Pungmes

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pungmes
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Remiz pendulina05 CB.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljPungmesar
Remizidae
SläkteRemiz
ArtPungmes
R. pendulinus
Vetenskapligt namn
§ Remiz pendulinus
AuktorLinné, 1758
Hitta fler artiklar om fåglar med

Pungmes (Remiz pendulinus) är en liten fågel i familjen pungmesar som förekommer fläckvist i Europa och Asien.[2] Den bygger mycket karakteristiskt pungformade bon som hängs i lövträd nära vatten.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Pungmesen är en liten fågel, endast elva centimeter lång. Till utseendet är den ytligt lik den mycket större törnskatehannen. Huvudet är grått med en karakteristisk svart ansiktsmask och spetsig näbb. Ungfåglarna har ingen mask. Ryggen är rostbrun. Könen är ganska lika, men hanen har klarare färger och oftast större ansiktsmask. Lätet är ett utdraget ziyy. Sången är tystlåten och påminner lite om svartmes och hörs ofta från boöppningen.

Remiz pendulinus 3 (Martin Mecnarowski).jpg

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Pungmesen häckar i stora delar av Eurasien, endast sporadiskt i västra Europa medan den är talrikare i Öst- och Sydeuropa. Österut förekommer den i ett bälte som nästan sträcker sig så långt österut som västligaste Mongoliet. Den är flyttfågel men vissa milda vintrar stannar individer kvar så långt norrut som södra Sverige. Höstflyttningen sker annars från juli till november, och den återvänder till häckningsplatserna från slutet av april till början av maj.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Pungmesens taxonomi är komplicerad och omdiskuterad. Tidigare fördes alla taxa inom Remiz till den enda arten R. pendulinus, men idag behandlas de vanligen som fyra arter: pungmes (R. pendulinus), svarthuvad pungmes (R. macronyx), vitkronad pungmes (R. coronatus) och kinesisk pungmes (R. consobrinus). Pungmes i begränsad mening delas in i fyra underarter med följande häckningsområden:[2]

Sedan 2019 behandlar dock bland andra IUCN återigen svarthuvad pungmes som en del av pungmesen efter genetiska studier.[1][3]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Pungmesen observerades i Sverige första gången på 1960-talet och häckar sedan början av 1970-talet i Skåne. Dess antal och utbredning ökade starkt under 1980-talet, men minskade dock igen under 1990-talet. Idag förekommer den mycket lokalt i Götaland och Svealand, norrut till en linje från södra Värmland via Närke och Västmanland till Uppland. Bon har även påträffats i Gästrikland 2006 och Norrbotten 2004.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Pungmesen lever vid vegetationsrika stränder, sumpmarker med träd och buskage av björk och vide. Den lever av insekter, spindlar och frön som den plockar i kolvar av kaveldun, vassvippor med mera.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Pungmesens bo är pungformat, ungefär 17 centimeter högt och 11 centimeter brett och helt slutet sånär som på en liten tunnelformad öppning. Hanen påbörjar bobyggandet och försöker locka till sig en hona. Paret bygger sedan tillsammans färdigt det komplicerade boet av gräs, fröhår och växtfibrer. Boet hänger på en kvist längst ut i ett träd eller en buske, gärna över vattnet. Honan lägger tre till åtta ägg som ruvas i cirka två veckor. Både honan och hanen kan ruva äggen. Den av föräldrarna som inte ruvar flyttar till ett nytt ställe för att bygga nytt bo och finna en ny partner. Detta kan upprepas flera gånger under samma häckningssäsong. Ungarna är flygfärdiga efter 22–24 dagar, men kan återvända till boet upp till tre veckor efteråt.

Pungmesbo
Sjungande hane invid delvis byggt bo.

Pungmesen och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka 219.000-443.000 par.[1] Notera dock att IUCN sedan 2019 inkluderar svarthuvad pungmes i bedömningen.

Status i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Pungmesen minskar kraftigt i antal i Sverige, de senaste tio åren med cirka 30%. Populationen är nu nere på endast 40 häckande individer. Den uppfördes som starkt hotad på Artdatabankens rödlista 2010, men uppgraderades till den högre hotgraden akut hotad 2020.[4]

I kulturen[redigera | redigera wikitext]

Pungmesen är Lunds kommunfågel.

Pungmes på ett vitryskt frimärke.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Beutelmeise, 2 augusti 2005.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] BirdLife International 2019 Remiz pendulinus . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.3. Läst 7 januari 2020.
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  3. ^ Barani‐Beiranvand, H., Aliabadian, M., Irestedt, M., Qu, Y., Darvish, J., Székely, T., Van Dijk, R.E. and Ericson, P.G. 2017. Phylogeny of penduline tits inferred from mitochondrial and microsatellite genotyping. Journal of avian biology 48(7): 932-940.
  4. ^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]