Rasregelsystem
Rasregelsystem (engelska racial rule) är ett begrepp för en social ordning som skapas när det i en nationalstat konstrueras en rasistisk ordning av samhället, utifrån de historiska förutsättningarna som denna rasifieringsprocess utspelas under.[1][2]
Rasregelsystem
Konstruktionen kan vara föreställningar uttryckta genom eller i frånvaron av lagar. Raslagarna i USA och rasseparationen i Apartheids Sydafrika är två exempel på länder och institutioner med formaliserade rasregelsystem. Även i Nazityskland fanns formaliserade rasregler (se exempelvis Nürnberglagarna) som tillsammans med andra faktorer ledde fram till förintelsen. De flesta rasregelsystem är dock inte formaliserade i lag utan bygger på värderingar, föreställningar och social rangordning i vardagen.
Genom föreställningar om människans väsensskildheter och oförändliga olikheter ges tillskrivningar gällande kulturella eller utseendemässiga egenskaper, vilka i sin tur legitimerar en social rangordning mellan människor i samhället. Konstruktionen sker utifrån de rådande värdesystemen, institutioner och vardagspraxis som i samhället vid den perioden.[1][2]
Naturalism
Naturalism är ett begrepp inom teorier och perspektiv som studerar rasismer, segregering och social exkludering och är en av flera processer som skapar av rasrelationer (så kallad rasifiering). Det naturalistiska tillvägagångssättet har använts för att konstruera ett rasregelsystem, något som enligt teorierna finns uttryckt i den moderna västerländska nationen. Den naturalistiska modellens utgångspunkt är att förklara nationell överlägsenhet genom att naturalisera konstruerade rasskillnader via rasbiologiska diskurser om högre respektive lägre stående raser. Bland de stater som räknas till dem som använt denna typ av konstruktion är främst Tyskland.[1][2]
Staten och rasifiering
Enligt David Theo Goldberg med flera innebär rasifiering enligt perspektivet att raser konstrueras socialt. Sådan rasifiering genomsyrar samhället och finns inbyggt i idén om den västerländska staten. Staterna i Europa har byggt sina respektive rasregelsystem genom primärt två modeller, den historicistiska och den naturalistiska. Båda modellerna anses finnas representerade i samtliga samhällen men en av dem brukar vanligtvis dominera. I Sverige har båda modellerna kombinerats under olika perioder i konstruktionen av den svenska nationella identiteten. Fram till och med slutet på andra världskriget dominerade den naturalistiska modellens metoder för att konstruera rasskillnader, samtidigt som den historicistiska tycks ha funnits närvarande i de diskurser som skapade det nationella svenska.[1][2]
Enligt kulturgeografen Irene Molina utgick folkhemsbygget från "rashygienism som strukturerande element för den nationella överlägsenheten som skulle bland annat bevaras genom en medveten befolkningspolitik".[3]
Referenser
Notförteckning
- ^ [a b c d] de los Reyes & Kamali 2005, s. 95-113.
- ^ [a b c d] Goldberg 2002, s. 233-254. Referensfel: Taggen
<ref>är ogiltig; namnet "Goldberg 2002" definieras flera gånger med olika innehåll - ^ de los Reyes & Kamali 2005, s. 99 f.
Källförteckning
- Goldberg, David Theo (2002). ”Racial States” (på engelska). Relocating Postcolonialism. Oxford: Blackwell Publishers. Libris 8292993. ISBN 0-631-20804-6. http://204racethought.wikispaces.com/file/view/Goldberg+Racial+State.pdf
- de los Reyes, Paulina; Kamali, Masoud (2005). Bortom vi och dom: Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering (SOU 2005:41). Stockholm: Statsrådsberedningen. Libris 9894123. ISBN 91-38-22353-8
