Hoppa till innehållet

René I av Neapel

Från Wikipedia
René I av Neapel
Född16 januari 1409[1]
Angers[2]
Död10 juli 1480[2][3][4] (71 år)
Aix-en-Provence[2][5], Frankrike
BegravdAngers katedral
Medborgare iKungariket Frankrike[1]
SysselsättningMonark[6], poet[6], politiker
Befattning
Kung av Mallorca
Hertig av Anjou
Pretender to the Aragonese throne
MakaJeanne de Laval[7]
Isabella I av Lothringen
(g. 1420–)[7][8][9]
BarnRené of Anjou[7]
John, Bastard of Anjou
Isabel of Anjou[7]
Johan II av Lothringen (f. 1425)[7]
Louis of Anjou, Marquis of Pont-à-Mousson (f. 1427)[7]
Jolanda av Lothringen (f. 1428)[7]
Nicolas of Anjou (f. 1428)[7]
Margareta av Anjou (f. 1430)[7][5][8]
Charles of Anjou (f. 1431)[7]
Ann of Anjou (f. 1437)[7]
Blanche d'Anjou (f. 1438)
FöräldrarLudvig II av Anjou[2][8]
Jolanda av Aragonien[2][8]
SläktingarLudvig III av Anjou (syskon)[7]
Marie av Anjou (syskon)[7][8]
Namnteckning
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

René I av Neapel, född 16 januari 1409 på slottet i Angers, död 10 juli 1480) i Aix-en-Provence, också känd som René av Anjou och den gode kung René (franska: Le bon roi René), var hertig av Anjou, greve av Provence (1434–1480), greve av Piemonte, hertig av Bar (1430–1480), hertig av Lothringen (1431–1453), kung av Neapel (1438–1442; titulär 1442–1480), titulär kung av Jerusalem (1438–1480) och av Aragonien (1466–1480) (inklusive Sicilien, Mallorca, Korsika).

Han var far till Margareta av Anjou, gift med kung Henrik VI av England och en nyckelfigur i Rosornas krig.

Han var andre son till Ludvig II av Anjou (tillhörande en sidogren av det franska kungahuset) och Jolanda av Aragonien.

Genom sitt gifte med Isabella I av Lothringen fick han vid hertig Karl II:s död 1431 rättsliga anspråk på detta hertigdöme. Men hertigen av Burgund tog parti för Renés rival, greven av Vaudemont. Det blev krig och René blev tillfångatagen av sina fiender. Vid konsiliet i Basel 1434 förklarade emellertid kejsaren honom för rättmätig arvtagare till Lothringen. I fängelset mottog han 1434 budet om sin äldre brors, Ludvig III:s död. Därför tillföll broderns land, Anjou och Provence, samt anspråk på Jerusalem, Neapel och Sicilien honom.

Efter drottning Johanna II av Neapels död 1435 erbjöds han Neapels krona. Hans hustru Isabella övertog tills vidare landets styrelse. Först 1438 anlände René själv, som frigivits 1437, till Neapel, men måste 1442 efter flera strider lämna det åt konung Alfons av Aragonien. Han slog sig då ned i Lothringen, men lämnade det snart åt sin äldste son, titulärhertigen Johan av Kalabrien, och flyttade till sitt land Anjou. 1467 kallades René till Aragoniens tron, ett slags arv från modern, Jolanda av Aragonien, men hans ovannämnde son kämpade förgäves om densamma med konung Johan II av Aragonien. Kung Ludvig XI berövade René 1473 Anjou, då han en gång för alla förlade sitt residens till Provence.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
8. Johan II av Frankrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
4. Ludvig I av Anjou
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
9. Bonne av Luxemburg
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Ludvig II av Anjou
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
10. Karl av Blois
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5. Marie av Blois-Guise
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
11. Johanna av Penthièvre
 
 
 
1. René I av Neapel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
12. Peter IV av Aragonien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
6. Johan I av Aragonien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
13. Eleonora av Sicilien
 
 
 
 
 
 
 
 
3. Jolanda av Aragonien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
14. Robert I av Bar
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
7. Violanta av Bar
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
15. Marie av Valois
 
 
 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, René of Anjou, tidigare version.
  1. 1 2 Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 119215497, läst: 11 november 2019.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 3 4 5 Charles Cawley, Medieval Lands : A prosopography of medieval European noble and royal families, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Rene-Itopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Babelio, Babelio författar-ID: 248335, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. 1 2 Magnús Magnússon, Chambers Biographical Dictionary, W & R Chambers, 1990, ISBN 978-0-550-16041-6.[källa från Wikidata]
  6. 1 2 RKDartists, RKDartists-ID: 66276, läst: 12 december 2025.[källa från Wikidata]
  7. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 Charles Cawley, Medieval Lands : A prosopography of medieval European noble and royal families, s. http://fmg.ac/Projects/MedLands/ANJOU,%20MAINE.htm, läs online.[källa från Wikidata]
  8. 1 2 3 4 5 Kindred Britain.[källa från Wikidata]
  9. ↑ The Peerage person-ID: p10292.htm#i102912, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Ludvig III av Anjou
Greve av Provence
1434–1480
Efterträdare:
Karl IV av Anjou
Företrädare:
Johanna II av Neapel
Monark av Neapel
1435–1442
Efterträdare:
Alfons V av Aragonien