Puktörneblåvinge

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Puktörneblåvinge
Butterfly Luc Viatour.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
UnderordningGlossata
(orankad)Dagfjärilar
Rhopalocera
ÖverfamiljÄkta dagfjärilar
Papilionoidea
FamiljJuvelvingar
Lycaenidae
UnderfamiljÄkta juvelvingar
Lycaeninae
TribusBlåvingar
Polyommatini
SläktePolyommatus
ArtPuktörneblåvinge
P. icarus
Vetenskapligt namn
§ Polyommatus icarus
AuktorRottemburg, 1775
Underarter
  • P. i. icarus
  • P. i. septentrionalis Fuchs, 1900
  • P. i. jotunensis Henriksen & Kreutzer, 1982
Polyommatus.icarus.female.3449.jpg
Hitta fler artiklar om djur med

Puktörneblåvinge (Polyommatus icarus) är en fjäril i familjen juvelvingar.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet sträcker sig från Kanarieöarna och Nordafrika över Europa till Ural och Centralasien.[1]

Arten förekommer i hela Norden. I Sverige finns den i hela landet (inklusive Gotska Sandön), dock tätast i Götaland och Svealand.[1] I Finland har den observerats i hela landet utom längst i nordost.[2] Den minskar svagt i Sverige och Finland[1], dock utan att vara rödlistad i någotdera landet[1][2].

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Puktörneblåvingen lever på de flesta öppna platser, där solljuset når ned till grästäckt jord, till exempel vägrenar, hedar, ängar, betesmarker och skogsgläntor. Men den trivs inte så bra på våt mark. Ett ytterligare krav på miljön är att larvens värdväxt finns tillgänglig, oftast käringtand men också andra ärtväxter, som rödklöver och, som namnet antyder, puktörnen (Ononis). I södra Sverige syns de första puktörneblåvingarna för året i maj och med lite tur kan man stöta på en så sent som i september.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Hannarna är lysande blå på ovansidan, medan honorna finns i många variationer från mörkt chokladbrun med orange fläckar, till ljust blå, som hannen. Fjärilens vingspann är 22-33 mm, utan någon större storleksskillnad mellan könen.

Livscykel[redigera | redigera wikitext]

Den långa flygtiden beror delvis på att denna fjäril har upp till tre generationer på en sommar. En vecka efter att ägget lagts kläcks larven ut. Larven förpuppas efter ytterligare ungefär 4 veckor och den vuxna fjärilen (imagon) kommer ut ur puppan 10-20 dagar senare. Larverna i den sista generationen för året övervintrar tätt intill markytan nära värdväxten.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Puktörneblåvingen indelas i flera underarter där P. i. septentrionalis förekommer norr om polcirkeln och P. i. jotunensis i fjälltrakterna i södra Norge.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Claes U. Eliasson (2005, 2015). Polyommatus icarus Puktörneblåvinge”. Artdatabanken. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/201146. Läst 1 september 2017. 
  2. ^ [a b] Lauri Kaila (2010). ”puktörneblåvinge (Polyommatus icarus)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.60867. Läst 1 september 2017.