Käringtand

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För musikalbumet Käringtand med vissångerskan Margareta Söderberg, se Käringtand (musikalbum).
Käringtand
Gewone rolklaver bloeiwijze (Lotus corniculatus var. corniculatus).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningÄrtordningen
Fabales
FamiljÄrtväxter
Fabaceae
SläkteKäringtandssläktet
Lotus
ArtKäringtand
L. corniculatus
Vetenskapligt namn
§ Lotus corniculatus
AuktorL.
Synonymer

Lotus ambiguus Spreng.
Lotus arvensis Pers.
Lotus balticus Miniaev
Lotus carpetanus Lacaita
Lotus caucasicus Kuprian.
Lotus ciliatus sensu Schur
Lotus komarovii Miniaev
Lotus major Scop.
Lotus olgae Klokov
Lotus ruprechtii Miniaev
Lotus tauricus Juz.
Lotus zhegulensis Klokov


Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora (Tavla 324) * 1 Planta i blomning med flera stjälkar avskurna * 2 Blomma i längdsnitt, visande ståndare och pistill i orört läge före insektbesök. Förstoring × 3 * 3 Den fria delen av två ståndare. Förstoring × 10 * 4 Baljor * 5 Frö. I naturlig storlek och förstorat × 8
Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora (Tavla 324)
  • 1 Planta i blomning med flera stjälkar avskurna
  • 2 Blomma i längdsnitt, visande ståndare och pistill i orört läge före insektbesök. Förstoring × 3
  • 3 Den fria delen av två ståndare. Förstoring × 10
  • 4 Baljor
  • 5 Frö. I naturlig storlek och förstorat × 8
Hitta fler artiklar om växter med

Käringtand (Lotus corniculatus) L. är en ört tillhörande gruppen ärtväxter.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Kärringtand kan bli upp till 4 dm hög.

Blommorna är gula och sitter i stora flockar. Topparna är ofta röda, vilket gör att hela flocken på håll kan skifta i rött. Blommar juni – juli.

Frukten är en 4 mm bred balja innehållande 10 — 30 frön med diameter 1 à 1,5 ;mm.

Bladen är tvåpariga med uddblad.

Rötterna på kärringtand, som tränger ända till 1 m djupt ned, har de knölar, leguminosknölar, som är typiska för ärtväxter. På sina håll kan käringtand bli invasiv, och slå ut andra växter. De djupgående rötterna gör den svårutrotad. Bränning är verkningslös, endast kemiska medel, som eventuellt kan vara betänkliga ur miljösynpunkt, fungerar.

Ett praktexempel med knölar på rötterna är ärtväxten jordnötter, som alls icke är nötter i stil med exempelvis hasselnötter.

Dess nektar innehåller ca 40 % sockerarter. En enskild blomma producerar 0,08 mg nektar varje dag.

Växten innehåller i och för sig det giftiga ämnet blåsyra, men i så små mängder att det inte är farligt som foder till boskap. Men för snäckor, som stundom äter därav, är det ett dödligt gift.

Kromosomtal 2n = 24.

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Käringtand växer på gräs- och hedmark. Kalkgynnad. Den trivs på såväl fuktiga som torra ställen, där den klarar torka bra.

Angrips inte av klöverål och bara föga av klöverröta, (Screotinia trifoliorum).[1]

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Käringtanden förekommer i hela Sverige, längst i norr dock sparsamt, och i stora delar av övriga Europa. I Norge går käringtand upp till 750 m ö h; på Hardangervidda upp till 1 380 m ö h. I centraleuropas bergstrakter kan käringtand ta sig över 2 000 m ö h.

I Finland små populationer här och var; längst i norr bara tillfälligt.

I Afrika förekommer käringtand i ett smalt bälte längs medelhavskusten samt i Marocko.

Enstaka fyndorter finns i Nordamerika, men kärringtand är inte ursprunglig där.

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

Förväxlingsarter[redigera | redigera wikitext]

Snarlika arter är

Gul sötväppling med besök av Tosteblåvinge, Celastrina argiolus
Gulvial
  • Gul sötväppling
  • Gulvial (Lathyrus pratensis)
  • Stor kärringtand (Lathyrus pedunculatus). Den kan skiljas från den vanliga kärringtanden, genom att stjälken är ihålig hos stor kärringtand.
  • Smal kärringtand (Lathyrus tenusis), vars särskiljande tecken är att stjälken är mycket tunn.

Andra arter, som i bygdemål kallats kärringtand[redigera | redigera wikitext]

Fruktens "horn" är anledningen till artepitetet corniculatus.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Käringtanden används delvis som foder (därav namnet på underarten foderkärringtand), men kan vara giftig i stora mängder. Ses dock mer som slåtterväxt än betesväxt och tål ej betning lika bra som exv vitklöver.[1]

Om kärringtand på jordbruksmark inte betraktas som ogräs, utan tillåts, kommer det kväve, som finns i luften upptagas i leguminosknölarna. När växten vissnat har marken fått ett tillskott av det kväve, som andra växter behöver som näring, d v s symbios med jordförbättring som resultat. Frö för gödsling finns emellertid inte tillgängligt i handeln.[1]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Referens Förklaring

Gigelärt [4] Gigel betyder sneda tänder
Gulhane
Kattklor
Kosmör [5]
Käringgigel [1]
Kärringtuppor Dalarna [3] Med tuppor ("toppar") menas i dalmål blommor

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] A Elofson, Johannes Borg, Bror Wallin: Lönande betesskötsel / Lönande betesdrift, Lantbruksförbundets Tidskrifts AB, Stockholm 1947
  2. ^ Henriette Kress: Henriette's Herbal Homepage [1] Styvmorsviol
  3. ^ [a b] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 310 [2], Gleerups, Lund 1862 – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  4. ^ Carl Lindman: Bilder ur Nordens flora, tavla 324, andra upplagan, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1917 – 1926
  5. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 361 [3] Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bo Nylén: Nordens Flora (andra upplagan). Bokförlaget Prisma, Stockholm 2000. ISBN 91-518-3821-4