Pungmes
| Pungmes Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Starkt hotad[2] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Pungmesar Remizidae |
| Släkte | Remiz |
| Art | Pungmes R. pendulinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Remiz pendulinus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 | |
 Bobyggande pungmes | |
Pungmes (Remiz pendulinus) är en liten eurasiatisk fågel som tillhör familjen pungmesar.[3]
Utseende och läte
Pungmesen är en liten fågel, endast elva centimeter lång. Till utseendet är den ytligt lik den mycket större törnskatehannen. Huvudet är grått med en karakteristisk svart ansiktsmask och spetsig näbb. Ungfåglarna har ingen mask. Ryggen är rostbrun. Könen är ganska lika, men hanen har klarare färger och oftast större ansiktsmask. Lätet är ett utdraget ziyy. Sången är tystlåten och påminner lite om svartmes och hörs ofta från boöppningen.
Utbredning och taxonomi
Pungmesen häckar i stora delar av Eurasien, endast sporadiskt i västra Europa medan den är talrikare i Öst- och Sydeuropa. Österut förekommer den i ett bälte som nästan sträcker sig så långt österut som västligaste Mongoliet. Den är flyttfågel men vissa milda vintrar stannar individer kvar så långt norrut som södra Sverige. Höstflyttningen sker annars från juli till november, och den återvänder till häckningsplatserna från slutet av april till början av maj.
Taxonomi
Pungmesens taxonomi är komplicerad och omdiskuterad. Tidigare fördes alla taxa inom Remiz till den enda arten R. pendulinus. Clements et al. 2015 delar upp artkomplexet i fyra arter: pungmes (R. pendulinus), svarthuvad pungmes (R. macronyx), vitkronad pungmes (R. coronatus) och kinesisk pungmes (R. consobrinus). Arten delas sedan upp i fyra underarter med följande häckningsområden:[3]
- R. p. pendulinus – Europa till Uralbergen, Kaukasus och i västra Turkiet.
- R. p. menzbieri – södra och östra Turkiet till Armenien och nordvästra Iran
- R. p. caspius – nordvästra Kazakstan till Kaspiska havet
- R. p. jaxarticus – östra Ural till västra Sibirien och norra Kazakstan
Förekomst i Sverige
Pungmesen observerades i Sverige första gången på 1960-talet och häckar sedan början av 1970-talet i Skåne. Dess antal och utbredning ökade starkt under 1980-talet och den häckar nu på många ställen i södra Sverige. Populationen minskade dock igen under 1990-talet men idag är stammen stabil. I 2015 års rödlista kategoriseras den som starkt hotad (EN)[2] Den har tillfälligt observerats på Gotland och i Uppland.
Ekologi
Biotop
Pungmesen lever vid vegetationsrika stränder, sumpmarker med träd och buskage av björk och vide.
Häckning
Pungmesens bo är pungformat, ungefär 17 centimeter högt och 11 centimeter brett och helt slutet sånär som på en liten tunnelformad öppning. Hanen påbörjar bobyggandet och försöker locka till sig en hona. Paret bygger sedan tillsammans färdigt det komplicerade boet av gräs, fröhår och växtfibrer. Boet hänger på en kvist längst ut i ett träd eller en buske, gärna över vattnet. Honan lägger 3-8 ägg som ruvas i cirka två veckor. Både honan och hanen kan ruva äggen. Den av föräldrarna som inte ruvar flyttar till ett nytt ställe för att bygga nytt bo och finna en ny partner. Detta kan upprepas flera gånger under samma häckningssäsong. Ungarna är flygfärdiga efter 22-24 dagar.
Föda
Pungmesen lever av insekter, spindlar och frön som den plockar i kolvar av kaveldun, vassvippor med mera.
Övrigt
Pungmesen är Lunds kommunfågel.
Referenser
Noter
- ^ BirdLife International 2013 Remiz pendulinus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ [a b] Artdatabankens rödlista 2015 Arkiverad 23 april 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
Källor
- Beutelmeise i tyskspråkiga Wikipedia 2 augusti 2005
- ArtDatabankens faktablad
- Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 422-423. ISBN 91-1-913142-9
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör pungmes.- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
