Rhinolophus macrotis

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rhinolophus macrotis
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Rhinolophidae
Släkte Hästskonäsor
Rhinolophus
Art Rhinolophus macrotis
Vetenskapligt namn
§ Rhinolophus macrotis
Auktor Blyth, 1844
Hitta fler artiklar om djur med

Rhinolophus macrotis[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av Edward Blyth 1844. Den ingår i släktet hästskonäsor och familjen Rhinolophidae.[5][6] Catalogue of Life listar 6 underarter:[5]

  • Rhinolophus macrotis macrotis Blyth, 1844
  • Rhinolophus macrotis caldwelli Allen, 1923
  • Rhinolophus macrotis dohrni K. Andersen, 1907
  • Rhinolophus macrotis episcopus Allen, 1923
  • Rhinolophus macrotis hirsutus K. Andersen, 1905
  • Rhinolophus macrotis topali Csorba and Bates, 1995

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan, delvis med ett hästskoliknande utseende.[7] Dessa brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte via munnen.[8] Arten är liten, med stora öron. Pälsen är brun med vitaktig underull, och blekare på undersidan. Kroppslängden är omkring 5 cm, ej inräknat svansen på 1 till 3 cm.[7]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Fladdermusen söker daglega i grottor och övergivna gruvor i skogar på höjder mellan 200 och 1 700 m.[1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i Syd- och Sydostasien från Pakistan, norra och nordöstra Indien, Bangladesh, Nepal, sydöstra Kina, norra Burma, norra Thailand, norra Laos, Vietnam och Malackahalvön till Sumatra och Filippinerna.[1]

Bevarandestatus[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Arten är inte vanlig, men populationen är stabil. I delar av utbredningsområdet utgör dock skogsavverkning ett hot, liksom turistindustrin i Nepal.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Molur, S., Srinivasulu, C. & Francis, C. 2008 Rhinolophus macrotis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 11 augusti 2016.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+macrotis/match/1. Läst 11 augusti 2016. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b] Andrew T. Smith, Yan Xie, Robert S. Hoffmann, Darrin Lunde, John MacKinnon, Don E. Wilson och W. Chris Wozencraft (2010) (på engelska). A Guide to the Mammals of China. Princeton University Press. sid. 338–339. ISBN 978 0 691 09984 2. https://books.google.se/books?id=ka-9f68nPT4C&pg=PA338&lpg=PA338&dq=Rhinolophus+macrotis&source=bl&ots=H8NAWQmWqf&sig=ExVs6FZ4m1oGKGau3f7vC4uPmuo&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiGqeeP0KzOAhUG3SwKHdxyDNU4ChDoAQhTMAc#v=onepage&q=Rhinolophus%20macrotis&f=false 
  8. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]