Roberto Devereux

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gaetano Donizetti.

Roberto Devereux, ossia Il conte di Essex (Robert Devereux, eller earlen av Essex) är en italiensk opera i tre akter med musik av Gaetano Donizetti och libretto av Salvatore Cammarano efter pjäsen Elisabeth d'Angleterre av François Ancelot (1832) med vissa tillägg från Felice Romanis libretto till Saverio Mercadantes opera Il conte d'Essex (1833). Operan hade premiär den 29 oktober 1837 på Teatro San Carlos i Neapel.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Roberto Devereux var Donizettis 53:e opera och den fjärde som hämtade intrigen ur 1500-talets engelska Tudortid.[1] Handlingen var löst byggd på historien om Robert Devereux, 2:e earl av Essex, en av Elisabeth I av Englands gunstlingar. Kärleksförhållandet mellan Essex och Sara var ett fritt tillägg men historien tilltalade publiken och operan blev en långvarig succé. Till föreställningarna i Paris 1838 skrev Donizetti en ouvertyr som citerade God Save the Queen.

Året före Donizetti började arbeta på operan avled hans föräldrar och hans hustru födde ett dödfött barn. Under komponerandet avled Donizettis hustru och han gick då helt upp i arbetet i ett försök att mildra sorgen.

Personer[redigera | redigera wikitext]

Handling[redigera | redigera wikitext]

London 1601.

Akt I[redigera | redigera wikitext]

Efter sitt misslyckade fälttåg på Irland har drottning Elisabettas gunstling Roberto Devereux, earl av Essex, blivit anklagad för förräderi. Drottningen tar dock ännu mer illa vid sig av misstanken om att han är henne otrogen. Essex älskar sin vän Nottinghams hustru Sara men svär drottningen trohet. Hon påminner honom om att den ring hon en gång har gett honom alltid kommer att garantera hans säkerhet. Då Essex träffar Sara förebrår han henne för att hon har gift sig med en annan, men hon råder honom att hålla sig till drottningen. I sin förtvivlan kastar han drottningens ring på bordet framför Sara, som ger honom en broderad näsduk som kärlekspant.

Akt II[redigera | redigera wikitext]

I Westminster Hall döms Essex till döden för högförräderi, och Raleigh underrättar drottningen om att Saras näsduk påträffats hos Essex då han visiterades. Essex förs in och drottningen förebrår honom för att han har ljugit för henne. Nottingham känner igen näsduken och svär att hämnas på sin forne vän.

Akt III[redigera | redigera wikitext]

Sara får veta att Essex har blivit dömd och vill då ge drottningen ringen men hejdas av sin make. Essex hoppas fortfarande på att bli benådad och försonas med Nottingham, men i stället hör han dödstrummorna. Drottningen väntar alltjämt på att Essex skall skicka henne ringen, men då Sara kommer med den inser hon vem som har varit hennes rival. Hon vill ändå benåda Essex, men i samma ögonblick faller ett kanonskott som tecken på att han har blivit avrättad.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ De tre andra var Elisabetta al castello di Kenilworth (1829), Anna Bolena (1830) och Maria Stuarda (1834).

Källor[redigera | redigera wikitext]