's Duck (Pteronetta hartlaubii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/52849 14 april 2017)
^ Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2020). Hartlaub's Duck (Pteronetta hartlaubii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52849 13 april 2020).
^ Wetland International - China Office. 2006. Relict Gull surveys in Hongjianao, Shaanxi Province. Newsletter of China Ornithological Society 15(2): 29.
^ Callaghan, D. A.; Green, A. J. 1993. Wildfowl at risk, 1993. Wildfowl 44: 149-169.
^ Scott, D. A.; Rose, P. M. 1996. Atlas of Anatidae populations in Africa and western Eurasia. Wetlands International, Wageningen, Netherlands.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör skogsand.
Bilder & media
Wikispecies har information om Pteronetta hartlaubii.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2012 Pteronetta hartlaubii Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[africa-4] Sinclair, Ian & Ryan, Peter (2003) Birds of Africa south of the Sahara, Struik, Cape Town.

[5] Gonzalez, J., H. Düttmann and M. Wink (2009), Phylogenetic relationships based on two mitochondrial genes and hybridization patterns in Anatidae, J. Zool. 279, 310-318.

[6] Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2017). Hartlaub's Duck (Pteronetta hartlaubii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/52849 14 april 2017)

[hbw-7] Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2020). Hartlaub's Duck (Pteronetta hartlaubii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52849 13 april 2020).

[8] Wetland International - China Office. 2006. Relict Gull surveys in Hongjianao, Shaanxi Province. Newsletter of China Ornithological Society 15(2): 29.

[9] Callaghan, D. A.; Green, A. J. 1993. Wildfowl at risk, 1993. Wildfowl 44: 149-169.

[10] Scott, D. A.; Rose, P. M. 1996. Atlas of Anatidae populations in Africa and western Eurasia. Wetlands International, Wageningen, Netherlands.

[11] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]